Carl Tham var moderator och Karin Willén, ordförande i Konstnärernas riksorganisation var en av arrangörerna för förmiddagens seminarium om ersättningsnivån till konstnärer.
3 miljoner konstbesökare, 3.000 konstnärer och 1.300 utställningar. Det är siffrorna för konståret 2009 i Sverige.
Sektorn är underfinansierad. Och mer pengar behövs enligt seminariearrangörerna.
Det nya MU-avtalet gör att konstnärer får rätt ersättning. Vem ska betala för att utställningsarrangörer ska kunna betala rätt ersättning till konstnärerna?
Och varför har det inte varit självklart att konstnärer ska få betalt, till skillnad mot en sångare eller skådespelare?
Intressanta saker kom fram:
- Det världsberömda Y:et av Bengt Lindström mellan Härnösand och Sundsvall vill nu kommunen sälja till en målarfirma.
- Kulturrådets anslag till konstfrämjande organisationer har legat still i massa år, trots det nya MU-avtalet.
- Varför är bara bibliotek lagstadgat inom kulturområdet? Varför inte som i Norge, som har en generell kulturlag för kommuner och landsting?
- Varför finns det ingen samlande branschorganisation för konstlivet på nationell nivå, så att t.ex. staten har en bra samtalspart?
- Varför betraktas nya motorvägar som investeringar och kulturen som kostnader?
- Är vi för dåliga på att förklara för politikerna varför konsten behövs, frågade sig Anna Odell, en av de medverkande. Hon tyckte att konstnärerna måste bli bättre på det.
- Läkarna bekostar inte sjukvården, varför ska konstnärer bekosta konsten, som en av de medverkande frågade sig retoriskt.
Jonas Andersson, chef för Framtidens kultur, moderatorn Gunilla Kindstrand och Anna Lindal, dekan vid konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet (och min kamrat i musikutredningen i våras).
De var några av deltagarna vid seminariet om konstnärlig forskning och utbildning och dess betydelse för regionutveckling, här handlade det om Västra Götalandsregionen.
Kulturdepartementet måste också driva vikten av forskning och utbildning inom konstområdet genom utbildningsdepartementet, eftersom det nu är uppdelat.
Göteborg har Nordens enda konstnärliga fakultet och 370 personer sökte de åtta doktorandtjänster inom konstnärliga området i Göteborg, vilket tyder på ett stort intresse att förkovra sig.
Konstnärlig forskning kan bidra till regional utveckling och fördjupning inom ett konstområde, var man eniga om. Man försöker också få fram vetenskapligt grundade mätmetoder för konstnärliga kvalitetsvärden - vilket är väldigt viktigt för att kommunicera med omvärlden.
Rektor Pam Fredman vid universitetet slog också ett stort slag för de estetiska ämnenas plats i grundskolan -det är helt avgörande för konsten.
Kulturnämndens ordförande Lars Nordström tog fram exemplet El Sistema från Venezuela, som har bidragit till att många barn och unga håller på med klassisk musik och samtidigt förändrar ett samhälle. Nu finns idéer om att föra in det i Hammarkullen.
Jag la mig själv i diskussionen och hävdade att det är konstigt att inte ägarna - dvs politikerna - till de stora institutionerna inte krävde att man samarbeter mer med det fria kulturlivet, som i hög grad står för den konstnärliga spetsutvecklingen. Vi som har har många miljoner och stora hus och resurser. Vi på Kulturhuset har ju både Rum för Barn och Lava, som jag menar står för det. Men vad gör Moderna museet, Göteborgssymfonikerna och Kungliga Operan?
Privata pengar i praktiken - om personligt engagemang och ny finansiering. Så hette Kultur och Näringslivs seminarium.
Här pratade man om helt privata gåvor till kulturlivet. Hur kan man få upp enskilda personers engamang?
En donation sker med hjärtat, man vill helt enkelt ge utan att få nåt tillbaka.
Rent historiskt har det förekommit en hel del stora donationer, t.ex. byggandet av Nordiska museet. Varför slutade svenskarna att ge pengar? Ändrade, alltså ökade, skatter på 1920-talet är nog en bidragande orsak. Liksom synen att kulturen ingick i folkhemmet och välfärdssamhället.
De politiska bråken när Volvo ville sponsra Göteborgssymfonikerna på 80-talet sitter nog kvar i ryggmärgen och gör att företag aktar sig för att ge sig in i kultursponsring, trodde Margita Björklind, tidigare kulturkommunalråd i Göteborg, i panelen.
Ordförande i Kungliga Operan, Kristina Rennerstedt, påpekade att Göteborg har en stor och lång tradition av donationer och sponsring, till skillnad mot Stockholm.
Flera stora donatorer vill vara hemliga, bla för att man inte vill skryta, men också att man inte vill bli jagad av fler som vill ha pengar.
Vad kan då kulturlivet göra för att locka till sig donationer? Man måste vara trovärdig, ha en genomarbetad idé och kvalificerade personer som företräder konstprojektet. Och projektet ska gärna vara lite större och pågå under en längre tid.
Peje Emilsson, själv donator, trodde att sponsringsklimatet för kulturen möjligtvis kan bli bättre när det blir fler kvinnor på chefsbefattningar i näringslivet.
Han på pekade också på att Sverige är ett av de få länder som inte har arvs- och förmögenhetsskatt, vilket borde få privatpersoner att donera pengar.
Janne Josefsson, Ebba von Sydow, Anders Pihlblad och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson var några av dom som diskuterade mediadrev och medias ansvar. Som ni ser ett av dagens mest populära där folk stod till och med utanför lokalen.
Panelen definierade vem som är offentlig person, vad skillnaden mellan granskande journalistik och mediadrev är, liksom allmänt intresse kontra allmänintresse.
Mattsson fick på Janne Josefssons fråga försvara publiceringen av de nytagna fotonen av massmördaren Matthias Flinck. Liksom den tidigare jakten på bevis för att Mikael Persbtrandt var intagen på alkoholistanstalt.
Det här kom fram:
- Media borde ha en djävulens advokat på varje redaktion, som hindrar övergrepp.
- Media har svårt att medge att man har makt.
- Den som är utsatt har svårt att klara av media nu för tiden när inte bara tidningar och tv finns, utan nu även nätet.
- Varför finns det ingen media som granskar media?
- Journalister är väldigt känsliga för kritik.
- Informationssvdelningar på stora företag blir krigsorganisationer när Josefsson ringer.
- Ingen i panelen trodde att ett konsumentdrev skulle kunna påverka medierna.
Och på kvällen var det stor kulturmanifestation på Donners plats, mitt i Visby, med musik och tal med företrädare från en rad organisationer.
Innan jag släckte nattlampan fick jag uppleva DJ Battle på Gutekällaren. Alliansen fick se sig besegrade av de rödgröna med Gustav Fridolin i spetsen. Deras triumfkort var nog mixen med "Staten och kapitalet" och "I will survive".
Posted using BlogPress from my iPhone