fredag 30 maj 2008
Ett fattigare Söder
Om detta är sant, så känns Södermalm genast lite fattigare. Precis som Viggo Cavling har jag spenderat många timmar och tjugolappar på Kaffebar på Hornsgatan. Under mina Folkoperan-vd-dagar kunde det bli besök där både morgon, lunch och middag. Kvaliteten på kaffet, personalen och besökarna gjorde att jag gärna drogs dit ofta. Vart ska alla Folkoperananställda gå nu?
Veckans andra och tredje coola killar
I går var det Otto, 19. Idag var det Lennart, 86. Som Kulturhuschef får man möjlighet att träffa många människor. Och många av dom är osedvanligt coola. Lennart heter Nilsson i efternamn. Sveriges mest internationella fotograf alla kategorier. I eftermiddags invigde vi hans utställning "Någonstans i Stockholm" på Kulturhuset, med bilder från ett svunnet Stockholm från 40- och 50-talen.
Och det var knappt att Lennart Nilsson hade tid att närvara vid sin egen vernissage, en mer aktiv person får man leta efter. Han håller på en ny stor tv-film om cellernas värld, som redan är såld världen över. Kommer om drygt ett år. Mästaren är förevigad här ovan av er egen bloggmästare framför en av sina mest kända reportagebilder, där Riksbankanställda tränar prickskytte i källaren.
Egentligen är det nog tre snubbar som har varit veckans höjdpunkter. Johan Johansson bör inräknas bland Otto- och Lennart-gänget. Johan har programlagt vårt musikutbud på KulturhusTaket den här sommaren och fått sina kamrater Lars Demian, Stefan Sundström och Kajsa Grytt med flera att ställa upp. Om ni hade sett Johans guldkostym idag, så förstår ni varför han platsar bland de övriga två. Jag ska försöka skaffa fram bildbevis på både hans guldkostym och giraffbyxorna. Johan är dessutom min gamla punkidol från KSMB tidigt 80-tal. Och han kör fortfarande med tulplansvart i håret kan jag meddela.
Och det var knappt att Lennart Nilsson hade tid att närvara vid sin egen vernissage, en mer aktiv person får man leta efter. Han håller på en ny stor tv-film om cellernas värld, som redan är såld världen över. Kommer om drygt ett år. Mästaren är förevigad här ovan av er egen bloggmästare framför en av sina mest kända reportagebilder, där Riksbankanställda tränar prickskytte i källaren.
Egentligen är det nog tre snubbar som har varit veckans höjdpunkter. Johan Johansson bör inräknas bland Otto- och Lennart-gänget. Johan har programlagt vårt musikutbud på KulturhusTaket den här sommaren och fått sina kamrater Lars Demian, Stefan Sundström och Kajsa Grytt med flera att ställa upp. Om ni hade sett Johans guldkostym idag, så förstår ni varför han platsar bland de övriga två. Jag ska försöka skaffa fram bildbevis på både hans guldkostym och giraffbyxorna. Johan är dessutom min gamla punkidol från KSMB tidigt 80-tal. Och han kör fortfarande med tulplansvart i håret kan jag meddela.
Sommaren är räddad
Vad gör du när du känner att du vill gympa till indiemusik, se mästerkocken Rune Kalf-Hansen laga mat, tävla i lindy hop, se ny guineansk film, lyssna på Stefan Sundström, Lars Demian eller Nina Ramsby? Jo, det är väldigt enkelt. Du går till KulturhusTaket, högst upp förstås, bästa cityläget med skönaste betongutsikten, öppet ända till slutet av augusti.
I morgon öppnar vi stort med ung turkisk synthpop och på söndag är det mysopera med "Vildvuxet". På tisdag kommer Johan Kinde och Amanda Svensson och berättar om hur det är att vara författardebutant. Och i den andan fortsätter vi hela sommaren. Hela programmet finns här.
I morgon öppnar vi stort med ung turkisk synthpop och på söndag är det mysopera med "Vildvuxet". På tisdag kommer Johan Kinde och Amanda Svensson och berättar om hur det är att vara författardebutant. Och i den andan fortsätter vi hela sommaren. Hela programmet finns här.
torsdag 29 maj 2008
Värdig pristagare
Kulturhuset har ju höga ekologiska ambitioner. Naturligtvis lever vi också som vi bör, åtminstone vissa i personalen. Vi har ett internt vandringspris för miljöinspiratörer bland de anställda. Första pristagaren i våras var Helena Gomér på Rum för Barn. Och idag hittade vi en värdig efterföljare: Otto Rimfors, som lyckas med konststycket att arbeta både på Rum för Barn och på Lava.
Otto fick Kulturhusets Miljöpris med följande motivering:
"Otto tilldelas priset för sitt envisa arbete med att vara en ständig blåslampa i arbetet för, att inte bara ett abstrakt Kulturhus, utan även alla medarbetare, ska göra sitt bästa för en juste miljö. Det gäller att ställa de rätta och svåra frågorna och kräva att få svar- rätt svar! Det kan handla om vad vi äter, vilka kläder vi köper, hur vi sorterar sopor och hur vi kom till jobbet idag. Själv föregår med gott exempel i Recyclo Squad- där ett rivjärn blir en lampa och slipsar en hoodie.Och Otto själv? Han är klart coolisch!"
Spana in hans tankar om kaffe, p-platser och ekologiska fotavtryck här.
Festivalfest
I morse presenterade den påtågligt stolta kulturfestivalchefen Claes Karlsson årets program för Stockholms Kulturfestival. Ni har väl redan bokat in 12-17 augusti? Fri entré gäller till 99% av den över fem hundra programpunkterna. Hawaiiparty, Lars Forssell-hyllning och gospelhappening är några av ingredienserna. Årets nyheter är fler ställen för mat och dryck, en ny scen: Brunkebergstorget, och att det går ett tydligt kulturaktivitetsstråk mellan Sergels torg, Brunkebergstorg och Gustav Adolfs torg.
