Torsdagslycka är ...

... att få äta frukost med Isabella Lövin, Lennart Hellsing, Madeleine Sjöstedt och Birgitta Sandström Lagercrantz. Alltså: en författare och journalist, författare, kulturborgarråd och en projektledare. Vi samlades nu på morgonen för att utgöra en kreativ jury i namntävlingen för Kulturhusets stora nysatsning, som öppnar i början av september: "Showroom för miljö- och klimatfrågor".

Närmare 150 namnförslag har kommit in från allmänheten. Det slutgilitiga namnet på showroomet (märkligt ord ...) och vinnaren (som får en sprillans ny Skeppshult-cykel) offentliggörs i början av mars.

Onsdagslycka är ...

... att få besök från Färöarna! Jag och vår arrangemangschef Bosse Persson träffade Niels Halm (bilden, i mitt rum), som är dansk, och chef för Nordens Hus på Färöarna. Om ni inte känner till Nordens Hus, så måste ni kolla in deras hemsida här, där man ser vilket otroligt läckert och snyggt kulturhus det är - nästan lika snyggt som vårt...

Vi satt hela morgonen och diskuterade ett stort nordiskt samarbetsprojekt under hösten. Idéerna finns - det är bara pengarna som ska till, som vanligt. Jag kan förhoppningsvis återkomma med glad info lite längre fram!

Tisdagslycka är ...

... att besöka vår granninstitution Stockholms stadsteater på lunchen och bevista Klara Soppteater - ett bra sätt att spendera sin lunchtimme på.

Idag var det min kamrat, tillika goda granne på landet!, Albin Flinkas, som i sin egen föreställning "De enda ord kanonerna förstår", framställer och hyllar Jacques Brel - om hans liv och hans sånger. Att det krävs en person, som är både skådespelare OCH sångare för göra Brel är klart för oss som har växt upp med Tommy Körberg och Evabritt Strandberg. Albin visar var skåpet ska stå!

Han och medaktören, tillika pianisten, Fredrik Meyer gör en fantastiskt ömsint, personlig och rolig föreställning, som för övrigt har gått på utsålda hus på Dansmuseet förra året. Du har soppteater á la Brel-chans redan på torsdag, då den ges igen!

Jag är således en Brel-sucker, kan jag berätta, efter den smått legendariska föreställningen på Göta Lejon på 80-talet. Hör själv original-Brel i en av hans slagdängor, som Piaf (avundsjukt?) kallade "för omanlig för att vara skriven av en man".

Måndagslycka är ...

... att efter väl förättat värv en arbetsdag få gå på gym och svettas på träningscykeln. Observera: läsandes en bok, förstås! (Här: "Lubiewo" av Michal Witkowski).

Ettårsfirande med köttbullemacka

Just idag är det precis ett år sedan på dagen som jag började på Kulturhuset! Ett år somhar varit fyllt av otroligt många händelser, roliga möten, nya bekantskaper, svåra frågor och ganska mycket jobb.

Firade ettårsdagen med att ta en mångtimmarspromenad på Djurgårn inklusive en köttbullemacka. I morrn väntar som tur är en ny arbetsdag!

Förresten, hela dagen har jag haft Nina Stemmes svängiga Kurt Weill-tolkningar i färskt minne efter gårdagens konsert på Dramaten. Kolla in henne här i "Surabaya Johnny". Tänk att hon kan vara världsbäst både på Strauss, Wagner och Weill...!

Två lindgrenska framtidsdagar

På väg till Vimmerby, för att vara på styrelseinternat i dagarna två för Astrid Lindgrens Näs AB. Min chaufför är min styrelseledamotkamrat Nils Nyman, till vardags VD för Saltkråkan AB (jo, han var lugn och trygg bakom ratten).
Och här ser ni kanske den riktigt stora attraktionen, Astrids barndomshem, där hon föddes och levde hela sin barndom. Hemmet är helt återskapat av Astrid själv, med originalinredning och rätt möblering. På området finns förstås bland annat också den nya paviljongen (se gårdagens blogginläggbild) med stor hörsal, café med nye kökschefen Federico och väldigt snygg och inspirerande utställning om hennes liv och gärning. Vi gick runt hela gårdagens eftermiddag på området och började också själva styrelsemötessnacket ...
... men på kvällen blev vi faktiskt både hungriga och törstiga. Då hade verksamhetens VD Kjell Åke Hansson (även han en bloggande person, och jag såg just att Kjell Åke redan har hunnit blogga om våra dagar!), förutseende nog beställt bord på Vimmerbys bästa restaurang, Åbro Bryggeri (beläget i själva bryggeriet). Och jag kan meddela att både vilttoasten och älgentrecoten med dito dryck var otroligt goda, så ...
... mätt och belåten somnade jag lycklig, inte minst för att ett Seinfeldavsnitt fortfarande pågick som bäst.

Och här ser ni en för dagen snötäckt Astrid i Marie-Louise Ekmans gestaltning, mitt på Stora torget i Vimmerby...

