Vi var ju i Berlin för drygt en månad sedan, och en av alla kulturinstitutioner vi besökte, se här, var KW, står för KunstWerke. Chefen Gabriele Horn tog sig verkligen tid och berättade om verksamheten och visade runt i de spännande lokalerna, som tidigare var en margarinfabrik. (På bilden syns innergården.) Och just när vi var där höll de på för fullt att bygga upp utställningen "Geschlossene Gesellschaft", som nu har öppnat. Expressens Peter Cornell hyllar den här.
Ronja gör sitt vårskrik. Jag gör idag ett höstskrik! Jag ska hedrande nog bli invald i styrelsen för Astrid Lindgrens Näs, som är ett kulturcentrum i Vimmerby med bland annat hennes barndomshem och en nybyggd paviljong.
Kulturhusets chef
- Jag är väldigt smickrad över att bli tillfrågad att sitta med i styrelsen. Det är en ära för mig att få vara med och påverka utvecklingen av Astrid Lindgrens Näs mot ett modernt, utåtriktat kulturcentrum, säger Eric Sjöström.
Själv är han idag chef och konstnärlig ledare för Sveriges mest välbesökta kulturinstitution, Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm, med över tre miljoner besökare per år.
Kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby öppnade förra året och är uppbyggt intill Astrid Lindgrens bevarade barndomshem. Första säsongen räknade man in över trettiotusen besökare och
- Det finns en särskild dynamik i Astrid Lindgrens verk och i det man nu bygger upp i Vimmerby. För mig är det spännande att arbeta med framtidens kultur även utanför storstaden.
- Att få vara med och utveckla verksamheten här känns helt i linje med det arbete vi bedriver idag på Kulturhuset, bland annat med det banbrytandet arbetet med Rum för Barn, säger Eric.
Landshövding Kristina Alsér är ordförande i styrelsen för kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs. Hon är mycket nöjd med att
- Som chef för Sveriges största kulturinstitution bidrar han med både ett nationellt och ett internationellt perspektiv. Det öppna, konstnärligt spännande och publika sätt som Kulturhuset jobbar på kan vi lära oss mycket av, säger Kristina Alsér.
Vimmerby kommunfullmäktige tar beslut om att välja in
Vi hade finfint besök nu på förmiddagen, nämligen ledamöterna i Riksdagens kulturutskott. Varje år gör de en studieresa ute i landet, och i år har de valt att resa ända till Stockholm. Och första anhalten är då förstås Sveriges mest välbesökta kulturinstitution med sina tre miljoner personer per år: Kulturhuset.
Om en stund drar jag till Uppsala universitet. Jag ska hålla föredrag i två timmar för ett gäng studenter om cultural management, som det heter på svenska. Det har jag gjort många gånger förut, så det är inga problem. Att styra en kulturinstitution är är lätt (nåja). Att hitta rätt föreläsningssal däremot - jag med mitt dåliga lokalsinne - det är en utmaning!
I kväll var jag med i en paneldebatt och kan ni tänka er - alla var överens! Överens om att Stockholms city behöver flera kloka hjärnor som slår sig samman om det området ska förändras. Och förändring är nödvändigt. Stadsmiljön just runt city och Kulturhuset är i nuläget inte optimalt, det tror jag att de flesta är överens om.
När Folkoperans musikaliska ledare Kerstin Nerbe gick i pension vid årsskiftet fick hon en fin present: ett stipendium att dela ut i sitt eget namn. Årets pristagare är nu utsedd och det blev en av mina favoritsopraner: Miriam Treichl, som just nu kan ses som Änkan i "Glada änkan" (på bilden med Mattias Nilsson) på Folkoperan. Hon är inte bara en bra operasångerska, utan jag kan också avslöja att hon är enormt trevlig att jobba med också.
"Kultur är ingen lek, ingen kuriosa, inte en kaka till kaffet och inte en fjäder i hatten. " Bob Hansson berättar här om sin syn på kultur. På Kulturvisionssidan kan du själv vara medskapande i utformningen av framtidens kulturstockholm.
Vi som är Wagnernördar och stordiggare av Kungliga Operans uppsättning av Wagners "Nibelungens ring" är mer än nöjda. I kväll sändes första delen av Wagners megaopus, "Rhenguldet", i SvT. Jag brukar tycka att opera på tv är en styggelse, men här funkar det ovanligt bra.
Som ni säkert redan har läst (både här och här, till exempel) så smäller det till rejält hos oss ikväll. Vi har stökat, bökat, fixat och haft oss. Mellan klockan 19 och 01 är det Kulturhusnatten.
En höjdartillställning äger rum på Kulturhuset den 6 november. Kulturkändistätt blir det när Marie-Louise Ekman, Lars Nittve, David Neuman, Suzanne Osten och ett gäng andra (se hela listan här) för samtal om konsten att leda konstnärliga institutioner. Samtalsledare är ingen mindre än min företrädare Uwe Bödewadt (bilden), som härmed gör ett kärt återbesök i Kulturhuset.
Att sitta i en jury kan ju vara väldigt svårt. Man riskerar ju att mötas av en rad olika reaktioner. Vi som dessutom lever med pudlar förstår precis varför det här gick som det gick.
Igår fick jag lära mig ett nytt begrepp: Översiktsplan. På kulturförvaltningens ledningsgrupp hade vi bjudit in en gäst: Niklas Svensson från Stadsbyggnadskontoret. Han och hans gäng håller på att slita med att göra klar en ny översiktsplan. Det är en strategisk plan för utbyggnaden av Stockholm. Den senaste gjordes i praktiken 1999, så det är hög tid för en ny - 2010 beräknas den att antas.