Kulturhuset har ju kulturfestival 365 dagar om året, men vi skärper förstås till oss lite extra de här dagarna och kommer ha fransk cirkussåpa på vår fasad, specialvisningar av våra utställningar, premiär på Humorscenssatsningen Svart tulpan, Livemat med Rune Kalf Hansen och filmvisningar med CinemaAfrica under bar himmel och massa annat gott och blandat.
Läs allt om Kulturfestivalen här.
Kulturhuset har ju kulturfestival 365 dagar om året, men vi skärper förstås till oss lite extra de här dagarna och kommer ha fransk cirkussåpa på vår fasad, specialvisningar av våra utställningar, premiär på Humorscenssatsningen Svart tulpan, Livemat med Rune Kalf Hansen och filmvisningar med CinemaAfrica under bar himmel och massa annat gott och blandat.
Läs allt om Kulturfestivalen här.
onsdag 28 maj 2008
Sonya får Alma
Mycket Sonya Hartnett är det just nu. Hon är ju årets Alma-pristagare, alltså Astrid Lindgren Memorial Award - världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Igår var hon på Kulturhuset och höll en öppen föreläsning och dissade sitt hemlands Australiens syn på barn- och ungdomsförfattare och hyllade Sveriges framsynthet.
I förmiddags var hon tillbaka hos oss och mötte sina yngre läsare. Och vi bjöd på storstilad och tack vare Rolfs Kök välsmakande lunch. (Då fann vi varandra i vår gememsamma kärlek till Abba, hundar och husrenoveringar.) Direkt efter skulle hon göra tre intervjuer och hinna till kvällens tjusiga prisutdelning på Skansen.
Hon var förstås väldigt imponerad av både hela Kulturhuset och vår barnverksamhet Rum för Barn, vilket glädjer en Kulturhuschef. Sen var hon extremt trevlig och lättsam dessutom. Skandal är dock att endast två av hennes böcker är översatta till henne, så vi får hoppas att de svenska förlagen börjar slåss om henne nu. Läs mer om henne här.
tisdag 27 maj 2008
Finnes: Kulturhusets nästroligaste jobb
Som bloggläsare ska man ju ha någon förmån. En är att man redan ikväll får reda på att Kulturhusets nästroligaste jobb finns disponibelt för rätt person. I morgon har vi annons i morgontidningarna att vi söker en arrangemangschef. Redan nu kan du läsa arbetsbeskrivningen här. Nu hoppas jag på anstormning av arbetssugna kandidater!!
En försmak av Tokyo
På väg hem från jobbet idag så hann jag smita in i det senaste bidraget till konstfotostaden Stockholm: Gun Gallery. Min kamrat Karolina Strömberg har öppnat galleri med fotogurun Gregor Ulf Nilsson. De slog upp portarna förra veckan på Runebergsgatan 3, i extremt snygg lokal signerad Claesson/Koivisto/Rune. Som öppningskonstnär har de ingen mindre än Osamu Kanemura, den store japanske fotografen, som i Johan Cronemans ögon, arbetar med "hardcore-realism".
Kanemura arbetade länge som tidningsutdelare i Tokyo och hade kamera med sig under sina morgonpass och har förevigat alla trafikskyltar, hängande elledningar och avloppsrör på Tokyos bakgator. Som ni märker här ovan så måste hans bilder avnjutas live i större format på Gun Gallery - eller, gör som jag, åk till Tokyo nästa vecka och se staden med egna ögon.
Kanemura arbetade länge som tidningsutdelare i Tokyo och hade kamera med sig under sina morgonpass och har förevigat alla trafikskyltar, hängande elledningar och avloppsrör på Tokyos bakgator. Som ni märker här ovan så måste hans bilder avnjutas live i större format på Gun Gallery - eller, gör som jag, åk till Tokyo nästa vecka och se staden med egna ögon.
Hyllningar av Folkoperankungen
Efter trettiotvå års konstnärligt ledarskap och grundandet av Folkoperan hyllades Claes Fellbom igår kväll på sin egen teater. Via film (där vi alla kunde se Claes otroligt coola frisyrvarianter genom åren), sång (däribland hovsångarna Hillevi Martinpelto och Ingrid Tobiasson, som gjorde bejublad Aida-comeback på deras genombrottsscen) och tal, bland annat av tre kulturministrar; Jan-Erik Wikström, Bengt Göransson (hur bra är inte han!!) och Lena Adelsohn Liljeroth.
Så många vackra toner och ord sades och sjöng. Och jag som har jobbat nära Claes i flera år kan intyga att alla adjektiv som kom från scenen är sanna. Han lyckas med konsten att vara en sann konstnärssjäl i kombination med en ödmjuk och behaglig personlighet. Förutom alla sångare, scenografer, dirigenter, mecenater, bidragsgivare och kulturvänner genom åren så riktade han i sitt känsloladdade tacktal sitt största tack till dom som faktiskt betyder mest för ett framgångsrikt kulturskapande: publiken.
Så många vackra toner och ord sades och sjöng. Och jag som har jobbat nära Claes i flera år kan intyga att alla adjektiv som kom från scenen är sanna. Han lyckas med konsten att vara en sann konstnärssjäl i kombination med en ödmjuk och behaglig personlighet. Förutom alla sångare, scenografer, dirigenter, mecenater, bidragsgivare och kulturvänner genom åren så riktade han i sitt känsloladdade tacktal sitt största tack till dom som faktiskt betyder mest för ett framgångsrikt kulturskapande: publiken.
Verklig verksamhetsutveckling
Som trogna bloggläsare vet så har Kulturhuspersonalen ägnat några heldagar under våren för att diskutera verksamhetsutveckling. Igår hade vi den sista dagen i just den här omgången. Och om man frågar mig så tyckte jag att det var en toppendag!
Vi gick dels igenom konkreta åtgärdsförslag på verksamhetsförbättringar (bland annat jobbprao på någon annan enhet än sin egen!), dels ägnades lång stund att diskutera attityder och värderingar; Hur ska vi vara mot varandra? Hur kan vi ge konstruktiv feedback? Hur ska man förhålla sig till sitt privata, personliga respektive professionella jag på sitt arbete? (Privat ska man inte vara på sin arbetsplats, slog jag fast. Däremot måste man vara otroligt personlig och professionell!) Otroligt intressanta frågor, som jag tror att man pratar alldeles för lite om på många arbetsplatser.
