Ledighet i gott sällskap

Från och med idag infinner sig helgfrid i form av utanför stan-vistelse med matlagning, hundpromenader, stickning och titta-på-brasa-tillvaro. Åsså läsning, förstås. Tar med mig ett gäng böcker, som har legat och väntat på att bli öppnade:
- "De välvilliga" av Jonathan Lithell (över 900 sidor!!)
- "Gomorra" av Roberto Saviano (har redan börjat tjuvläsa lite)
- "Konstiga företag" av Emma Stenström (kommer snart i pocket)
- klassikern "Riv pyramiderna" av Jan Carlzon (kommer snart i nyutgåva)
- "Herodotos - den förste globalisten" av den bäste sommarpratarn av dom alla, Sture Linnér (bilden)
- och så en tjock reseguide om Indien...

Underförstått tar jag härmed bloggpaus under helgerna. Och passar på att önska en god jul och ett gott nytt år!

Lördagsunderhållning med pompa och ståt

Ikväll var det då äntligen dags för Svenska Akademiens högtidssammankomst, som trogna bloggläsare förstås har haft koll på, se här.

Steg 1 för ett lyckat party är ju att fixa klädseln, här var det frack som gällde.

Steg 2 är ett sjysst mottagande, här är det livgardet i grenadjärsuniform! (Ursäkta den skakiga bilden.)

Steg 3 är en bra festlokal, här Börssalen Gamla stan. Note to myself: måste komma i mycket godare tid nästa gång för att få bättre plats... Nåväl, sammankomsten var såväl högtidlig som bra show.
Först efter kungaparet kom de aderton. Ledamoten herr (Peter) Englund (alla omtalades som "herr", respektive "fru") höll ett anförande om att varje språk är unikt och värt att bevara. Han var inte alltför glad i engelskans utbredning i det svenska utbildningsväsendet. Den nyvalda ledamoten herr (Anders) Olsson höll ett tal om sin företrädare på stol nummer 4, Lars Forssell, "den lekande människan" och mångsidige och folkkäre författaren. Sen var det flera tal och en mängd priser som utdelades.
Kvällens scoop var ju när ständige sekreteraren herr (Horace) Engdahl meddelade att han slutar nästa år och efterträds av herr Englund, vilket föranledde ett sus bland oss i salongen.

Steg 4 är ju en lyckad efterfest. Och det ordnade gästfria landshövding Per Unckel och hans fru Titti på sitt både närliggande och tjusiga Tessinska palatset, mitt andra favorithus i Stockholm. De hade också ordnat Steg 5, nämligen god underhållning, här i form av Handelshögskolans kör.

Sammanfattningsvis var det en strålande lördagsunderhållning med pompa, ståt, illustert sällskap och god förplägnad.

En vit, varm värld

Fick avsluta arbetsveckan omgiven av bebisar i en helt vit, varm värld. Vi invigde nämligen vår enormt märkliga utställning "Noll till ett" - som är ägnad den speciella målgruppen noll-till-ettåringar. Den kan också beskrivas med initiativtagarens, tillika vår chef för Rum för Barn, Katti Hoflins ord: Världens mest understimulerande utställning. Det är också smygstarten för nästa års tema, Vänskap, som startar i mars 2009.

I vårt tjusiga Galleri 3 på 800 kvadratmeter har vi gjort en plats för det stilla mötet mellan den nyfödda människan och den vuxna. Inträde utan spädis är tillåten först från klockan 16 på eftermiddagarna. På bilden ovan ser ni en av de nöjda vernissagästerna, som upplever bilden av sig själv i spegeln på golvet.

Hatten av för Elisabeth

Igår var en speciell dag. Vi hade avtackning av en väldigt speciell Kulturhusperson, eller ska jag säga Kulturhuspersonlighet: Elisabeth Weman, som har funnits i Kulturhuset, redan innan Kulturhuset fanns. 1971 blev hon chef för Läsesalongen, och först 1974 stod hela Kulturhuset klart. I 37 års tid har hon varit en klippa, ett föredöme och cool som en filbunke. Mängder av nuvarande och tidigare arbetskamrater samlades för att med sång, dans och tal hylla Elisabeth. Hon hade svårt att ta sig hem, med tanke på alla presenter hon överöstes med.

Av allt som sades om Elisabeth igår, var vi alla överens om att hon utövar allt annat, också var "skitsnygg", vilket framgår av fotot ovan, där hon också är iförd den nya tjusiga hatten, som var en av gåvorna. Men som jag sa: Vi sätter inte punkt, utan ett semikolon. Vi kan inte förmå oss att skiljas från henne riktigt än, så från och med årsskiftet får hon den tjusiga titeln Senior Advisor till ledningen - den första i Kulturhusets historia - så att jag även i fortsättningen får ta del av hennes visdom.

Besökarfokuserad bibliotekschef bestämd

Jakten, intervjuandet och grunnandet är över. Vi har nu en given person, redo att axla ansvaret för bibliotekssatsningen på Kulturhuset: Catharina Fogelström. Så här lyder det rykande, färska pressmeddelandet:

Ny bibliotekschef på Kulturhuset utsedd

Catharina Fogelström blir ny bibliotekschef på Kulturhuset. Förutom att bli chef för Kulturhusets två specialbibliotek, Läsesalongen och Serieteket, blir hon också ansvarig för den planerade flytten av Läsesalongen till Plattanplanet, klart i augusti 2010.

- Det känns väldigt roligt att kunna hälsa Catharina Fogelström välkommen till Kulturhuset. Hon är energisk, idérik och fokuserad på besökaren – helt i god Kulturhusanda. Idag har Läsesalongen och Serieteket en halv miljon besökare per år. I och med flytten till Plattan är jag övertygad om att vi kommer locka ännu fler, vilket kommer att ställa ännu högre krav på vår biblioteksverksamhet, säger Eric Sjöström, Kulturhuschef.

Närmast kommer Catharina Fogelström från jobbet som enhetschef för biblioteken i Vallentuna kommun, där hon jobbat sedan augusti 2007. Arbetet i Vallentuna har varit starkt fokuserat på planering av ett nytt bibliotek och kulturhus. Innan flytten till Stockholm jobbade hon som projektledare för det miljöbibliotek, som finns på Helsingborgs stadsbibliotek, också det ett arbete med inriktning på förändring och utveckling.

Hon tillträder tjänsten den 16 februari 2009.

Stödgala för Cyklopen

Nu är det klart. Vi upplåter vår största scen, Hörsalen på våning 3, för Cyklopen, det attackaderade och nedbrända kulturhuset i Högdalen, som jag berättade om här. Det blir en "stödgala" (det vill dom själva beteckna det som) för Cyklopen lördagen den 14 mars. Artister, biljettförsäljning och allt det praktiska är inte det minsta klart - bara att och när det blir av. Håll utkik nån gång efter nyår på Kulturhusets och Cyklopens hemsidor.