... och på Stora torget låg även vårt hotell. Stadshotellet. Tjusigt utanpå, inuti... nja. Och frukosten var också lite nja, måste jag nog konstatera.
Hela förmiddagen idag fortsatte vi våra diskussioner om framtid, utveckling, mål, vision och framgångsfaktorer för Astrid Lindgrens Näs, vars hela område ni anar på bilden ovan.
Och här är vår förträffliga styrelseordförande Kristina Alsér, till vardags landshövding i Kronobergs län, som höll ordning på oss i diskussionerna.
Och så var det dags att åka hem till Stockholm. (Även den här gången körd på ett förträffligt vis av Nils.) Jag är extremt nöjd efter de här två mastiga dagarna. I mars ses vi igen och det ska bli väldigt roligt att fortsätta tänka stort och framåt. Och så är jag ju lite extra stolt eftersom jag är den förste, och hittills enda i styrelsen, utan anknytning till Astrid Lindgren eller Vimmerby.

Näs nästa!

Hela dagen idag och i morgon kommer jag befinna mig i Småland, rättare sagt i Näs i Vimmberby. Det är platsen för Astrid Lindgrens barndomshem och även platsen för verksamheten för Kulturkvarterert Astrid Lindgrens Näs AB, där jag är styrelseledamot sedan i höstas. Vi ska ha styrelseinternat i dagarna två för att diskutera strategi- och utvecklingsfrågor för hur kulturcentrat ska utformas för framtiden.

Förra styrelsemötet ägde rum i Astrid Lindgrens Stockholmsbostad på Dalagatan där hon bodde i 61 år...! Det var förstås väldigt magiskt att sitta på en av hennes matsalsstolar och diskutera framtiden för barndomshemmet, som är ett viktigt besöksmål, och den nybyggda paviljongen (bilden) där en mängd programaktiviteter sker. Nu ser jag verkligen fram emot att få se stället i verkligheten. Återkommer med rapport!

Djärva Järva

Igår ägde det sedvanliga ledningsgruppsmötet för kulturförvaltningen rum i för oss nya lokaler, nämligen hos Järvadialogen i Husby centrum. Vi ägnade hela eftermiddagen åt att diskutera hur vi som arbetar på Stockholms stads egna kulturinstitutioner kan bidra till det så kallade Järvalyftet.

Bland de kloka talarna fanns Magnus Andesson, som är stadens samordnare för Järvalyftet och Sven Lorentzi som är Svenska Bostäders projektledare. "Järva" är ju sex stadsdelar: Kista, Husby, Akalla, Rinkeby, Tensta och Hjulsta.

Järvalyftet innebär i korthet att bra boende, trygghet och fler jobb ska vara självklarheter. Åsså förstås kultur! När vi skiljdes åt för dagen enades vi om att vi tillsammans ska ta fram både en kort- och en långsiktig plan för kulturens roll i satsningen i området. Man måste ju alltid tänka stort, så det vore väl fantastiskt om vi om fem år kan inviga ett splitternytt kulturhus i Kista eller Tensta...!

Igår lyste stjärnorna

Vaknade i morse med känslan att jag igår kväll såg det som redan nu i januari måste utnämnas 2009 års bästa svenska film: "I taket lyser stjärnorna". Ni, som liksom jag, älskar Johanna Thydells (bilden) bok, kommer avguda filmen. Och Guldbaggejuryn i år får det svårt när det gäller de kvinnliga baggarna: Anki Lidén, Annika Hallin och inte minst, debutanten Josefine Mattson kommer skopa hem rubbet.

Resefebersförberedelser

För att undvika att få "svåra kramper, som kan leda till andningsförlamning" eller "en svår svalgsjukdom, som gör patienten allvarligt sjuk" har jag nu på morgonen tagit ett gäng sprutor mot stelkramp, difteri och hepatit A och B.

Detta i förebyggande syfte, eftersom jag och vår utställningschef Margareta Zetterström om en och en halv månad ska besöka Indien. Vi ska dit nu i mars och förbereda en stor satsning med indiska samtida konstnärer på Kulturhuset hösten 2010.

Tillägg: Nu ringde just företagssköterskan och sa att jag dessutom måste också ta sprutor mot japansk hjärnhinneinflamation och malaria...! Och så kom hon på att jag måste skydda mig mot kolera och turistdiarré.

Flytt blir lyft

Idag är det nyöppning av Läsealongen på våning 2, som har varit stängd ett par veckor för att kunna göra plats för Serieteket. Nu kan man alltså inte bara låna tidningar, lyssna på musik, låna filmer och böcker, utan även serier - eller, grafisk litteratur, som jag har lärt mig att det heter - på samma plats i Kulturhuset.