Jag är jättenöjd med dom här dagarna. För egen del har det känts otroligt roligt att höra (i princip) all hundra anställda komma till tals, se de diskussioner som har förts i olika tvärgrupper och höra alla idéer och tankar som finns om verksamheten och det interna arbetet. Vi kommer att följa upp detta efter sommaren, så att samtalet hålls levande.
Vi gick dels igenom konkreta åtgärdsförslag på verksamhetsförbättringar (bland annat jobbprao på någon annan enhet än sin egen!), dels ägnades lång stund att diskutera attityder och värderingar; Hur ska vi vara mot varandra? Hur kan vi ge konstruktiv feedback? Hur ska man förhålla sig till sitt privata, personliga respektive professionella jag på sitt arbete? (Privat ska man inte vara på sin arbetsplats, slog jag fast. Däremot måste man vara otroligt personlig och professionell!) Otroligt intressanta frågor, som jag tror att man pratar alldeles för lite om på många arbetsplatser.
Jag är jättenöjd med dom här dagarna. För egen del har det känts otroligt roligt att höra (i princip) all hundra anställda komma till tals, se de diskussioner som har förts i olika tvärgrupper och höra alla idéer och tankar som finns om verksamheten och det interna arbetet. Vi kommer att följa upp detta efter sommaren, så att samtalet hålls levande.
fredag 23 maj 2008
Ett liv i sus och dus - åsså lite jobb dessutom
Jodå, veckan har varit hård, kan jag summera så här på fredagkvällen. Är det inte prisutdelning på Grand Hotel och Liljevalchs, så är det sommaröppning av Södra Teaterns uteservering och - som idag - festlig lunchbuffé i Prinsens galleri i Stadshuset när staden belönade författaren Peter Kihlgård, konstnären Dan Wolgers, (den otroligt sympatiska) dansaren/mimaren Ossi Niskala, (min käre tidigare kollega och) Folkoperans grundare Claes Fellbom, (den nyss så Kulturhusaktuella) konstnären Maria Friberg, succétonsättaren Anders "Zarah" Nilsson, salsapionjären Maria Llerena, dokumentärfilmaren m.m. Tom Alandh (som höll ett lysande tacktal och därför föräras med en bild här på bloggen)och en mängd andra framstående kulturpersonligheter.
Men jag har faktiskt också hunnit med lite annat i veckan för att förtjäna min lön. Sponsorstrategimöte, upplägg inför måndagens personaldag, kulturnämndsammanträde, kurs i Stockholms stads omställningsavtalöverenskommelse (googla på det, om ni kan!), ledningsgruppsmöte i kulturförvaltningen, idémöte med en mängd människor från socialtjänstförvaltningen (kommer kunna bli superbra samarbete!), studiebesök av otroligt trevligborgmästare, kommundirektör, kulturchefer m.m. från Hamar i Norge som vill bygga ett Kulturhus (heja, heja!) åsså några personalsamtal, hemliga framtidsplaner, något argt samtal och ett par riktigt glada. Nu tar jag helg.
PS. Och så invigde ju den isländske ambassadören utställningen "In a house of snow" ikväll på Kulturhuset. Missa inte den! Extremt spännande möte utlovas! Och nu tar jag helg.
Men jag har faktiskt också hunnit med lite annat i veckan för att förtjäna min lön. Sponsorstrategimöte, upplägg inför måndagens personaldag, kulturnämndsammanträde, kurs i Stockholms stads omställningsavtalöverenskommelse (googla på det, om ni kan!), ledningsgruppsmöte i kulturförvaltningen, idémöte med en mängd människor från socialtjänstförvaltningen (kommer kunna bli superbra samarbete!), studiebesök av otroligt trevligborgmästare, kommundirektör, kulturchefer m.m. från Hamar i Norge som vill bygga ett Kulturhus (heja, heja!) åsså några personalsamtal, hemliga framtidsplaner, något argt samtal och ett par riktigt glada. Nu tar jag helg.
PS. Och så invigde ju den isländske ambassadören utställningen "In a house of snow" ikväll på Kulturhuset. Missa inte den! Extremt spännande möte utlovas! Och nu tar jag helg.
torsdag 22 maj 2008
Psyksnack om rasism, fördomar och bajsskämt
Ikväll kom jag äntligen iväg på en av våra filmsuccéserier i vår Klarabiografen; "Psykologer tittar på film". Vårfinalfilm var lämpligt nog "Borat" med mannen med flera ansikten, Sacha Baron Cohen. Här får vi följa den kazakiske tv-reportern Borats upptäcksfärd i USA, från ankomsten i New York (med en tupp i resväskan som rymmer på tunnelbanan) till Hollywood på jakt efter sin älskade Pamela Anderson. Borat vill kyssa alla han möter på gatan, bajsar i parken och säger till feministaktivisterna: "Le lite nu, pussycat". Han är sjukt rolig, märklig, rasistisk, fördomsfull. Tydligen var det 91 polisingripanden under filminspelningen i USA.
Efteråt hade initiativtagaren, psykologstuderanden och bloggaren Jonas Mosskin ordnat samtal i World News Café, ikväll med Per Naroskin, psykolog och ståuppare, lämpligt nog. Kul, livligt och nyanserat samtal med en aktiv publik. Det är förstås alltid roligast när minoriterer skämtar om majoriteten, men varför tycker vi att det är ok att skämta om norrmän, men kanske inte om finnar? Fler psykologer ser film under hösten - vi drar igång i slutet av augusti.