Välkommen tillbaka, Charlotte!

Sedan några veckor tillbaka så rusar återigen ovanstående dam runt i våra korridorer. Det är vår marknadschef Charlotte Gateau, som vi nu glädjande nog har fått tillbaka till Kulturhuset. Jag tog fram knattereporterblocket och ställde henne mot väggen:

Du gjorde en kortare utflykt till Uppsala Stadsteater, som marknadschef. Så, hur känns det att vara tillbaka på Kulturhuset?

- Det känns som att komma hem! Rörigt och kaotiskt och ett hus fullt av kreativa människor och idéer.

Kan du berätta lite mer om din arbetsbakgrund?
- Musiklärande flöjtist som bytt fot till kommersiell business genom en kanonutbildning på IHR. Har jobbat sedan Kulturskoletiden på Rikskonserter, Pantomintetatern, inom Svenska kyrkan, Kulturhuset och senast Uppsala stadsteater. Senaste tre jobben som marknadschef. Ingår också i Statens Kulturråds referensgrupp för fria musikgrupper.

Varför vill du arbeta med marknadsföring och kommunikation av kultur?
- Det är något av en mission att överföra marknadskommunikativt tänk till kulturlivet. Jag brinner för det - det är både lustfyllt och en balansgång!

Om jag skulle fråga dina barn, hur skulle dom beskriva dig?
- "Piiinsam", skulle 11-åringen säga, men samtidigt nöjd med att hon har tillgång till toaletter i stan :-). 14-åringen skulle nog säga snäll och omtänksam!

Vilken personlighet har Kulturhuset, tycker du?
- En världsvan citydam med ett spännande inre, ett behov av makeover och massor av potential.

Har du något speciellt Kulturhusminne, som har etsat sig fast?
- Svårt att nämna ett minne, eftersom helheten av Kulturhuset är unikt och det man förälskar sig i direkt. Måste jag får det bli samtalet med Roberto Saviano nu i november och Sally Mann-utställningen förra året.

Måndag hela veckan

Klockan är snart 07.45. Och mitt första möte för dagen börjar. Det är lite mycket att göra, så här strax innan julefriden ska lägga sig. Den här veckan kommer att kännas som måndag hela veckan, anar jag redan...

Kulturhuset ska hjälpa kulturhus

Häromdagen skrev jag på ett upprop till stöd för kulturhuset Cyklopen, som för två veckor sen utsattes för attentat och brunnit ner till grunden. Bakom uppropet står närmare 100 "kulturpersonligheter" (finns det verkligen inget bättre ord?), däribland Thåström, min gamla hjälte.

Idag fick jag och Nina Röhlcke från Lava chansen att möta två av krafterna bakom Cyklopens verksamhet, Victor Marx och Klara Asp. Victor hade en enormt skön t-shirt med foto av det nedbrunna Cyklopen med texten: "Er aska är vår eld". Nu på lördag ordnas en stödmanifestation i Högdalen med Stefan Sundström och andra. Vi har nu planer på att Kulturhuset ska ge av sin eld till stöd för Cyklopen... Jag återkommer i frågan.

Nobel middag även för mig

En dag som den här vill man ju inte känna sig utanför, alltså utanför Nobelfestligheterna i Stadshuset. Så därför är jag glad över att meddela att vi hade väldig nobel middag på - Kulturhuset! Vi hade nämligen den fina Kulturnämnden på besök. Normalt har de alltid sammanträden i Stadshuset, men vi hade lyckats locka de till oss, så att de med egna ögon fick se hur bra verksamhet vi har.

Istället för Blå hallen blev det efterföljande middag i Teaterbaren. Och jag hade drottningen, eh, jag menar kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (bilden) till bordet. Alla politiker och alla vi tjänstemän i stadens kulturtjänst passade på att tacka varandra för gott samarbete detta år - och vi såg alla fram emot nästa!

Norr mot söder

Måste gratulera de två svenska kandidatstäderna till Europas kulturhuvudstad 2014. Idag stod det klart att Lund och Umeå gick vidare till stor final. Jag är lite svag för kulturhuvdstadsår, måste jag erkänna - ett av mina roligaste och svettigaste jobb var just när Stockholm var det 1998.

Precis när jag var ny på Kulturhuset fick jag besök av projektledaren för just Umeås kulturhuvudstadsansökan, Fredrik Lindegren (bilden) till vardags Umeås kulturchef. Och hans enorma entusiasm och vinnande sätt när det gällde att prata om tankarna bakom Umeås idéer, vann tydligen inte bara mitt hjärta när jag träffade honom, utan också juryns. Men än är saken inte avgjord, gott folk! Vi får vänta till september nästa år.

Kvinnotest

Resumés chefredaktör Viggo Cavling har ett av många bevis på snurrigheterna i världen. Högste chefen på Sveriges Radio, Mats Svegfors, genomgår inte test innan tillsättning. Det har däremot hans sidekick, Cilla Benkö, gjort. Läs om hela bedrövligheten här. Jag har visserligen inte det största förtroendet för tester, men någon ordning måste det väl ändå vara i en organisation... Hur kan facken på Sveriges Radio gå med på det här förfarandet? På bilden ovan syns den testade i SR:s ledning.

Läs inte mig, lyssna på radio

Jag kan lugna den bloggläsande, kulturhustörstiga omvärlden att ni ska vara väldigt nöjda med att jag har så dålig bloggskrivarfrekvens just nu. Det tyder nämligen på att jag jobbar i sån hejdundrande takt att jag inte ens hinner med några ynka rader. Och så är det nu.

Istället för att läsa mig tipsar jag glatt om att lyssna på radio. En fråga som vi väl alla söker svaret på, "Vem är chefen?", diskuteras. Behöver teatersverige en stor konstnär eller en stark ledare? Nya vågen, P1, idag kl 14.03, repris i morgon 18.15.

En kväll med svimningsanfall, våld och Drottningen

Måste ju berätta om gårdagkvällens evenemang, som innehåll både svimningsanfall och majestätisk middag. Vi öppnade upp flera av våra lokaler för organisationen Mentor. Förra året var Mentors evenemang på Grand Hotel, och i år på Kulturhuset. Mer än 100 (framförallt tunga näringslivsdirektörer) personer hade slutit upp för "en kväll med våra ungdomars framtid i centrum", som temat var.

Både hedersordförande HM Drottningen, ordförande Jan Carlzon och generalsekreterare Karin Jordås fick oss alla att förstå både allvaret och vikten av Mentors arbete. Men starkast var nog ändå kvällens första talare, som bokstavligen knockade publiken. Sören Sanz berättade om sin vardag från Södersjukhusets akutmottagning. Sören och hans kollegor ser vad våld bland unga kan ställa till med. Och hans sakliga och lugna framställning av alla hemskheter, tillsammans med de oerhört starka bilderna från verklighetens våldsoffer gjorde att flera i publiken (dock ej Majestätet!) svimmade av och konferencieren Hasse Aro var tvungen att lägga in en paus.