Dagen till ära hade vi Alice i underlandet-tema signerad Malin Lindgren och Eva Szentiványi. Serieteket ligger alltså direkt vid entrén till Läsesalongen och hur snyggt det blev anar ni på bilden ovan. Av folkmängden idag, kan man lätt dra slutsatsen att många fler kommer att upptäcka seriernas värld. Bland invigningsgästerna stötte jag ihop med vår nya bibliotekschef Catharina Fogelström, som inspekterade sin kommande arbetsplats. Hon såg väldigt nöjd ut, och längtar till den 16 februari, då hon är på plats hos oss. Själv passade jag dessutom också på att låna två filmer, "Gandhi" och "En stjärna föds" ur vår filmsamling.

Namndroppning - och avslöjande av ett kulturkotteri

Det hör ju till god bloggton att namndroppa lunchsällskap. Och den här veckan har jag hunnit luncha med inte mindre än tre spännande damer:
- förläggaren Dorotea Bromberg, där vi kunde tacka varandra för gott samarbete kring Savianos besök i november;
- Yvonne Rock, som jag känner väl sedan tidigare, dock inte i hennes nya roll: omvärldsanalytiker (!) på Stadsteatern. Finns det någon annan teater som har en sådan anställd...!?
- generalsekreterare Elisabet Andersson från SOS Barnbyar. Och vi hade ett idéfyllt samtal kring framtida samarbeten...!

Bland övriga sociala möten kan nämnas välkomsmottagningen, som Svensk Form hade ordnat för (min tidigare arbetskamrat) Lena Rahoult, pinfärsk chef för Arkitekturmuseet.

Och så hade "terapigruppen" ett av sina efterlängtade möten! "Terapigruppen" är en av dessa fram till nu hemliga kulturkotterier, som jag härmed outar. Denna konstellation uppstod för en handfull år sedan, när jag var nybliven VD för Folkoperan, samtidigt som Patrik Liljegren blev chef för Södra Teatern, Linda Zachrison för Parkteatern och Kenneth Kvarnström för Dansens Hus. Vi var unga (relativt i alla fall...), hade fått fina befattningar och kände ett behov av att träffa likasinnande och diskutera gemensamma spörsmål.

Fem år senare kan man konstatera att vi fortfarande gillar varandra, och att vi är flera som har bytt arbetsplatser. Dock fortsätter vi ändock att ses med jämna mellanrum ett antal gånger per säsong för middag kombinerat med tankeutbyte. Sedan en tid tillbaka är även Linus Tunström på Uppsala Stadsteater och min efterträdare på Folkoperan, Pia Kronqvist, invalda i församlingen.

Spanskt helgtips

Hola! Ni som ännu inte har sett vår fantastiskt stora och läckra utställning "Nuevas historias" där 28 samtida spanska fotografier berättar om dagens Spanien måste rusa hit i helgen, till Galleri 5, högst upp! Lördag och söndag är sista chansen och jag kan lova att ni kommer bli nöjda. Det är ju dessutom fri entré...!

40.000 besökare har redan sett den och nu ska den vidare ut i Norden och Europa. Redan nu är det klart att utställningen kommer att turnera närmast till Oslo och Vasa och sen väntar Berlin, Köpenhamn och flera städer i Spanien.

Förmiddag för forum

Hela förmiddagen idag ägnas tillsammans med Kulturförvaltningens högsta och nästhögsta chefer. Vi brukar vara närmare 70 personer, som ses fyra gånger per år i något som heter "Chefsforum". Då har allas vår kulturdirektör Berit Svedberg (kolla in snygga idolbilden!) bestämt ett tema, som hon tycker att vi alla ska veta mer om.

Idag handlar det om Rekrytering ur ett mångfaldsperspektiv, senar i år väntar Kulturvision 2030 och Kulturutredningen, Värdegrund och så, förstås, som final i höst: Budget och uppdrag 2010.

Kulturanalysservice

För dig som vill hålla dig a jour kring kulturnyheter, -forskning och -bevakning, gör som jag: anmäl dig till analysnyhetsbrevet från de kloka Tobias Nielsén och Emma Stenström, hjärnorna bakom kulturekonomi.

Stoppa pressarna!

Om en stund skickar vi ut följande pressmeddelande:

Kulturhuschefen Eric Sjöström har idag för personalen presenterat förslag på verksamhetsförändringar på Kulturhuset.

Förslagen innebär att en ny, stor och flexibel scen skapas precis vid Sergels torg, som möjliggör allt från barn- och ungdomsevenemang till debatter, författarprogram, konserter och gästspel. Arbetsnamn för den nya scenen är: Sergels torg 3.

Den nya, planerade scenen ligger idag i Lavas lokaler. Lavas projektverkstad föreslås därför flytta till grannlokalen, där Serieteket tidigare huserade.

Kulturhuset säger upp hyresavtalet för Kilen. Den nya scenen Sergels torg 3 tar över delar av Kilens verksamhet och Lavas publika arrangemang.

Kulturhusets satsning på klimat- och miljöfrågor fortsätter som planerat och kommer att få sin hemvist i nuvarande World News Café på våning 2.

Förändringarna föreslås gälla från och med halvårsskiftet 2009.