Efteråt hade initiativtagaren, psykologstuderanden och bloggaren Jonas Mosskin ordnat samtal i World News Café, ikväll med Per Naroskin, psykolog och ståuppare, lämpligt nog. Kul, livligt och nyanserat samtal med en aktiv publik. Det är förstås alltid roligast när minoriterer skämtar om majoriteten, men varför tycker vi att det är ok att skämta om norrmän, men kanske inte om finnar? Fler psykologer ser film under hösten - vi drar igång i slutet av augusti.
onsdag 21 maj 2008
Jag vet vad du gjorde ikväll
Martin Jönsson, Svenska Dagbladets vakna mediabevakare, kommer med intressant info för alla oss som arbetar i organisationer, som vill nå ut till en publik. Jag saxar här några av de matnyttigaste siffrorna om nätboomen, som även påverkar våra mediavanor kvällstid i hemmiljö:
- Nätanvändandet på helgerna är nu också nästan lika stort som på vardagar.
- Andelen svenskar som har internet hemma är nu 83 procent.
- Nästan två tredjedelar av svenskarna använde sig i fjol av internet en genomsnittlig dag.
- Ökningen på webben sker i alla åldrar, men allra starkast bland de äldre grupperna.
- Det antal minuter som läggs på nätet per dag fortsätter också att öka snabbt: på två år har tiden nära nog fördubblats, från 32 till 61 minuter.
- Den största förändringen gäller det snabbt ökande användandet av nätet på kvällstid. En genomsnittlig dag är var fjärde svensk ute på nätet mellan 19 och 22 på kvällen.- Nätanvändandet på helgerna är nu också nästan lika stort som på vardagar.
- För tre år sedan var det mer än hälften av svenskarna som bänkade sig framför tv-nyheterna en vanlig dag. I fjol var andelen rekordlåg: endast 39 procent.
- Den största skillnaden gäller papperstidningarna. Det dagliga läsandet av en betald dagstidning på papper har rasat med upp mot en tredjedel.
Läs Martin Jönssons hela inlägg här.
Heja, heja, Monica!
Vad säger ni om det här: "Stockholms kommunfullmäktiges presidium har denna dag efter i vederbörlig ordning framställt förslag såsom stadens erkänsla beslutat tilldela Monica Jakobson Dikanski stadens hedersbelöning". Snyggt formulerat, va.
Vår kära musikproducent Monica har arbetat i trettio år i Stockholms stad och då hedras man inte bara med tjusig diplomutdelning, fanfarer, snittar och middag med dans i Stadshuset. Man får också välja mellan klocka, pärlhalsband, medalj eller presentkort på konstverk. (Monica valde konstinköpsbidrag.)
Heja heja, Monica, du är väl värd alla diplom, snittar och allt annat!!! Nästa Monicasignerade evenamang hos oss är det stora invigningsevenemanget när sommarens hetaste plats öppnar; KulturhusTaket, den 31 maj.
tisdag 20 maj 2008
Jalla, jalla, Jelmini!
Idag är ytterligare en glad dag i mitt arbetsliv. Det är nämligen klart nu att Kulturhuset ska få arbeta med en väldigt bra person när det gäller sponsringsfrågor. Hon heter Loredana Jelmini och har lång erfarenhet av kultur, är superproffsig med näringslivskontakter - och har ett smittande skratt. Kan det bli bättre? Jag har känt henne ända sedan hon arbetade med Cullbergbaletten tidigt 90-tal och sedan dess har hon arbetat med en mängd olika kulturinstitutioner som Riksteatern och Nordiska museet, så det känns väldigt bra.
Vi i kulturlivet är ju mer och mer beroende av ett nära samarbete med näringslivet. Och Kulturhuset har en bra erfarenhet av att arbeta med olika företag, nu senast Polarn o Pyret som stödjer Rum för Barn. Jag har alltid sett sponsring som en möjlighet att inte bara få in mer pengar i verksamheten, utan också som en möjlighet att aktivt arbeta gentemot nya besökargrupper. Jag hoppas att vi och Loredana tillsammans ska lyckas med det.
Gratis för giraffälskare
Jag behövde inte ens göra något för att rätta till missförhållandet med Lisa Bodas toalettbesök i samband med "En giraff i fjällen"-besöket på Kilen. Det är nämligen så - visar det sig - att man som Kilenbesökare absolut har fri tillgång till toaletterna på Plattanplanet. Så har det varit och så är det. Så vifta stolt med teaterbiljetten, så slinker du in gratis!
måndag 19 maj 2008
Populärmusikalisk firmafest
Det var inte så mycket snack om fildelning, upphovsrätt och nätet, mer hyllningar. Som sig bör på en firmafest. Ikväll hade nämligen Sveriges kompositörer av populärmusik sin årliga vårfest på Grand Hotel.
Prisbelönade blev: José González (med motiveringen: "Du är inte bara bra, du är bäst"), Annika Norlin/Säkert!, Andreas Mattsson, Stefan Sundström, Kajsa Grytt, Michael B Tretow, Kristina Lugn, Marie Fredriksson och massa andra begåvade människor.
Bästa uppträdanden: Jenny Wilson och Salem Al Fakir. Men frågan är om inte Gullan Bornemark sjöng skjortan av allihop?
Snyggast klädd: Lennart Hellsing, 89, i solgul kostym.
Bäst som alltid: Lill Lindfors, konferencier.
Prisbelönade blev: José González (med motiveringen: "Du är inte bara bra, du är bäst"), Annika Norlin/Säkert!, Andreas Mattsson, Stefan Sundström, Kajsa Grytt, Michael B Tretow, Kristina Lugn, Marie Fredriksson och massa andra begåvade människor.
Bästa uppträdanden: Jenny Wilson och Salem Al Fakir. Men frågan är om inte Gullan Bornemark sjöng skjortan av allihop?
Snyggast klädd: Lennart Hellsing, 89, i solgul kostym.
Bäst som alltid: Lill Lindfors, konferencier.
fredag 16 maj 2008
Pudel x 2
Som chef för en stor kulturinstitution har jag förstås ansvar för allt. Jag brukar säga att "allt är mitt fel", ifall någon har en åsikt om något vi gör. Och tänk att det vissa återkommande basfunktioner, som vi människor har behov av att de funkar. Till exempel toaletter och personförflyttningsstrukturer.
Igår skrev Lisa Boda i DN På Stan om vår toalettsituation på Plattanplanet:
"Snart har jag spenderat en liten förmögenhet på Kilens toalett. Fem spänn innan, fem i pausen, fem efter. Knipövningar? My arse – teater inklusive toalett är inte för mycket begärt, Kulturhuset!"