Efter Sören kom - är hon inte bara Årets ledare, utan den coolaste chefen av oss alla?: länspolismästare Carin Götblad. På sitt extremt avväpnande sätt berättar hon om hur vi alla - näringsliv, myndigheter, socialtjänsten, fastighetsägare - måste hjälpa till för att få en trygg miljö, för som hon säger: "Det kan inte bara vara polisen som är barnvakt på nätterna".

Efteråt var det annorlunda trerättersmiddagsmiljö för det här sällskapet. Vi hade nämligen ordnat om på Lava, så att de fick se hur Kulturhuset arbetar med ungdomar i vår projektverkstad. Ryggdunkar och handslag efteråt verkade visa på att både Drottning och övriga var mer än nöjda med kvällen.

NK - se upp!

Åh, jag har ju glömt att berätta om en nyhet. Nu ska vi nämligen börja konkurrera ut NK, åtminstone deras julskyltning. Varje dag fram till jul bjuder nämligen Rum för Barn på en levande julkalender, eller - som vi kallar det - kulturkalender. Klockan 12 ända fram till 23 december stiger det ut ett hemligt, levande kulturinslag på våning 4. På premiären häromdagen var det flamenco med Pia Pohjakallio och Per Lenner. Härnäst väntar indisk dans, dockteater, hiphop, opera och annat!

27 gram tung

Jag hoppas att du åkte tunnelbana i morse. Och tog ett ex av Metro. Då fick du nämligen med dig också premiärnumret av vår nya tidning. Den kan tyckas vara en lättviktare med sina 27 gram, men tung till innehållet.

Där presenterar vi nämligen vårt program för december, januari och februari. (Eller rättare sagt en del av vårt utbud. Som jag skriver i min krönika i tidningen så finns det ingen trycksak i världen, som kan rymma hela vårt kompletta utbud.) Vi har också tryckt upp en stor upplaga som finns att hämta på plats i Kulturhuset.

Vi kommer numera att nå mer än 800.000 läsare fyra gånger per år - varje nummer läses av 2,1 personer, enligt Metros sätt att räkna.

Omslagsflickan (ovan) illustrerar vår nya stora utställning, "Noll till ett", som öppnar den 20 december.

Kultur gör gott

Så här nära jul blir man ju både snällare och mer storsint än andra tider på året. I morse så upplät vi utrymme för SOS-Barnbyar, som bjöd in näringsliv och press på temat "Goda affärer". Och jag fick tillfälle till en ny bekantskap, den väldigt sympatiska generalsekreteraren Elisabet Andersson (som också är en bloggare!). Hon berättade om skräckupplevelser för många på Filippinerna, där hon just har varit. Elisabet och jag bestämde på stående fot att vi ska luncha i januari, för att se om vi kan göra något mer tillsammans.

Och på torsdag kväll så har vi Mentor på besök. Organisationen Mentor arbetar för att fler vuxna ska bli goda förebilder för ungdomar. Vi har haft med varandra att göra tidigare, under min VD-tid på Folkoperan. Nu är jag så glad att de vill vara på Kulturhuset för seminarier och middag.

Både hackat och malet

Jag kan nu rapportera att planeringsdag inklusive efterföljande do it your self-middag är avklarad och allt avlöpte väl. Vi konstaterade dock tidigt på förmiddagen att Stuckatörens våning var lite väl kall denna dag, så vår arrangemangschef Bosse Persson bjöd snabbt in oss till hans tidigare arbetsplats på Nalen.

Efter avslutat arbetspass, där diskussionens vågor gick höga och i spännande riktning, styrde vi kosan mot hemmet, där Bosse, Nina Röhlcke från Lava, Katti Hoflin från Rum för Barn, Charlotte Gateau från Marknad, Anneli Fällman från Administration, Elisabeth Weman från Läsesalongen/Serieteket, Margareta Zetterström från Utställningar och ledningsgruppens sekreterare Marianne Köhler-Skoglund kunde både hacka, skala och tillreda enligt min sambo Davids tydliga anvisningar. Största favoriterna var nog de vietnamesiska vårrullarna och dumplingarna (bilden).

Vi saknade dock Janne Ljungwaldh från Teknik, som behövde förbereda för ett evenemang i morgon bitti. Men vi kunde speciellt hälsa Charlotte välkommen tillbaka till Kulturhuset, efter en utflykt som marknadschef för Uppsala Stadsteater!

Chefstomt

Idag är det helt chefstomt (eller -fritt, som vissa kanske ser det) på Kulturhuset. Hela ledningsgruppen har planeringsdag för framtiden. Vi är på ett av Stockholms coolaste ställen, Stuckatörens våning, som är en 1800-talsdröm när det gäller utsmyckningar. På kvällen är vi på ett annat coolt ställe, nämligen hemma hos mig och min sambo, för gör-det-själv-middag, då alla gäster förväntas skala, hacka och steka maten tillsammans. Bilden ovan är från ett av dagens ställen, och nej, det är inte hemma hos mig.

En dag i en kulturchefs liv

En blick i min kalender för idag torsdag: Gemensam personalfrukost (som vi har varje torsdag) - i dag på Läsesalongen, intervju med bibliotekschefskandidat, hemlig lunchdate, hyresförhandlingar med Fastighetskontoret, ekonomimöte åsså fackligt möte.

Som tur innehåller min dag idag även kulturupplevelser: premiär på Kilen på "De dansande björnarna dansar inte" och så hinner jag smita in i Hörsalen och höra slutet av angloegyptiska sångstjärnan Natacha Atlas (bilden).

Han kom, han sågs - han besegrar?!

Är fortfarande lite skakad och upprymd efter dagens stora upplevelse. Han tycker själv att han lever ett fruktansvärt liv: han måste planera sitt vardagsliv tre dagar i förväg för att poliser ska bokas in, han anses vara en förrädare av många av sina landsmän, han byter lägenhet väldigt ofta, grannarna tycker inte om att ha honom som granne, flygbolag vill inte att han reser med dom, han kan förstås inte gå att handla mat, ta en spontan promenad eller gå på fest, runt om i Neapel är det klottrat "Saviano är en skit". Roberto Saviano, författare till "Gomorra", gästade Kulturhuset i afton och vittnade om sin vardag. Som Expressens kulturchef Björn Wiman sammanfattade det: "en ung författare, 29 år gammal, förtjänar inte att leva på det här viset".

I boken berättar Saviano om Camorran, det företagsimperiallistiska, kriminella nätverket, som styr hela delar av Italien pch folks liv och leverne, och "som får maffian att framstå som en bagatell", enligt Arne Ruth. Sen boken kom ut för två år sedan lever Saviano under jord, ständigt beskyddad. Kvällen och samtalet med den fantastiska panelen blev otroligt berörande och också upp till kamp-aktig. Ruth hoppades att Camorran ska diskuteras mer på tidningars ekonomisidor, inte bara kultursidor. Saviano själv hoppades att hans berättelse ska leda till verklig förändring och min mångåriga idol Bodil Malmstens översvallande tacktal (läs det här och glädjs!) eldade upp oss i publiken.