Eric Sjöström, Kulturhuschef:
- Kulturhuset har valt att hantera nya budgetförutsättningar, som bland annat beror på att SIDA har valt att lämna Kulturhuset, med ett offensivt och framtidsinriktat fokus.
- Den nya scenen möjliggör breddat och utökat utbud för alla verksamheter i Kulturhuset. Vi sänker dessutom Kulturhusets hyreskostnader och möjliggör ökade intäkter. Jag ser också stora fördelar med att Lavas målgrupp (13-25-åringar) kommer att synas mer i hela Kulturhuset.

Samtidigt med ovanstående satsningar gör Kulturhuset en översyn och rationaliserar motsvarande sex årsarbetskrafter.

Peter och Frans i ditt eget vardagsrum

Fick just dagens roligaste mejl. Vilket erbjudande! Tyvärr kan jag inte gå på just min bekants egna kulturafton hemma i hennes eget vardagsrum, men jag vill inte undanhålla bloggvärlden denna chans att boka in trubadurerna Peter Barlach (bilden) och Frans Haraldsen!!

Om du vill att vi ska komma och spela hos dig - skickar du ett mail till vardagsrumsturne@gmail.com. Om vi kommer överens om ett datum skickar du ut inbjudningar till dina vänner och bestämmer utöver det hur mycket utomstående publik du vill ta in.

Vi spelar helt akustiskt och den enda tekniska utrustningen vi har med oss består av två små strålkastare. Konserten är c:a 2x45 minuter, men kan helt anpassas efter värdens/arrangörens önskemål. Hatten går alltid runt! Barnfritt!

Från början hade vi tänkt att bara spela i Storstockholm, men efter ett antal förfrågningar har vi bestämt att mot resa och uppehälle kan vi tänka oss att spela överallt i Sverige.

Hur allt började, del 1:
http://peterbarlach.blogspot.com/2008/11/breaking-news-magnoliaspelningen.html

del 2:
http://peterbarlach.blogspot.com/2008/11/min-frsta-bloggbild-p-publik.html

http://www.myspace.com/peterbarlach
http://www.myspace.com/fransharaldsen
E-postadress: vardagsrumsturne@gmail.com


TURNÉPLAN
ons 4 februari - Etta i Vasastan
tor 5 februari - Obokad
fre 6 februari - Radhus i Vällingby
lör 7 februari - Villa i Örby
ons 11 februari - Tvåa vid Södra Station
tor 12 februari - Villa i Tyresö
fre 13 februari - Villa i Täby
lör 14 februari - Trea i Nacka, samt Trea i Nacka (dubbelgig)
lör 21 februari - Villa i Töreboda
lör 28 februari - Tvåa i Gröndal
fre 13 mars Obokad
fre 20 mars Obokad
lör 21 mars Obokad
fre 27 mars Obokad
lör 28 mars Obokad
fre 3 april Obokad
lör 4 april Obokad
tis 7 april - Grande Finale med överraskningar på Mosebacke, Stora Scenen.
ons 8 april - Grande Finale med överraskningar på Mosebacke, Stora Scenen.

Fler intressenter än så länge:
Tvåa vid Skanstull
Trea i Solberga
Tvåa i City
Ev. Lund
Ev. Göteborg

Finns det fler? Anmäl er på vardagsrumsturne@gmail.com

Välkomna!
/Peter & Frans

Vänskap med klös i

Ett filmklipp för oss vars tankar just nu kretsar mycket kring Vänskap - och som dessutom är väldigt förtjust i våra fyrfotade vänner, se här.

Leve Lava

Ett senkommet grattis till Lava, lavaland.se och vår Lava-producent Stefan Zachrisson! De är en av förra årets kulturkickar enligt Aftonbladet, check it up here!

Och så går en dag i våra liv!

Oj då, hade visst glömt bort hur det var en vanlig vardag i kulturens tjänst. I dag var det minsann fullspäckat. Möte med kulturförvaltningens ledningsgrupp hela förmiddagen, mack-lunch tillsammans med den oerhört trevliga (och just nu pappalediga Södra Teatern-chefen) Patrik Liljegren, planeringsmöte med Pride, träff med en nära medarbetare till en av stadens viktiga politiker, åsså som final, möte med några från Cyklopen.

Är oerhört tacksam att den jetlaggade Y och den oerhört upptagne O ställde in de därefter inbokade evenemangen... Nu har jag till och med kunnat besvara - i princip - alla dagens mejl och kopplar härmed ner. I morgon väntar heldag med ledningsgruppen. Hepp!

Kastade utkast

Höll på igår kväll att författa något klokt kring det lilla ämnet Vänskap. Vi har ju det som tema i mängder av evenemang hos oss från och med i vår. Och jag kan säga att åtminstone jag inte tycker att det är det lättaste ämnet att skriva om. Men jag kan lugna er med att utkasten med hänvisningar till Aristoteles och min tes att vänskap är som buljong (en bas i våra liv och därmed mer svårbeskriven, till skillnad mot kärlek som är en starkare krydda) är kastade i papperskorgen.