Och i går kväll konfronterade mig Expressens Gunilla Brodrej - uppbackad av sin syster - om Kulturhusets hissar. De hade synpunkter på att det var väldigt svårt att hitta information var man skulle när man väl stigit in i hissen. (Som tur var fungerade i alla fall deras hiss!)
Jag lägger mig platt. Pressen har rätt. Så har kan vi inte ha det. Vi tar detta till oss. Som jag visserligen brukar säga, men det låter som en utmaning som en chef ska klara av att hantera.
Igår skrev Lisa Boda i DN På Stan om vår toalettsituation på Plattanplanet:
"Snart har jag spenderat en liten förmögenhet på Kilens toalett. Fem spänn innan, fem i pausen, fem efter. Knipövningar? My arse – teater inklusive toalett är inte för mycket begärt, Kulturhuset!"
Och i går kväll konfronterade mig Expressens Gunilla Brodrej - uppbackad av sin syster - om Kulturhusets hissar. De hade synpunkter på att det var väldigt svårt att hitta information var man skulle när man väl stigit in i hissen. (Som tur var fungerade i alla fall deras hiss!)
Jag lägger mig platt. Pressen har rätt. Så har kan vi inte ha det. Vi tar detta till oss. Som jag visserligen brukar säga, men det låter som en utmaning som en chef ska klara av att hantera.
torsdag 15 maj 2008
Miljömiljoner till Kulturhuset!
Vi har bitit på naglarna de senaste veckorna. Men idag blev det klart. Vi får en rejäl summa pengar för att satsa på att öka medvetenheten kring miljöfrågor. Så här lyder pressmeddelandet som gick ut i eftermiddags:
Idag tillkännagavs att Kulturhuset har tilldelats ett bidrag om 3,5 miljoner kronor inom ramen för Sveriges Riksdags satsning på klimatinvesteringsprogram, KLIMP. Bidraget möjliggör Kulturhusets största satsning i miljö- och klimatfrågan hittills -Kulturhusets ekologiska showroom!
Med utställningar, debatter, provsmakningar och prova-på-aktiviteter, teman som energi, mat, staden, design och arkitektur planeras ett ekologiskt showroom mitt i city, mitt i Kulturhuset. En plats som ska inspirera människor att leva ett mer miljövänligt liv och erbjuda hjälp till att göra klimatriktiga val.
- "Det här är ett starkt betyg för Kulturhusets fleråriga arbete med ekologi och miljö. Och ett ännu starkare betyg för våra planer att bygga upp ett ekologiskt showroom. Jag ser framför mig att vårt framtida ekologiska showroom blir en viktig arena för organisationer och företag som arbetar med ekologi som ledstjärna", säger Kulturhuschef Eric Sjöström.
Idag tillkännagavs att Kulturhuset har tilldelats ett bidrag om 3,5 miljoner kronor inom ramen för Sveriges Riksdags satsning på klimatinvesteringsprogram, KLIMP. Bidraget möjliggör Kulturhusets största satsning i miljö- och klimatfrågan hittills -Kulturhusets ekologiska showroom!
Med utställningar, debatter, provsmakningar och prova-på-aktiviteter, teman som energi, mat, staden, design och arkitektur planeras ett ekologiskt showroom mitt i city, mitt i Kulturhuset. En plats som ska inspirera människor att leva ett mer miljövänligt liv och erbjuda hjälp till att göra klimatriktiga val.
- "Det här är ett starkt betyg för Kulturhusets fleråriga arbete med ekologi och miljö. Och ett ännu starkare betyg för våra planer att bygga upp ett ekologiskt showroom. Jag ser framför mig att vårt framtida ekologiska showroom blir en viktig arena för organisationer och företag som arbetar med ekologi som ledstjärna", säger Kulturhuschef Eric Sjöström.
onsdag 14 maj 2008
Tidning ger mer eko
Har varit väldigt nyfiken på den nya ekolivstidningen, som det har pratats om ett tag, och idag hittade jag den i pressbyrån: EcoQueen. Tänk Damernas värld- och Elle-kvinnor 30 +, så känns tidningen. Mycket mat, mode, inredning. Lite bil och lite kultur.
Och jag gillar den, måste jag säga! Kan bero på att det inte finns några jämförbara konkurrenter än... Man är liksom glad för det lilla. Det är tydligen inget annat tidskriftsförlag än LRF Media som har förstått att det finns pengar att hämta i den ekologiska trenden.
Snygg form och intressanta artiklar (visste du att Leonardo di Caprio är miljökämpe, att italienskt vin alltid transporteras med tåg och eller att designern och entreprenören Johanna Hofring har lanserat en helekologisk kollektion i New York och startat Ekovaruhuset i Stockholm?).
Lite tjejig för min smak, med mycket rysch och pysch. Men också tänkvärda saker, som:
- Kristofer Lundström, som utnämner Dan Wolgers till kretsloppskonstnär när han snodde Liljevalchs bänkar och sålde dom.
- Modedesigern och gästprofessorn på Beckmans Mathilda Tham, som vill ha "klädbibliotek", där man låna kläder regelbundet, som en prenumeration. Finns tydligen i England.
- Att det går åt 6.600 liter vatten och 103 bekämpningsmedel för att tillverka ett par jeans.
EcoQueen ger mersmak för en Kulturhuschef som gärna vill ha ett ännu mer Ekologiskt Kulturhus. Men namnet, hörni! Är inte det det absolut töntigaste på en tidskrift för 2000-talet? (Däremot är jag väldigt nöjd med redaktionens dissande av restaurangvärlden, "där det fortfarande är roligare att bygga torn av maten än att tänka eco-reko. Grow up, boys.")
Och jag gillar den, måste jag säga! Kan bero på att det inte finns några jämförbara konkurrenter än... Man är liksom glad för det lilla. Det är tydligen inget annat tidskriftsförlag än LRF Media som har förstått att det finns pengar att hämta i den ekologiska trenden.