Efteråt var det skön rockstjärnestatus på Saviano när publiken flockades runt honom för att få sin bok signerad, så Säpo hade fullt sjå att få honom att hinna till filmfestivalen. Jag är så otroligt glad över att hans svenska förläggare, Dorotea Bromberg, övertalade honom att göra ytterligare ett framträdande och att det blev just på Kulturhuset.

En ny tidning växer fram

Om en vecka är det dags för sjösättning. Då kommer vår nya programtidning ut - och den kommer att nå 800.000 läsare! Tack vare vårt distributionssamarbete med Metro kommer vi att nå ut i hela Storstockholm med vårt program för tre månader framöver, 4 gånger per år. Jag satt i dag på förmiddagen med redaktör Leo Lundberg och beundrade hans och formgivare Beatrice Nordéns arbete.

Några små justeringar och faktakontroller återstår, men den kommer bli supersnygg och förhoppningsvis aptitretande. På onsdag nästa vecka ska du åka tunnelbana eller i alla fall hålla dig i närheten av en station så du kan sno åt dig ett eget ex av premiärnumret. Vi gör också 50.000 egna ex för dig att hämta på plats i Kulturhuset.

Aptitretande bjudning

Vi har just haft en bjudning för att ge en försmak av vår helt nya verksamhet. Vi bjöd in ett sextiotal personer för att de skulle få höra våra tankar om vårt "showroom för klimat- och miljöfrågor", som ska öppna i augusti nästa år i Kulturhusets bästa (!) lokal med åtta meters takhöjd, där nuvarande Serieteket (bilden) håller till, alltså på Sergels torg, bredvid fontänen och Lava. Personerna var inbjudna från olika organisationer och myndigheter för att vi tror och hoppas att de ska bli viktiga framtida samarbetspartners för showroomet.

Av reaktionerna efteråt så verkade folk nöjda inte bara med min presentation och Rune Kalf-Hansens mat, utan också vår käre arkitekt Per Ahrboms tankar om rummet och vår projektledare Birgitta Sandström Lagercrantzs avslöjande att vi i nästa vecka kommer gå ut med en namntävling till allmänheten. Dom - eller rättare sagt, ni - ska nämligen få hjälpa oss att döpa verksamheten. Vi har nämligen kommit fram till att "showroom för klimat- och miljöfrågor" inte är det mest spännande namnet. Mer info kommer nästa vecka!

Liveripool dag 2: Vattenkonst, slavar och Johns sovrum

Kom hem sent igår kväll från Liverpool och kan berätta följande om gårdagen. Jag, Mårten Castenfors och Bo Andér bröt oss tillfälligt ur den stora gruppen och gjorde utflykt på egen hand. Vi ville till havet för att se Anthony Gormleys enormt stora konstinstallation "Another place" (bilden), i form av 100 järnstatyer, formade efter konstnären själv, som är placerade på stranden och i havet vid Crosby beach, lätt nådd via en trevlig tunnelbanetur på 20 minuter från Liverpools centrum.

Och det var en enorm cool upplevelse att en blåsig och regnig novembermorgon få se mängden statyer, tittande och längtande ut i havet, eller vaktar dom stranden för inkräktare? Gormleys verk är nu så omtyckt att man har valt att permanenta installationen.

Väl inne i city igen så vandrade vi runt på Tate Liverpool och såg deras fina samling av Picasso, Warhol, Degas, Cindy Sherman och så vidare, men också ett helt våningsplan ägnat åt Biennalen, med högintressanta videoverk. Preics granne med Tate, låg International Slavery Museum, ägnat Liverpools långa och aktiva inblandning i hela slavhandeln, som den viktigaste hamnstaden mellan England och Amerika.

Båda institutionerna låg i Albert Dock, som är hamnområdet med väldigt spännande gamla och nya byggnader och en del av Liverpools världsarv.

På väg till flygplatsen klarade vi av ett givet turistmål: John Lennons uppväxthem. Vid det lilla köksbordet gjorde han sina läxor, så här såg hans sovrum ut och här på den inglasade verandan repade han och Paul. Huset köptes av Yoko Ono, som skänkte det till National Trust, som nu tar hand om huset in till evigheten.

Notering 1 om Liverpool: November är en väldigt blåsig och regnig period att åka till Liverpool till.
Notering 2: Överallt där vi var så var det fullt av besökare på alla musei- och konstinstitutioner en vanlig torsdag och fredag mitt på dagen. Och staden tillämpar strikt principen att det ska vara fri entré till konsten och kulturen. Ett kausalt samband, månne?

Liveripool dag 1: Institutionsbesök, fish ´n´ chips och publiksnack

Vi landade så sent igår eftermiddag och det tog tid att rädda en kris på Kulturhusetvia telefon, så vi hann bara med att äta sen middag och slockna på hotellrummet. Idag däremot har vi fått se en hel del av Liverpool! Vi får väldig hjälp av organisationen bakom kulturhuvudstadsåret 2008 - dels fick vi väldig bra dragning på morgonen, så hjälper de oss också med personlig eskort runt staden för att berätta, visa vägen och hålla ordning på oss - helt nödvändigt!! På bilden ser ni en av huvudattraktionerna här under året, den stora spindeln som har vandrat runt här på gatorna.

Vi har också träffat folk och sett ställen som National Museums Liverpool (som egentligen är sju museer, och ett åttonde som håller på att byggas), Walker Art Gallery (ett slags mini-Nationalmuseum), S:t George´s Hall (extremt imponerande 1800-talsbyggnad med konsertsal och stor balsal), Liverpool Central Library (som ska stängas 2010 för en jätteombyggnad), FACT (ett slags mindre kulturhus mitt i shoppingcity med biografer och gallerier, helt inriktat på rörlig bild och multimedia) och så Liverpool Biennial (en återkommande konstsatsning runt om i stan). Hela gänget var väldigt mån om att också klämma in en del av Englands mat- och dryckkultur, så till lunch åt vi Fish ´n chips och drack lokal öl!

Något som är slående som alla vi möter talar om är dels pengar, dels publik. När det gäller ekonomi så skulle ingen kulturinstitution klara sig utan de många stiftelser och fonder som finns, liksom statliga lotteripengar. Tänk om det såg ut så i Sverige! Alla är också väldigt medvetna om besökarna, om att hitta nya besökare och inte minst skapa förankring hos de många grupperingar av Liverpools innevånare som inte per automatik besökar museer, gallerier, bibliotek och teatrar. De har alla speciella personer eller ibland hela avdelningar, som arbetar med referensgrupper, aktivt publikarbete och volontärer - allt för att öppna upp institutionerna, få mer input och skapa förankring. Vi är många hemma i Sverige som borde bli väldigt mycket bättre på det.