Vänskaplig start

Nytt år innebär också dagsfärska blogginlägg. Har faktiskt inte haft sån lång ledighet, som min frånvaro här antyder. Tjuvstartade jobberiet redan förra veckan, men idag drar allt i gång med full fart, så även er bloggande Kulturhuschef.

Nu på morgonen har vi samling för all personal, då vi har inspirationsföreläsning med Stefan Einhorn (bilden), professor och flitig föreläsare. För oss ska han prata om "Konsten att vara en god medmänniska". För ett tag sedan hade vi Tomas Böhm hos oss, och senare i vår kommer ytterligare kloka personer. Allt ingår i vårt temaarbete kring "Vänskap", som börjar i mars.

Hela resten av dagen sitter vi i ledningsgruppen i hard core-möte.

Ledighet i gott sällskap

Från och med idag infinner sig helgfrid i form av utanför stan-vistelse med matlagning, hundpromenader, stickning och titta-på-brasa-tillvaro. Åsså läsning, förstås. Tar med mig ett gäng böcker, som har legat och väntat på att bli öppnade:
- "De välvilliga" av Jonathan Lithell (över 900 sidor!!)
- "Gomorra" av Roberto Saviano (har redan börjat tjuvläsa lite)
- "Konstiga företag" av Emma Stenström (kommer snart i pocket)
- klassikern "Riv pyramiderna" av Jan Carlzon (kommer snart i nyutgåva)
- "Herodotos - den förste globalisten" av den bäste sommarpratarn av dom alla, Sture Linnér (bilden)
- och så en tjock reseguide om Indien...

Underförstått tar jag härmed bloggpaus under helgerna. Och passar på att önska en god jul och ett gott nytt år!

Lördagsunderhållning med pompa och ståt

Ikväll var det då äntligen dags för Svenska Akademiens högtidssammankomst, som trogna bloggläsare förstås har haft koll på, se här.

Steg 1 för ett lyckat party är ju att fixa klädseln, här var det frack som gällde.

Steg 2 är ett sjysst mottagande, här är det livgardet i grenadjärsuniform! (Ursäkta den skakiga bilden.)

Steg 3 är en bra festlokal, här Börssalen Gamla stan. Note to myself: måste komma i mycket godare tid nästa gång för att få bättre plats... Nåväl, sammankomsten var såväl högtidlig som bra show.
Först efter kungaparet kom de aderton. Ledamoten herr (Peter) Englund (alla omtalades som "herr", respektive "fru") höll ett anförande om att varje språk är unikt och värt att bevara. Han var inte alltför glad i engelskans utbredning i det svenska utbildningsväsendet. Den nyvalda ledamoten herr (Anders) Olsson höll ett tal om sin företrädare på stol nummer 4, Lars Forssell, "den lekande människan" och mångsidige och folkkäre författaren. Sen var det flera tal och en mängd priser som utdelades.
Kvällens scoop var ju när ständige sekreteraren herr (Horace) Engdahl meddelade att han slutar nästa år och efterträds av herr Englund, vilket föranledde ett sus bland oss i salongen.

Steg 4 är ju en lyckad efterfest. Och det ordnade gästfria landshövding Per Unckel och hans fru Titti på sitt både närliggande och tjusiga Tessinska palatset, mitt andra favorithus i Stockholm. De hade också ordnat Steg 5, nämligen god underhållning, här i form av Handelshögskolans kör.

Sammanfattningsvis var det en strålande lördagsunderhållning med pompa, ståt, illustert sällskap och god förplägnad.

En vit, varm värld

Fick avsluta arbetsveckan omgiven av bebisar i en helt vit, varm värld. Vi invigde nämligen vår enormt märkliga utställning "Noll till ett" - som är ägnad den speciella målgruppen noll-till-ettåringar. Den kan också beskrivas med initiativtagarens, tillika vår chef för Rum för Barn, Katti Hoflins ord: Världens mest understimulerande utställning. Det är också smygstarten för nästa års tema, Vänskap, som startar i mars 2009.

I vårt tjusiga Galleri 3 på 800 kvadratmeter har vi gjort en plats för det stilla mötet mellan den nyfödda människan och den vuxna. Inträde utan spädis är tillåten först från klockan 16 på eftermiddagarna. På bilden ovan ser ni en av de nöjda vernissagästerna, som upplever bilden av sig själv i spegeln på golvet.

Hatten av för Elisabeth

Igår var en speciell dag. Vi hade avtackning av en väldigt speciell Kulturhusperson, eller ska jag säga Kulturhuspersonlighet: Elisabeth Weman, som har funnits i Kulturhuset, redan innan Kulturhuset fanns. 1971 blev hon chef för Läsesalongen, och först 1974 stod hela Kulturhuset klart. I 37 års tid har hon varit en klippa, ett föredöme och cool som en filbunke. Mängder av nuvarande och tidigare arbetskamrater samlades för att med sång, dans och tal hylla Elisabeth. Hon hade svårt att ta sig hem, med tanke på alla presenter hon överöstes med.