Snygg form och intressanta artiklar (visste du att Leonardo di Caprio är miljökämpe, att italienskt vin alltid transporteras med tåg och eller att designern och entreprenören Johanna Hofring har lanserat en helekologisk kollektion i New York och startat Ekovaruhuset i Stockholm?).
Lite tjejig för min smak, med mycket rysch och pysch. Men också tänkvärda saker, som:
- Kristofer Lundström, som utnämner Dan Wolgers till kretsloppskonstnär när han snodde Liljevalchs bänkar och sålde dom.
- Modedesigern och gästprofessorn på Beckmans Mathilda Tham, som vill ha "klädbibliotek", där man låna kläder regelbundet, som en prenumeration. Finns tydligen i England.
- Att det går åt 6.600 liter vatten och 103 bekämpningsmedel för att tillverka ett par jeans.
EcoQueen ger mersmak för en Kulturhuschef som gärna vill ha ett ännu mer Ekologiskt Kulturhus. Men namnet, hörni! Är inte det det absolut töntigaste på en tidskrift för 2000-talet? (Däremot är jag väldigt nöjd med redaktionens dissande av restaurangvärlden, "där det fortfarande är roligare att bygga torn av maten än att tänka eco-reko. Grow up, boys.")
tisdag 13 maj 2008
Årets bästa ledarskapsbok utsedd
Jag läser i princip inga ledarskapsböcker. Jag tillhör den falangen som anser att "skönlitteratur är facklitteratur för oss människor". Men nu har jag ägnat mig åt koncentrerad läsning av "Cesar och hans hundar" av Cesar Millan, också känd från tv som "mannen som talar med hundar". Hans grundinställning är att det inte finns några problemhundar, bara problemägare. Hans nya bok är ett halleluja- och voff-moment.
Cesar beskriver hur hundar tänker och hur man kan bygga upp en sund relation till sin hund. Han hävdar att en hund behöver Motion, Regler och Kärlek. I just den ordningen. Och Motion ska utgöra den största delen.
Kan man översätta det till ledarskap, månne? Tänk om det är Meningsfullt arbete, Struktur och Uppmuntran - i den ordningen, och med tyngdpunkt på Meningsfullt arbete som är nyckeln till lyckat ledarskap och tillfredställda medarbetare?
Betyg: 5 av 5 hundben.
Cesar beskriver hur hundar tänker och hur man kan bygga upp en sund relation till sin hund. Han hävdar att en hund behöver Motion, Regler och Kärlek. I just den ordningen. Och Motion ska utgöra den största delen.
Kan man översätta det till ledarskap, månne? Tänk om det är Meningsfullt arbete, Struktur och Uppmuntran - i den ordningen, och med tyngdpunkt på Meningsfullt arbete som är nyckeln till lyckat ledarskap och tillfredställda medarbetare?
Betyg: 5 av 5 hundben.
måndag 12 maj 2008
Falun på gång
Sätter mig på tåget om nån timme för att spendera resten av eftermiddag, kväll och natt i Falun. De har nämligen planer på att bygga ett Kulturhus! Läs mer här. Hela Faluns kulturelit är inbjudna till en informationskväll om planerna och jag är inbjudan för att berätta om vår verksamhet. Jag hoppas att jag kan vara så inspirerande och entusiasmerande så att politikerna bestämmer sig bums för att satsa nödvändiga kulturpengar.
Stockholms hetaste kulturjobb ledigt
Nu är Stockholms viktigaste jobb i kulturlivet ledigt. Du kan nämligen bli chef för Kulturskolan. Mer än 150.000 barn och ungdomar behöver dig. (Jag själv som har harvat med blockflöjt och "Köp varm korv" vet vad duktiga lärare kan innebära.) Här kan du läsa mer om jobbet. Vad som inte framgår så tydligt är att du får mig som trevlig kollega i kulturförvaltningens ledningsgrupp!
lördag 10 maj 2008
Dagens dikt: "100 dagar"
100 dagar är det idag
Som jag nu har chefat på Kulturhuset
Vi alla börjar kännas som ett lag
Och jag själv är fortfarande fast i nybörjarlyckoruset
Omorganisationsplaner och flera nya samarbetsvänner
Strategier och idéer arbetas fram
Oj, vad glad jag mig känner
Som har hamnat i denna glada famn
100 dagar har nu gått
Och här har bloggats om ditt och datt
Jag varm respons på denna blogg har fått
Den handlar en hel del om hund, dock ej ännu om katt
100 och åter 100 dagar fortsätter att gå
Denna blogg kommer att bestå!
//Eric
Som jag nu har chefat på Kulturhuset
Vi alla börjar kännas som ett lag
Och jag själv är fortfarande fast i nybörjarlyckoruset
Omorganisationsplaner och flera nya samarbetsvänner
Strategier och idéer arbetas fram
Oj, vad glad jag mig känner
Som har hamnat i denna glada famn
100 dagar har nu gått
Och här har bloggats om ditt och datt
Jag varm respons på denna blogg har fått
Den handlar en hel del om hund, dock ej ännu om katt
100 och åter 100 dagar fortsätter att gå
Denna blogg kommer att bestå!
//Eric
fredag 9 maj 2008
En glädjens dag
Nu gör jag som Lars N0rén, Anne Sofie von Otter och ja, faktiskt hela Europa - firar födelsedag. Hepp!
Undergången är nära - kommer redan ikväll
Om ett par timmar får jag avsluta arbetsveckan med att dricka (ekologiskt och sponsrat, förstås!) vin och se på världens coolaste 3-D-animerade film. Det du! Vi ska ha vernissage i Galleri 3 för verket "Last Riot", och det är rena undergångsstämningen - sista striden, bokstavligen - som gestaltas i en otroligt vacker form och allt till Wagners Ragnarökmusik på hög volym. (Tyvärr funkar inte bildpubliceringen på bloggen just nu, så spana in bilderna på länken nedan, så ser du hur läckert det ser ut!)