Nu en kort stund i badkar (lyx!!) och därefter middag på något som heter Bluecoat, som tydligen ska vara väldigt nice. Good Night!

Hey Liverpool

Om en stund drar jag till Arlanda för att åka till Liverpool. Mina poolare i ledningsgruppen för kulturförvaltningen och jag med allas vår kulturdirektör Berit Svedberg i spetsen åker dit på en powerkortresa för att studera delar av kulturlivet och för att få veta mer om deras tankar om att vara Europas kulturhuvudstad i år. För exakt 1o år sedan arbetade jag själv med det stockholmska kulturhuvudstadsåret - ska bli väldigt kul att jämföra.

Vi ska träffa flera ur ledningen för själva kulturhuvdstadsorganisationen, men också besöka gallerier, bibliotek, lite beatlemania (förstås!), Tate Liverpool och International Slavery Museum. Vi är där totalt 2,5 dagar, så help! help! help! för dessa ambitiösa kulturreseprogrammen...!

Speciell chef för specialbibliotek sökes

Hela eftermiddagen intervjuade vi de första kandidaterna för bibliotekschefsjobbet. Det är ett stort och viktigt pastorat personen ska basa för: Läsesalongen och Serieteket, två väldigt aktiva specialbibliotek. En halv miljon besökare, 15 medarbetare och högt ställda förväntningar på att fortsätta vara bibliotek i framkant och dessutom utveckla Kulturhusets specifika profil. Om det inte räckte med det, så ska bibliotekschefen också leda arbetet med att skapa det nya Läsesalongen på Plattanplanet med invigning i augusti 2010. Intervjuomgången fortsätter närmaste tiden med ett gäng personer. Återkommer med slutrapport, förstås.

Hejda Ryanair

Ibland kanske jag blir lite för entusiastisk (se här)... Fick en kopia av SKTF-tidningen om Ryanair idag av en kollega på jobbet. "Reser du med oss i businessclass ingår en säng och en avsugning", säger Ryanairs vd Michael O´Leary (bilden) på en presskonferens på Youtube. Du kan själv se det hela här.

SKTF säger så här: "Finns det inga gränser för för vilka skamgrepp den mannen kan ta i jakten på att bygga upp sin förmögenhet? Ni som inte bojkottar flygbolaget som vägrar att teckna kollektivavtal, behöver ni fler argument?"

Parisflygturen i förra veckan har nu fått lite dålig eftersmak...

Saviano till Kulturhuset!

Världens mest omstridda författare just nu kommer till Kulturhuset! Det har varit på gång i några dagar och nu är det klart att den dödshotade Roberto Saviano kommer till Hörsalen den 26 november. Med sig har han Kristina Kappelin (som tolkar från italienska till svenska), Arne Ruth, Kerstin Ekman, Bodil Malmsten, Titti Nylander (Sveriges Radio) och Björn Wiman (Expressen).

Så här säger Bodil Malmsten om hans "Gomorra": "Jag utnämner Roberto Savianos bok till världens viktigaste bok de senaste 2007 åren och inom överskådlig framtid." Läs mer här - och köp biljett i god tid!

Paris dag 3-4: Mingelpartyn, bilder och halsont

Får bli en kortare sammanfattning av de två avslutande dagarna i Paris. Fredagkvällen avslutades på ett ståndsmässigt vis. Vi var hembjudna till en franskegyptisk konstsamlare, eller rättare sagt till ett av hans hem i Paris... - en paradvåning vid Champs-Élysées. Hemmet var fyllt av samtidskonst från hela världen, tillika gäster med konstanknytning.

Fredag och lördag spenderades dels att se resten av det stora Paris Photo då vi också stötte ihop med svenskarna JH Engström och Anders Petersen, dels vara med på några av de fotografiska kringarrangemang som ordnades på gallerier, butiker (bland annat på coola Colette) och i hotelllobbys - ofta bjudna på dryck och tilltugg. Inte konstigt att jag gillar Paris Photo.

En eftermiddag tog jag igen mig på hotellrummet för att bota mitt halsont och sluka Lehane-boken. Mitt resesällskap var dock flitiga på Grand Palais stora Picassoutställning och Lee Miller på Jeau de Paume. Precis innan vi åkte till flygplatsen hann vi också med att få en utförlig visning av den legendariska fotoagenturen Magnum och se deras egen utställning av Philippe Halsmans surrealistiska bilder (se Dalí-klockan ovan).

Är extremt nöjd med resan - jag förstår nu när folk säger att det finns inget bättre tillfälle än Paris Photo att få se den nya fotokonsten från hela världen, samlat under några dagar. På onsdag är det redan dags att packa kappsäcken igen, då till Liverpool med anledning av att de är Europas kulturhuvudstad i år.

Paris dag 2: Croissant, svenskt kulturhus och tjock lunta

Kändes riktigt nice att vakna upp i Paris, mötas av höstsol och äta croissant till frukost. Dagen avslutades på riktigt trevliga och trånga vinbaren Juveniles. Däremellan ägnade vi åt oss konstupplevelser en masse.

Förmiddagen ägnades på Centre Culturel Suedois (bilden; länkning funkar inte just nu, kolla själv på www.ccs.si.se), där vi blev väl omhändertagna av Mikael Jönsson, en kamrat till mig sedan tidigt 90-tal när vi båda jobbade på Kungliga Operan, han som dansare och jag som marknadsförare. Mikael har varit chef här sedan april och han ju inte bara ett fantastiskt kulturhus att ansvara för, han ska som kulturråd också främja svensk kultur i hela Frankrike. Tufft jobb, med andra ord. Men för mödan får han också bo i en superduper flott tjänstebostad, där han bjöd på fika och sig själv.

Att Centre Culturel Suedois verkligen fungerar som kulturcentrum var inte att ta miste på. När vi kom så fick vi chans att hälsa på Lars Tunbjörk, som har utställning både på CCS och Galerie VU´. Och när vi gick så mötte vi Jan Troell, som är här med anledning av den svensknorska filmfestivalen CineNordica.

Eftermiddagen ägnades mer konst: "Objectivités" på Musée d´Art moderne med fotografier från den kända så kallade Düsseldorfskolan med giganter som Gerhard Richter och Sigmar Polke och deras elever, däribland Andreas Gursky, Katharina Sieverding och Thomas Struth - otroligt spännande, slagkraftiga verk. Vi var också och besökte vår lillasyster (!) Centre Pompidou (invigt 3 år efter Kulturhuset i Stockholm!!!) och konstaterade att de är så himla stora att deras program för fyra månader är en 255-sidig trycksak.