Av allt som sades om Elisabeth igår, var vi alla överens om att hon utövar allt annat, också var "skitsnygg", vilket framgår av fotot ovan, där hon också är iförd den nya tjusiga hatten, som var en av gåvorna. Men som jag sa: Vi sätter inte punkt, utan ett semikolon. Vi kan inte förmå oss att skiljas från henne riktigt än, så från och med årsskiftet får hon den tjusiga titeln Senior Advisor till ledningen - den första i Kulturhusets historia - så att jag även i fortsättningen får ta del av hennes visdom.

Besökarfokuserad bibliotekschef bestämd

Jakten, intervjuandet och grunnandet är över. Vi har nu en given person, redo att axla ansvaret för bibliotekssatsningen på Kulturhuset: Catharina Fogelström. Så här lyder det rykande, färska pressmeddelandet:

Ny bibliotekschef på Kulturhuset utsedd

Catharina Fogelström blir ny bibliotekschef på Kulturhuset. Förutom att bli chef för Kulturhusets två specialbibliotek, Läsesalongen och Serieteket, blir hon också ansvarig för den planerade flytten av Läsesalongen till Plattanplanet, klart i augusti 2010.

- Det känns väldigt roligt att kunna hälsa Catharina Fogelström välkommen till Kulturhuset. Hon är energisk, idérik och fokuserad på besökaren – helt i god Kulturhusanda. Idag har Läsesalongen och Serieteket en halv miljon besökare per år. I och med flytten till Plattan är jag övertygad om att vi kommer locka ännu fler, vilket kommer att ställa ännu högre krav på vår biblioteksverksamhet, säger Eric Sjöström, Kulturhuschef.

Närmast kommer Catharina Fogelström från jobbet som enhetschef för biblioteken i Vallentuna kommun, där hon jobbat sedan augusti 2007. Arbetet i Vallentuna har varit starkt fokuserat på planering av ett nytt bibliotek och kulturhus. Innan flytten till Stockholm jobbade hon som projektledare för det miljöbibliotek, som finns på Helsingborgs stadsbibliotek, också det ett arbete med inriktning på förändring och utveckling.

Hon tillträder tjänsten den 16 februari 2009.

Stödgala för Cyklopen

Nu är det klart. Vi upplåter vår största scen, Hörsalen på våning 3, för Cyklopen, det attackaderade och nedbrända kulturhuset i Högdalen, som jag berättade om här. Det blir en "stödgala" (det vill dom själva beteckna det som) för Cyklopen lördagen den 14 mars. Artister, biljettförsäljning och allt det praktiska är inte det minsta klart - bara att och när det blir av. Håll utkik nån gång efter nyår på Kulturhusets och Cyklopens hemsidor.

Välkommen tillbaka, Charlotte!

Sedan några veckor tillbaka så rusar återigen ovanstående dam runt i våra korridorer. Det är vår marknadschef Charlotte Gateau, som vi nu glädjande nog har fått tillbaka till Kulturhuset. Jag tog fram knattereporterblocket och ställde henne mot väggen:

Du gjorde en kortare utflykt till Uppsala Stadsteater, som marknadschef. Så, hur känns det att vara tillbaka på Kulturhuset?

- Det känns som att komma hem! Rörigt och kaotiskt och ett hus fullt av kreativa människor och idéer.

Kan du berätta lite mer om din arbetsbakgrund?
- Musiklärande flöjtist som bytt fot till kommersiell business genom en kanonutbildning på IHR. Har jobbat sedan Kulturskoletiden på Rikskonserter, Pantomintetatern, inom Svenska kyrkan, Kulturhuset och senast Uppsala stadsteater. Senaste tre jobben som marknadschef. Ingår också i Statens Kulturråds referensgrupp för fria musikgrupper.

Varför vill du arbeta med marknadsföring och kommunikation av kultur?
- Det är något av en mission att överföra marknadskommunikativt tänk till kulturlivet. Jag brinner för det - det är både lustfyllt och en balansgång!

Om jag skulle fråga dina barn, hur skulle dom beskriva dig?
- "Piiinsam", skulle 11-åringen säga, men samtidigt nöjd med att hon har tillgång till toaletter i stan :-). 14-åringen skulle nog säga snäll och omtänksam!

Vilken personlighet har Kulturhuset, tycker du?
- En världsvan citydam med ett spännande inre, ett behov av makeover och massor av potential.

Har du något speciellt Kulturhusminne, som har etsat sig fast?
- Svårt att nämna ett minne, eftersom helheten av Kulturhuset är unikt och det man förälskar sig i direkt. Måste jag får det bli samtalet med Roberto Saviano nu i november och Sally Mann-utställningen förra året.

Måndag hela veckan

Klockan är snart 07.45. Och mitt första möte för dagen börjar. Det är lite mycket att göra, så här strax innan julefriden ska lägga sig. Den här veckan kommer att kännas som måndag hela veckan, anar jag redan...