Ni som har bitit på naglar sedan det här inlägget, kan andas ut. I augusti 2010 inviger vi den nya Läsesalongen i Kulturhusets gatuplan, precis vid Plattan! Kulturnämnden fattade beslut i eftermiddag om att köra igång. Och både majoriteten och oppositionen var överens!
Måste ju också berätta om nyordning på Sida. Var där i eftermiddag för att diskutera stängningen av Zenit. Då kunde den nyanställde kommunikationschefen Claus Nowotny stolt meddela på mötet att kaffe bjuder man gärna - men man sparar in på kakorna! (De verkar också ha läst DN...)
Avslutar arbetsvecka på ett värdigt sätt för en kulturinstitutionsschef med att gå på konstutställning och teaterpremiär. Om några minuter är det vernissage för "Periphal vision" på Lava med unga konstnärer från Sverige och Sydafrika, och om nån timme är det premiär på "Cabaret" på Stadsteatern. Vi får se hur Colin Nutley och Rikard Wolff står sig mot när Rickard Günther och Peter Jöback gjorde den otroligt bra på Tyrol för nåt år sedan...
I dagens kultursidor i SvD citeras det ur det här blogginlägget: "Jag lever på hoppat att någon gång under min resterande livstid få höra en svensk statsminister eller monark kraftfullt stödja kultur. "
Svenska Akademien och Kulturhuset är överens om ovanstående herres förträfflighet. Årets nobelpristagare Jean-Marie Le Clézio är nämligen en kär Kulturhusvän. Han var hos oss så sent som nu i februari, bara några veckor efter att jag hade börjat jobba här. (Lyssna på samtalet med Ingrid Elam här.) Det är ju det jag brukar säga - vi har näsa för det som gäller.
I Dagens Nyheters kulturdel idag: "Mona Sahlin vill satsa på kultur". Jag har under mina 42 levnadsår aldrig läst att en partiledare för ett stort riksdagsparti gör ett sådant uttalande. Jag lever på hoppat att någon gång under min resterande livstid få höra en svensk statsminister eller monark kraftfullt stödja kultur. Nu har vi i och för sig en statsminister som det skrivs pjäser om...
Nystart för Liljevalchs. I kväll bjöd konsthallen in för att visa upp planerna inför nästa år: obligatorisk vårsalong, förstås, men också Jan Håfström, Ikea - en hård match om kulturinstitutionsbesökare nästa sommar väntar... - och mattfrossa med Märta Måås-Fjetterström. Det bjöds även på dryck och Rebecka Törnqvist (som kämpade tappert med usel sånganläggning).
Expressens hårdföre musikkritiker Gunilla Brodrej ryter till om Berwaldhallens önskemål om utbyggnad här.
Smet ifrån en timme på eftermiddagen för att gratulera Dramatenchefen på hans femtio års dag. Staffan Valdemar Holm log och såg tillfreds ut, omgiven av skådespelareliten. Fick också höra lite tankar, det vill säga skvaller, om nästa års Bergmanfestival. Men som jag sa, det är så bra att berätta saker och ting för mig - eftersom jag har guldfiskminne, så har jag ändå glömt bort det till dagen efter.
Nu är det dags för nästa, stora rekrytering till Kulturhuset. Vi söker en "bibliotekschef i världsklass" för Läsesalongen och Serieteket - som har mer än en halv miljon besökare per år. Är det du? Kolla här då!
Ett annat gratistips, förutom att besöka Kulturhuset, är ju att gå på gallerirunda. Igår var det vernissage för Marie-Louise Ekman för första gången på Knäpper Gallery. Ekman måste ha legat i som sjutton - alla femtionio verk är gjorda under ett års tid. Förutom en megatavla, som hon har jobbat med i sju år, som handlar om hennes mammas lägenhet, hennes pappas död och hennes egen ateljé.
De senaste dygnen har det hörts väldigt mycket Muy bien, Hola och Gracias i hela Kulturhuset. Och ätits väldigt mycket tapas på Spanska ambassaden och Cervantesinstitutet. En spansk armada har tagit över vår största utställningsyta, Galleri 5, högst upp i huset. 28 fotografiska konstnärer visar upp ett Spanien, som åtminstone jag inte har sett tidigare. Inga sangrior eller carmencitor så långt ögat ser.
Kulturhusets motsvarighet till styrelse är den politiskt valda Kulturnämnden i Stadshuset med kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt i spetsen. Idag ska gänget ut på studieresa för att besöka Punkt Medis, Romskt Kulturcentrum, Skogskyrkogården, Telefonplansområdet och lite till. Som ni ser saknas det självklara resmålet Kulturhuset! Därför reser jag förstås med, för att hänga som en igel på alla de här viktiga personerna för att prata för varan...
Två gånger om året händer nåt väldigt bra bland oss konstinstitutioner i Stockholm. Då ses vi nämligen, sitter runt samma bord och går igenom våra respektive utställningsprogram för ett halvår framåt. Det är ett sätt att undvika krockar, så att vi inte har vernissage och pressvisningar samma dag. Konststockholm är förstås för litet för att slåss om uppmärksamhet från besökare och press, så går det att undvika krockar är det förstås super. Idag samlades vi på ett regnigt Waldemarsudde (bilden) med Liljevalchs, Bonniers Konsthall, Magasin 3, Millesgården och Moderna Museet för att kolla våra almanackor. Färgfabriken, Nationalmuseum och Tensta Konsthall hade fått förhinder. I mars ses vi igen på Kulturhuset.