PS 1: Fick telefonrapport om en amerikansk föreläsare som på ett trendseminarium idag i Stockholm hade sagt att alla chefer för stora organisationer måste blogga! Dessvärre hade hon inte hört talas om min blogg hemma i Oregon...
PS 2: Vi fick lära en fransk taxichafför var Comedie Francaise låg. Där det har legat sen 1680. Moliere och Racine måste vrida sig i sina himlar...

Paris dag 1: Ankomst, japansk flashback och heja Ryanair

Så är vi då i Paris! Vi är här för att inspireras och knyta kontakter. Anledningen heter Paris Photo, som är den största och bästa fotokonstmässan i världen. Eftersom vi på Kulturhuset har koncentrerat oss på fotokonst (är vi månne bäst i Sverige?), så är det förstås väldigt viktigt att vi håller koll på den internationella scenen.

Eftersom jag är novis (även på detta område...) känns det väldigt tryggt att jag som resesällskap har vår samlade intelligentia från vår utställningsenhet; Margareta Zetterström, Estelle af Malmborg, Pia Kristoffersson och Gunilla Mårtens med som följeslagare.

Vi har ägnat eftermiddag och kväll och sett hälften av alla utställare och skakat hand och pratat med ett gäng gallerister från hela världen, som samlas just nu på Carousel de Louvre. Extra kul är att bland alla tiotusentals människor återse några bekanta från min och Margaretas resa till Tokyo före sommaren - Paris Photo har japanskt tema just i år.

Nu är mina sinnen mätta och nöjda med dagens intryck, så jag väljer att stoppa här. Måste bara till slut göra reklam för Ryanair. Vi åker till Paris tur och retur, fem personer, för en sammanlagd kostnad av 2.500 kronor - 500 kronor var. Så ni skattebetalare kan liksom jag somna lugnt i afton. Bon soir.

PS. Eftersom jag missade Dennis Lehanes besök i kväll på Kulturhuset på vår Internationell författarscen, hedrade jag honom genom att köpa hans "Ingenting är heligt" på Pressbyrån på Cityterminalen. Ska nu läsa några sidor innan jag somnar in helt och hållet.

Skånsk invasion

Packandet får vänta ett snäpp. Vill ju inte undanhålla er vilket riktigt powermingel vi hade på våning 3 ikväll. Er egen Hänt Extra-reporter kan rapportera att där syntes bland många andra företagsledaren Jacob Wallenberg, justitieminister Beatrice Ask, landstingsrådet Filippa Reinfeldt, integrationsminister Tobias Billström, Malmös kulturdirektör Bengt Hall, hotellmagnaten Bicky Chakraborty, Kulturrådets Annika Levin och Benny Marcel, Malmös starka man Ilmar Reepalu, Teaterförbundets ordförande Anna Carlson, Carnegieaktuelle Bo Lundgren och så vidare, och så vidare. Mer än 300 hotshots inalles. Allt för att Region Skåne ville visa upp sig i Stockholm - och i Stockholms coolaste lokal Kulturhuset!

Barnslig invasion

Håller på att packa för fullt inför morgondagens resa till Paris, men måste ju innan jag åker tipsa om något som jag kommer att missa tack vare Paris-resan - men som du inte får göra! Nu på lördag är det barninvasion på Kulturhuset - de tar över hela huset.

Jag bad Katti Hoflin, vår chef för Rum för Barn, berätta varför man inte får missa det här. Så här säger hon:
"Jag tror det är historiskt; att låta barns kultur och barns perspektiv genomsyra Kulturhuset! Vi pratar mycket om barn och att de är viktiga. Men viktigare är att göra. Lördagen den 15/11 är det deras hus. Jag vet att man blir större inuti av att komma ikontakt med konst och kultur, och framförallt att skapa själv. Det mesta den här dagen är därför interaktivt. Rundpingis i Hörsalen! Fråga Oraklet om vad som helst! Teckna Manga! Gör ditt eget slime! Och allt, mina vänner, är gratis... Hej från Katti"

Hela programmet för Barnens Kulturhus finns här. Nästan 50 programpunkter och som samtliga är gratis alltså, som möjliggörs av otroligt många inblandade, alltfrån Nobelmuseet, Fritid för alla, Kungliga Baletten, Marionetteatern och - min personliga favoritprogrampunkt - Hundens Hus. Åsså våra kära sponsorer, förstås - Polarn O Pyret!

Klickstöd

Det här uppropet har du säkert stött på hos flera bloggare och runt om på nätet, men jag stämmer med glädje in i kampanjarbetet för Live Aids Day: Stöd kampen mot hiv med ett klick.

Idag lanserar Röda Korsets Ungdomsförbund det enklaste sättet att ägna dig åt välgörenhet hittills. Genom ett klick med datormusen kan du nu enkelt och utan kostnad stödja kampen mot hiv. Författaren John Ajvide Lindqvist har donerat en novell ur ljudboken Pappersväggar och artister som Adam Tensta (bilden), Petter och Miss Li har donerat låtar.

Det här är en digitala insamlingsbössa, som fungerar ungefär som en jukebox. Den som väljer att lägga i pengar får välja bland ett antal utvalda "Live Aids-filer" för nerladdning. Varje fil kostar nio kronor och pengarna går oavkortat till Röda Korsets kamp mot hiv och aids. Klicka här och gör skillnad!

Snille spekulerar

Frågorna hopar sig efter att jag länsat mitt postfack idag, efter några dagars bortovaro. Jag har nämligen fått en inbjudan till Svenska Akademiens högtidsdag, som ju infaller den 20 december varje år. Allt för att hedra Gustaf II Adolfs födelsedag, minsann.

För oss noviser i sammanhanget är det skönt att Akademien noggrannt på sin hemsida redogör för vad som händer:

"Bänkarna ute i salen är fyllda med förväntansfullt sorlande åskådare, alla i högtidsdräkt. Det är en uppskattad förmån att få en biljett till evenemanget. Salen har bara drygt 500 platser, och en del av dessa är reserverade för höga befattningshavare inom den offentliga förvaltningen och framstående företrädare för landets kulturliv. "

Nu hopar sig frågorna. Hur ser högtidsdräkten ut för de här "framstående företrädarna för landets kulturliv" ut? Är det frack? Eller funkar smoking? Ser också framför mig att jag måste beställa tid för ondulering av hår, ansiktspeeling, fixa limousinservice och ordna pampuscher.

Kulturhuschefen och Metallica

Kanske inte biljettrusning riktigt á la Metallica (bilden) på Globen (se här)... men fick sånt trevligt mejl från Thomas i vår infodisk om att min guidade visning av Kulturhuset i december (se här) nu är helt fullbokad. Eller till och med överbokad med två personer, eftersom dom var så "positiva och trevliga", som Thomas skrev. Kan lugna alla Kulturhusfans att det blir fler visningar framöver, jag försöker ha en per månad.