Verket var den stora snackisen på förra årets Venedigbiennal, så vi är extremt stolta över att få visa det här hos oss nu. Det är ett gäng ryska konstnärer som kallar sig AES+F som är upphovsmakare, och de är så heta i konstvärlden just nu så att de tyvärr inte kan vara på plats hos oss (istället är de i Beijing och förbereder en stor utställning). "Last Riot" är tjugo minuter långt och i god Kulturhustradition är entrén fri. Från och med i morgon är alla välkomna.
Läs mer om verket och konstnärerna här.
Verket var den stora snackisen på förra årets Venedigbiennal, så vi är extremt stolta över att få visa det här hos oss nu. Det är ett gäng ryska konstnärer som kallar sig AES+F som är upphovsmakare, och de är så heta i konstvärlden just nu så att de tyvärr inte kan vara på plats hos oss (istället är de i Beijing och förbereder en stor utställning). "Last Riot" är tjugo minuter långt och i god Kulturhustradition är entrén fri. Från och med i morgon är alla välkomna.
Läs mer om verket och konstnärerna här.
torsdag 8 maj 2008
Har jag gjort bort mig nu igen?
Det värsta man som Kulturhuschef kan göra är nog att berätta för kulturjournalister hur bra dom är. Man ska ju per se ha en avvaktande, kritisk inställning till varandra. Men i det här fallet kan jag inte hejda mig. Verkar inte Aftonbladets två nya kultursideschefer vara hur sköna som helst? Läs med egna ögon här och här.
Så nu gör jag säkert bort mig totalt, men jag måste säga att jag tycker att det verkar vara fantastiskt vettigt att kombinera Karin Magnusson och Åsa Linderborg. (Att den ena, Linderborg, dessutom skrivit en av de mest personliga och allmängiltiga sträckläsarböckerna i år, "Mig äger ingen", gör inte saken sämre.)
Så nu gör jag säkert bort mig totalt, men jag måste säga att jag tycker att det verkar vara fantastiskt vettigt att kombinera Karin Magnusson och Åsa Linderborg. (Att den ena, Linderborg, dessutom skrivit en av de mest personliga och allmängiltiga sträckläsarböckerna i år, "Mig äger ingen", gör inte saken sämre.)
onsdag 7 maj 2008
Käre John, grattis!
Kvällens grattis går till en extremt bra berättare som får pris i en lika extremt bra berättares namn: John Ajvide Lindqvist får Selma Lagerlöf-priset. Lindqvists "Låt den rätte komma in" eller "Hanteringen av odöda" lyckas att precis som Lagerlöfs "Kejsaren av Portugallien" (en bland många av hennes Mästerverk) kombinera mänsklighet, sorglighet och läskighet.
Vilket hundliv
Ovanstående snygga nuna lär medarbetarna på Kulturhuset få se mer av. Det är min käre följeslagare Love, 3 år. Han hävdar att han är kungspudel i första hand och kulturarbetare i andra hand. Idag fick Love dock vara med på jobbet redan efter lunch, istället för att vara på dagis hela dagen. Slitigt som det var att hänga med i alla möten, telefonsamtal och mejlande, så var hantvungen att ta igen sig ordentligt mellan aktiviterna och somnade in med jämna mellanrum.
Han har bara arbetat på Kulturhuset vid ett par tillfällen än så länge, men inte bara jag verkar tycka att det är bra ifall han ställer upp lite mer som volontär. En strid ström av medarbetare kom nämligen förbi mitt rum och hade bara ögon för honom...
Ingrid K på Rum för Barn stoppade Barbro Lindgrens "Rosa på dagis" i handen på mig, som en inblick i Loves ordinarie dagisvardag. Jag tror dock att han tycker att det är ett kliv uppåt på karriärstegen att få ha snyggaste utsikten vid Sergels torg.
Han har bara arbetat på Kulturhuset vid ett par tillfällen än så länge, men inte bara jag verkar tycka att det är bra ifall han ställer upp lite mer som volontär. En strid ström av medarbetare kom nämligen förbi mitt rum och hade bara ögon för honom...
Ingrid K på Rum för Barn stoppade Barbro Lindgrens "Rosa på dagis" i handen på mig, som en inblick i Loves ordinarie dagisvardag. Jag tror dock att han tycker att det är ett kliv uppåt på karriärstegen att få ha snyggaste utsikten vid Sergels torg.
Tokyo, jag tänker på dig nu
Jag och utställningschefen Margareta åker om några veckor till Tokyo. Vi håller på som bäst och får ihop möten med intressanta personer och studiebesök på olika håll och kanter. Det är första gången någon av oss är där, så nu skickar jag härmed ut en stilla efterlysning: Har du, bloggfluktare, tips var i Tokyo man kan se det bästa och nyaste inom olika kulturuttryck för alla åldrar - hör av dig!
tisdag 6 maj 2008
Förlåt, Annika!
Grämer mig fortfarande att jag missade när min stora radiofavorit äntligen var i Kulturhuset - då förstår ni att det var en hektisk dag. Annika Lantz premiärsände idag "Lantz i P1" från vårt World News Café på våning 2. Och jag hann bara skymta henne och bisittaren Roger Wilson när jag åkte runt i rulltrapporna mellan möten.
Det är första gången hon lämnar radio- eller tv-studion, så det känns ju fantastiskt roligt att hon gör det hos oss. Programmet går dock att lyssna på i efterhand här. Nästa, nästnästa och nästnästnästa tisdag kl 15.03 är hon åter på Kulturhuset. Nån av gångerna måste jag absolut kunna pricka in en date med henne.
Det är första gången hon lämnar radio- eller tv-studion, så det känns ju fantastiskt roligt att hon gör det hos oss. Programmet går dock att lyssna på i efterhand här. Nästa, nästnästa och nästnästnästa tisdag kl 15.03 är hon åter på Kulturhuset. Nån av gångerna måste jag absolut kunna pricka in en date med henne.
Klassikerteater
Avslutade dagens arbetspass med att gå på teater för andra kvällen i rad. Idag var det hos Kulturhusets närmaste granne, Stockholms stadsteater. Ville se Thommy Berggrens hyllade iscensättning av Ibsens "Vildanden", som har gått för utsålda hus ett bra tag. Och det var kul att se stående ovationer en vanlig tisdag i teaterstockholm. Och som föreställningen var värd det!