Kulturhuset ska hjälpa kulturhus

Häromdagen skrev jag på ett upprop till stöd för kulturhuset Cyklopen, som för två veckor sen utsattes för attentat och brunnit ner till grunden. Bakom uppropet står närmare 100 "kulturpersonligheter" (finns det verkligen inget bättre ord?), däribland Thåström, min gamla hjälte.

Idag fick jag och Nina Röhlcke från Lava chansen att möta två av krafterna bakom Cyklopens verksamhet, Victor Marx och Klara Asp. Victor hade en enormt skön t-shirt med foto av det nedbrunna Cyklopen med texten: "Er aska är vår eld". Nu på lördag ordnas en stödmanifestation i Högdalen med Stefan Sundström och andra. Vi har nu planer på att Kulturhuset ska ge av sin eld till stöd för Cyklopen... Jag återkommer i frågan.

Nobel middag även för mig

En dag som den här vill man ju inte känna sig utanför, alltså utanför Nobelfestligheterna i Stadshuset. Så därför är jag glad över att meddela att vi hade väldig nobel middag på - Kulturhuset! Vi hade nämligen den fina Kulturnämnden på besök. Normalt har de alltid sammanträden i Stadshuset, men vi hade lyckats locka de till oss, så att de med egna ögon fick se hur bra verksamhet vi har.

Istället för Blå hallen blev det efterföljande middag i Teaterbaren. Och jag hade drottningen, eh, jag menar kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (bilden) till bordet. Alla politiker och alla vi tjänstemän i stadens kulturtjänst passade på att tacka varandra för gott samarbete detta år - och vi såg alla fram emot nästa!

Norr mot söder

Måste gratulera de två svenska kandidatstäderna till Europas kulturhuvudstad 2014. Idag stod det klart att Lund och Umeå gick vidare till stor final. Jag är lite svag för kulturhuvdstadsår, måste jag erkänna - ett av mina roligaste och svettigaste jobb var just när Stockholm var det 1998.

Precis när jag var ny på Kulturhuset fick jag besök av projektledaren för just Umeås kulturhuvudstadsansökan, Fredrik Lindegren (bilden) till vardags Umeås kulturchef. Och hans enorma entusiasm och vinnande sätt när det gällde att prata om tankarna bakom Umeås idéer, vann tydligen inte bara mitt hjärta när jag träffade honom, utan också juryns. Men än är saken inte avgjord, gott folk! Vi får vänta till september nästa år.

Kvinnotest

Resumés chefredaktör Viggo Cavling har ett av många bevis på snurrigheterna i världen. Högste chefen på Sveriges Radio, Mats Svegfors, genomgår inte test innan tillsättning. Det har däremot hans sidekick, Cilla Benkö, gjort. Läs om hela bedrövligheten här. Jag har visserligen inte det största förtroendet för tester, men någon ordning måste det väl ändå vara i en organisation... Hur kan facken på Sveriges Radio gå med på det här förfarandet? På bilden ovan syns den testade i SR:s ledning.

Läs inte mig, lyssna på radio

Jag kan lugna den bloggläsande, kulturhustörstiga omvärlden att ni ska vara väldigt nöjda med att jag har så dålig bloggskrivarfrekvens just nu. Det tyder nämligen på att jag jobbar i sån hejdundrande takt att jag inte ens hinner med några ynka rader. Och så är det nu.

Istället för att läsa mig tipsar jag glatt om att lyssna på radio. En fråga som vi väl alla söker svaret på, "Vem är chefen?", diskuteras. Behöver teatersverige en stor konstnär eller en stark ledare? Nya vågen, P1, idag kl 14.03, repris i morgon 18.15.

En kväll med svimningsanfall, våld och Drottningen

Måste ju berätta om gårdagkvällens evenemang, som innehåll både svimningsanfall och majestätisk middag. Vi öppnade upp flera av våra lokaler för organisationen Mentor. Förra året var Mentors evenemang på Grand Hotel, och i år på Kulturhuset. Mer än 100 (framförallt tunga näringslivsdirektörer) personer hade slutit upp för "en kväll med våra ungdomars framtid i centrum", som temat var.

Både hedersordförande HM Drottningen, ordförande Jan Carlzon och generalsekreterare Karin Jordås fick oss alla att förstå både allvaret och vikten av Mentors arbete. Men starkast var nog ändå kvällens första talare, som bokstavligen knockade publiken. Sören Sanz berättade om sin vardag från Södersjukhusets akutmottagning. Sören och hans kollegor ser vad våld bland unga kan ställa till med. Och hans sakliga och lugna framställning av alla hemskheter, tillsammans med de oerhört starka bilderna från verklighetens våldsoffer gjorde att flera i publiken (dock ej Majestätet!) svimmade av och konferencieren Hasse Aro var tvungen att lägga in en paus.