Zürich dag 1-3 i kortversion

Åter i hemmiljö. En mix av krånglig nätuppkoppling, mycket CNN-tittande för kolla in Obamafebern, hårt festivalschema och ännu hårdare förkylning gör att det blir en kort totalsammanfattning av Zürichintrycken här:

Föreställningarna vi såg gjorde inte sånt himla starkt intryck. Vi pratade med flera av IETM-deltagarna och ingen var riktigt imponerad av själva det schweiziska teaterutbudet... En av de bästa var nog "Airport Kids", som jag redan hade sett i augusti i Göteborg och därför valde bort till förmån för andra föreställningar. Min favorit var en musikteaterföreställning, "Requiem" med gruppen Velma, som har sitt ursprung i rock- och elektroklubbar. En väldigt bra programpunkt var de konst- och kulturvandringarna som ordnades för att visa Zürich och samtidigt berätta om kulturlivet. Jag gick med i kvarteren i Kreise 4, som är stadsdelen med mest prostitution och droger, men som de senaste åren har snyggats till mer och mer. Vi gick runt i flera timmar och fick också hälsa på i en konstnärsateljé, där Andrea Muheim arbetar.

Vi sprang också på en hel del workhops, panelsamtal och gruppdiskussioner. Heta ämnen var hur man närmar sig andra världar än den västeuropeiska, hur man når fram till politiker med budskapet att kultur kostar (som om dom inte redan vet det) och vikten av kultur som samhällskraft. Annars ägnade vi mycket kraft på umänge och nätverkande med övriga europeiska teatermänniskor - precis det som IETM går ut på. Jag tror att vi fick några riktigt bra napp, men det får visa sig längre fram...

Noterat 1 i Schweiz: Alla röker. Precis överallt och jättemycket. Noterat 2: Borgmästaren verkar vara en riktig trevlig prick. Han bjöd på mottagning i stadshuset (bilden) och var mäkta stolt över att delar av teatereuropa hälsade på i hans hemstad (som för övrigt gav mersmak; otroligt fin stadsmiljö och omgivet av vatten och höga berg).

Hoppas, men vågar inte lova, kunna vara en flitigare bloggare i Paris nästa vecka, än jag var under den här resan... Nu ska jag ligga nerbäddad i min egen säng och hoppas bota min förkylning.

Zürich dag 1 förmiddag

Nu har vi landat i Zürich, hittat till vårt fantastiskt trevliga och centralt belägna Hotel Alexander (tack Maiki, Kulturhusets egen "resebyråspecialist!!) och är redo för umgänge, nätverkande och teater i massor tillsammans med 550 teaterarrangörer från hela Europa.

Jag och vår arrangemangschef Bosse Persson är här för att kolla in Informal European Theatre Meeting, IETM, som är just en organisation för nätverkande och kunskapsutbyte. Eftersom både jag och Bosse är nya i IETM-sammanhang, så var det väldigt tur att Claes Karlsson, chef för Kulturfestivalen, var med på samma flyg. Claes har varit med i de här sammanhangen länge och kommer hjälpa oss fram i teater- och mötesdjungeln.

Kulturhuset hoppas att vara medarrangör för IETM om två år i Stockholm. Dansens Hus är initiativtagare till att det ska äga rum då och vi är flera organisationer som hoppas att Stockholm kan bli värdstad 2010, bland annat Intercult, Svenska Institutet, Moderna Dansteatern och Kulturrådet.

Nu ska jag möta Bosse och Claes i receptionen och rusa till festivalregistreringen och därefter börjar alltihopa!

Frågestund

Dagen börjar med att jag blir filmad nu om en halvtimme. Jag ska ställa några kloka frågor via filmduk om Kulturutredningen och Skuggutredningen till Eva Swartz och Stina Oscarson. Jag undrar bland annat hur de ser på möjligheten att göra verklig skillnad. Premiärvisning sker på Riksteaterns Teaterdagar nästa vecka då de medverkar i ett seminarium. Resten av onsdagen ägnas åt att jobba undan så att jag kan vara på Arlanda 05.40 i morgon inför Zürichresan...

Spaning pågår

Efter att ha ägnat förmiddagen åt ledningsgruppsmöte väntar nu nåt mer glammigt efter lunch: Trendgalan. Det äger rum hela eftermiddagen hos oss i Hörsalen. Över 400 spaningssugna människor kommer att få höra om det senaste när det gäller sociala medier, marknadsföring, dataspel, tv, klimat, mode och mycket annat.

Jag ska göra en snabb välkomsthälsning, och i övrigt kommer Tove Lifvendahl på Svenskt Näringsliv, Ivan Daza (bilden) från Blatteförmedlingen, Anna Serner från TidningsUtgivarna, Hans Skarplöth från Viasat, Ann-Sofie Hörlin från Malmö Aviation, klimatstrategen Maja Söderberg och inititivtagaren Maria Forssén från So Stockholm vara några av alla föreläsare. Dagen avslutas med utdelning av årets Trendpris, som vanns förra året av tidningen Camino för "snyggt paketerat eko-fokus".

Måndagsmeny

Tänk vad en måndag kan gå fort. Här får ni ett axplock av dagens ämnen i min kalender: Strategimöte för Kulturvision 2030, intressant möte med regeringskansliet om Sveriges ordförandeskap i EU hösten 2009 och vad Kulturhuset kan spela för roll då och så mentorsamtal med min "adept" Ann. Sist denna arbetsdag väntar ett första möte kring rekryteringen av ny bibliotekschef.

Globetrottrutt

Ägnar söndagen åt att fundera på hur november ska hinnas med. Jag ska nämligen åka till tre europeiska städer på lika många veckor. På torsdag bär det av till Zürich och den stora, internationella teaterfestivalen som IETM arrangerar. Veckan efter väntar Paris och den ännu större fotomässan Paris Photo med 40.000 besökare och 120 utställare. Och därefter Liverpool, som är europeisk kulturhuvudstad i år. Därefter kommer jag hålla mig i närheten av Sergels torg ett bra tag.

Visning av hela härligheten

Favorit i repris! Jag har gjort några allmänna visningar av (nästan hela) Kulturhuset tidigare, och det har varit så trevligt. Nu har man chansen återigen att få höra mig med min bästa guideröst berätta om vår verksamhet. Två visningar väntar framöver: onsdag 5 november och tisdag 2 december, båda gångerna klockan 17.30 - ca 18.30. Gratis, men biljett behövs. Se info här.

Zachrison in da house!

Oj, så bra! Linda Zachrison blir chef för nya gästspelsscenen på Stadsteatern, se här. Och från sommaren 2010 även chef för Parkteatern. Hon och jag fann varandra för några år sedan och ses sedan dess så ofta vi hinner för att prata jobbupplevelser. Hon är världens bästa person, med ett otroligt trevligt skratt, så jag ser fram emot många luncher nu när vi arbetar i samma hus.

Inte ens när Kulturhuschefen...