Att få se hur "sanningsägaren" Gregers Werle (Peter Andersson) krossar den ekdahlska familjelycka som Hjalmar (Johan Rabaeus - har aldrig sett Johan bättre!!!) har byggt upp för sig själv och frun Gina (Marie Richardson) och dottern Hedvig (Josefin Ljungman - helt fenomalt känslig) var stor, hederlig, klassisk teaterupplevelse. Lägg därtill lyxen att få ha med Ingvar Hirdwall i rollistan.
Coolt att Henrik Ibsen (född 1828) och Marcus Lindeen (född 1980 - se föregående blogginlägg) är några som bidrar till stor dramatik i våra liv.
Att få se hur "sanningsägaren" Gregers Werle (Peter Andersson) krossar den ekdahlska familjelycka som Hjalmar (Johan Rabaeus - har aldrig sett Johan bättre!!!) har byggt upp för sig själv och frun Gina (Marie Richardson) och dottern Hedvig (Josefin Ljungman - helt fenomalt känslig) var stor, hederlig, klassisk teaterupplevelse. Lägg därtill lyxen att få ha med Ingvar Hirdwall i rollistan.
Coolt att Henrik Ibsen (född 1828) och Marcus Lindeen (född 1980 - se föregående blogginlägg) är några som bidrar till stor dramatik i våra liv.
måndag 5 maj 2008
Dokuteater
För att vara en måndag - den enda dag i veckan då Kulturhuset är stängt - var det ovanligt aktivitetsspäckat idag. Dels invigde vi en av Europas mest moderna, högteknologiska - och minsta biografer med sina 78 platser: Klarabiografen på våning 2. Dels hade vi konsertbesök av beatpoeten och Bushfienden Ed Sanders i Hörsalen.
Själv var jag på dokuteater i Kilen och såg dramatikern och regissören Marcus Lindeens pjäs "En annan kamp". Eftersom jag missade urpremiären i helgen passade jag på att se den ikväll. Och det var verkligen så gripande och så tänkvärt som bra scenkonst ska vara. Marcus har dramatiserat tre verkliga personöden: en pappas förtvivlade kamp för att få träffa sin dotter, en syster till en skolmassakermördare, som försöker förstå sin brors handlande, och så döve Lars-Åke Wikström, som berättar om sitt eget liv, som stridbar kämpe för dövas rättigheter.
Lars-Åkes berättelse låter helt ofattbar för en oinvigd som mig. Hur han startade "deaf power"-rörelsen i Sverige på 70-talet med huvudsyfte att få en sån självklar sak som att teckenspråk skulle bli accepterat i hörselundervisningen, istället för att man skulle tvingas på hörapparat. Så sent som 1981 blev det äntligen så i Sverige. Och då var vi första land i världen! Skönaste kommentaren från Lars-Åke: "Vi vill inte blir normala!" Vackraste kommentaren (på frågan vilket ljud han saknar mest att inte ha hört): "Min sons röst".
En timmes knock out-teater, när det är som bäst. Tänk att verkligheten ofta överträffar dikten. Det är bara två föreställningar kvar av "En annan kamp", tisdag och onsdag. Rusa och beställ biljetter, det lär bli knökfullt. Så här skrev SvD och så här blev intervjun med Marcus i förra veckans På Stan.
Själv var jag på dokuteater i Kilen och såg dramatikern och regissören Marcus Lindeens pjäs "En annan kamp". Eftersom jag missade urpremiären i helgen passade jag på att se den ikväll. Och det var verkligen så gripande och så tänkvärt som bra scenkonst ska vara. Marcus har dramatiserat tre verkliga personöden: en pappas förtvivlade kamp för att få träffa sin dotter, en syster till en skolmassakermördare, som försöker förstå sin brors handlande, och så döve Lars-Åke Wikström, som berättar om sitt eget liv, som stridbar kämpe för dövas rättigheter.
Lars-Åkes berättelse låter helt ofattbar för en oinvigd som mig. Hur han startade "deaf power"-rörelsen i Sverige på 70-talet med huvudsyfte att få en sån självklar sak som att teckenspråk skulle bli accepterat i hörselundervisningen, istället för att man skulle tvingas på hörapparat. Så sent som 1981 blev det äntligen så i Sverige. Och då var vi första land i världen! Skönaste kommentaren från Lars-Åke: "Vi vill inte blir normala!" Vackraste kommentaren (på frågan vilket ljud han saknar mest att inte ha hört): "Min sons röst".
En timmes knock out-teater, när det är som bäst. Tänk att verkligheten ofta överträffar dikten. Det är bara två föreställningar kvar av "En annan kamp", tisdag och onsdag. Rusa och beställ biljetter, det lär bli knökfullt. Så här skrev SvD och så här blev intervjun med Marcus i förra veckans På Stan.
Norénreserv
Tydligen hoppade Lars Norén av i sista stund, så därför blev jag (!) måndagsgäst på www.bokhora.se, som är extremt flitiga bokälskarbloggare. Mina svar lyder så här.
Come on, Lena!
I dagens DN Debatt-inlägg kommer moderata rikdsdagsledamöter med tre konstruktiva förslag: Låt en särskild spelavgift för spelbolag gå till kulturlivet (lotteripengar bekostade för hundra år sedan ett nytt operahus i Stockholm), låt privat kultursponsring (varför inte företagsdito???) bli avdragsgill och släpp till miljoner från Allmäna arvsfonden till kulturen. I princip bra, vettiga och - tycker man - lättordnade beslut för en folkvald församling.
Men. Varför går m-gänget till DN Debatt och inte till sin egen minister, som ansvarar för kulturpolitiken? Är det månne så att Debattsidan är ett forum för en trevare från kulturdepartementet? Släppar man fram de här idéerna från riksdagsledamöterna för att se om det blir vilda protester?
Man kan bara spekulera över gången i det hela. Jag blir dessutom väldigt nervös när rykten på stan säger att den kommande kulturutredningen inte, jag upprepar: inte, kommer att förorda att företagssponsring av kultur inte kommer att bli avdragsgill heller i framtiden...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)