...rycker ut, når man alltid ända fram. Stockholm fick inte WorldPride-titeln 2012, det gick till London, se här. Stockholm var ju EuroPride nu i somras och Kulturhuset och Stadsteatern fungerade som PrideHouse, med enorma besöksrekord. Jag skrev ett flott rekommendationsbrev till De Som Bestämmer om WorldPride-skapet, men, tji, det räckte inte till.

Död eller levande?

Är "ekologi" en livsstilsfråga som inredning eller mode? Medieanalysbloggen Vassa eggen spår här en snar nedläggning av alla specialekotidningar.

Långt organ

Den sena eftermiddagen spenderades ihop med Det beslutande organet. Det sistnämnda är ett jättelångt konstverk av Oskar Mörnerud. Det var invigning idag för flera konstverk beställda för Regeringskansliet (i det ombyggda Centralposthuset på Vasagatan; bilden) av Statens konstråd i samarbete med Statens fastighetsverk (puh, där fick jag med alla inblandade, tror jag). Invigningen förättades förstås av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, som sig bör.

Mörnerud berättade hur han hade lusläst utredningar och protokoll inför Ferdinand Bobergs byggande av Centralposthuset och fastnat för uttrycket "beslutande organ". Han gillade tanken på att varje beslut en människa tar når ända in i bukspottskörteln. Jag tänkte på en av mina föreläsare på universitetet, hjärnforskaren Martin Ingvar, som hävdar att 98% av alla beslut som vi människor är emotionella, 2% är rationella. Jag och min kamrat Ann Larsson från Konstnärsnämnden var överens om att vi ska försöka få ännu fler av våra dagliga beslut att nå både bukspottskörteln och övriga organ i kroppen...

OK för KW

Vi var ju i Berlin för drygt en månad sedan, och en av alla kulturinstitutioner vi besökte, se här, var KW, står för KunstWerke. Chefen Gabriele Horn tog sig verkligen tid och berättade om verksamheten och visade runt i de spännande lokalerna, som tidigare var en margarinfabrik. (På bilden syns innergården.) Och just när vi var där höll de på för fullt att bygga upp utställningen "Geschlossene Gesellschaft", som nu har öppnat. Expressens Peter Cornell hyllar den här.

Jag får Pippi!

Ronja gör sitt vårskrik. Jag gör idag ett höstskrik! Jag ska hedrande nog bli invald i styrelsen för Astrid Lindgrens Näs, som är ett kulturcentrum i Vimmerby med bland annat hennes barndomshem och en nybyggd paviljong.

Björn Larsson Asks foto ovan tycker jag är en av de bästa bilderna på Astrid Lindgren alla kategorier. Bilden var också med i Kulturhusets stora Astrid-utställning förra sommaren.

Så här lyder pressmeddelandet:

Kulturhusets chef tar plats i styrelsen för Astrid Lindgrens Näs

Eric Sjöström, chef för Kulturhuset i Stockholm, föreslås bli ny ledamot i styrelsen för kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby.

- Jag är väldigt smickrad över att bli tillfrågad att sitta med i styrelsen. Det är en ära för mig att få vara med och påverka utvecklingen av Astrid Lindgrens Näs mot ett modernt, utåtriktat kulturcentrum, säger Eric Sjöström.

Själv är han idag chef och konstnärlig ledare för Sveriges mest välbesökta kulturinstitution, Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm, med över tre miljoner besökare per år.

Kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby öppnade förra året och är uppbyggt intill Astrid Lindgrens bevarade barndomshem. Första säsongen räknade man in över trettiotusen besökare och Eric Sjöström ser stora möjligheter i framtiden:

- Det finns en särskild dynamik i Astrid Lindgrens verk och i det man nu bygger upp i Vimmerby. För mig är det spännande att arbeta med framtidens kultur även utanför storstaden.

- Att få vara med och utveckla verksamheten här känns helt i linje med det arbete vi bedriver idag på Kulturhuset, bland annat med det banbrytandet arbetet med Rum för Barn, säger Eric.

Landshövding Kristina Alsér är ordförande i styrelsen för kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs. Hon är mycket nöjd med att Eric Sjöström går in i arbetet.

- Som chef för Sveriges största kulturinstitution bidrar han med både ett nationellt och ett internationellt perspektiv. Det öppna, konstnärligt spännande och publika sätt som Kulturhuset jobbar på kan vi lära oss mycket av, säger Kristina Alsér.

Vimmerby kommunfullmäktige tar beslut om att välja in Eric Sjöström på måndag den 27 oktober.

Finfina riksdagsbesökare

Vi hade finfint besök nu på förmiddagen, nämligen ledamöterna i Riksdagens kulturutskott. Varje år gör de en studieresa ute i landet, och i år har de valt att resa ända till Stockholm. Och första anhalten är då förstås Sveriges mest välbesökta kulturinstitution med sina tre miljoner personer per år: Kulturhuset.

Researrangör och egentlig värd är landshövding Per Unckel, men han var generös nog att låta mig, Bosse Andér från kulturförvaltningen, Benny Fredriksson från Stadsteatern, Inga Lundén från Stadsbiblioteket och förstås kulturborggarrådet Madeleine Sjöstedt berätta om våra respektive verksamheter och framtidsplaner. Jag valde att placera oss hela sällskapet mitt i vår fantastiska Nan Goldin-utställning, en passande inramning för att prata om kultur på hög nivå.

I afton träffar jag hela gänget igen för då öppnar landshövdingen upp sitt hem för middag, och ni vet ju alla vad som kommer hända med det hemmet framöver om jag får råda...

Idolfoto (se ovan) föräras en av de få bloggande kulturpolitikerna, tillika kulturskottsledamot, Olof Lavesson.

Att styra kosan rätt

Om en stund drar jag till Uppsala universitet. Jag ska hålla föredrag i två timmar för ett gäng studenter om cultural management, som det heter på svenska. Det har jag gjort många gånger förut, så det är inga problem. Att styra en kulturinstitution är är lätt (nåja). Att hitta rätt föreläsningssal däremot - jag med mitt dåliga lokalsinne - det är en utmaning!

Skön förening

I kväll var jag med i en paneldebatt och kan ni tänka er - alla var överens! Överens om att Stockholms city behöver flera kloka hjärnor som slår sig samman om det området ska förändras. Och förändring är nödvändigt. Stadsmiljön just runt city och Kulturhuset är i nuläget inte optimalt, det tror jag att de flesta är överens om.

Därför hade sammanslutningen City i samverkan kallat Kulturhuset, affärskedjor, Skönhetsrådet, Stoppa gatuvåldet, Stockholms fastighetskontor, citypolisen, Statens Fastighetsverk och några till för att debattera frågan på Café Opera. Och vi var som sagt rörande överens om att samverkan måste ske ifall city ska bli en ännu mer attraktiv plats att vistas och göra affärer i. Så vi enades om att ses i slutet av januari och försöka komma fram till något konkret. Kultur och kommers i skön förening, således!