Efter Sören kom - är hon inte bara Årets ledare, utan den coolaste chefen av oss alla?: länspolismästare Carin Götblad. På sitt extremt avväpnande sätt berättar hon om hur vi alla - näringsliv, myndigheter, socialtjänsten, fastighetsägare - måste hjälpa till för att få en trygg miljö, för som hon säger: "Det kan inte bara vara polisen som är barnvakt på nätterna".

Efteråt var det annorlunda trerättersmiddagsmiljö för det här sällskapet. Vi hade nämligen ordnat om på Lava, så att de fick se hur Kulturhuset arbetar med ungdomar i vår projektverkstad. Ryggdunkar och handslag efteråt verkade visa på att både Drottning och övriga var mer än nöjda med kvällen.

NK - se upp!

Åh, jag har ju glömt att berätta om en nyhet. Nu ska vi nämligen börja konkurrera ut NK, åtminstone deras julskyltning. Varje dag fram till jul bjuder nämligen Rum för Barn på en levande julkalender, eller - som vi kallar det - kulturkalender. Klockan 12 ända fram till 23 december stiger det ut ett hemligt, levande kulturinslag på våning 4. På premiären häromdagen var det flamenco med Pia Pohjakallio och Per Lenner. Härnäst väntar indisk dans, dockteater, hiphop, opera och annat!

27 gram tung

Jag hoppas att du åkte tunnelbana i morse. Och tog ett ex av Metro. Då fick du nämligen med dig också premiärnumret av vår nya tidning. Den kan tyckas vara en lättviktare med sina 27 gram, men tung till innehållet.

Där presenterar vi nämligen vårt program för december, januari och februari. (Eller rättare sagt en del av vårt utbud. Som jag skriver i min krönika i tidningen så finns det ingen trycksak i världen, som kan rymma hela vårt kompletta utbud.) Vi har också tryckt upp en stor upplaga som finns att hämta på plats i Kulturhuset.

Vi kommer numera att nå mer än 800.000 läsare fyra gånger per år - varje nummer läses av 2,1 personer, enligt Metros sätt att räkna.

Omslagsflickan (ovan) illustrerar vår nya stora utställning, "Noll till ett", som öppnar den 20 december.

Kultur gör gott

Så här nära jul blir man ju både snällare och mer storsint än andra tider på året. I morse så upplät vi utrymme för SOS-Barnbyar, som bjöd in näringsliv och press på temat "Goda affärer". Och jag fick tillfälle till en ny bekantskap, den väldigt sympatiska generalsekreteraren Elisabet Andersson (som också är en bloggare!). Hon berättade om skräckupplevelser för många på Filippinerna, där hon just har varit. Elisabet och jag bestämde på stående fot att vi ska luncha i januari, för att se om vi kan göra något mer tillsammans.

Och på torsdag kväll så har vi Mentor på besök. Organisationen Mentor arbetar för att fler vuxna ska bli goda förebilder för ungdomar. Vi har haft med varandra att göra tidigare, under min VD-tid på Folkoperan. Nu är jag så glad att de vill vara på Kulturhuset för seminarier och middag.

Både hackat och malet

Jag kan nu rapportera att planeringsdag inklusive efterföljande do it your self-middag är avklarad och allt avlöpte väl. Vi konstaterade dock tidigt på förmiddagen att Stuckatörens våning var lite väl kall denna dag, så vår arrangemangschef Bosse Persson bjöd snabbt in oss till hans tidigare arbetsplats på Nalen.

Efter avslutat arbetspass, där diskussionens vågor gick höga och i spännande riktning, styrde vi kosan mot hemmet, där Bosse, Nina Röhlcke från Lava, Katti Hoflin från Rum för Barn, Charlotte Gateau från Marknad, Anneli Fällman från Administration, Elisabeth Weman från Läsesalongen/Serieteket, Margareta Zetterström från Utställningar och ledningsgruppens sekreterare Marianne Köhler-Skoglund kunde både hacka, skala och tillreda enligt min sambo Davids tydliga anvisningar. Största favoriterna var nog de vietnamesiska vårrullarna och dumplingarna (bilden).

Vi saknade dock Janne Ljungwaldh från Teknik, som behövde förbereda för ett evenemang i morgon bitti. Men vi kunde speciellt hälsa Charlotte välkommen tillbaka till Kulturhuset, efter en utflykt som marknadschef för Uppsala Stadsteater!

Chefstomt

Idag är det helt chefstomt (eller -fritt, som vissa kanske ser det) på Kulturhuset. Hela ledningsgruppen har planeringsdag för framtiden. Vi är på ett av Stockholms coolaste ställen, Stuckatörens våning, som är en 1800-talsdröm när det gäller utsmyckningar. På kvällen är vi på ett annat coolt ställe, nämligen hemma hos mig och min sambo, för gör-det-själv-middag, då alla gäster förväntas skala, hacka och steka maten tillsammans. Bilden ovan är från ett av dagens ställen, och nej, det är inte hemma hos mig.

En dag i en kulturchefs liv

En blick i min kalender för idag torsdag: Gemensam personalfrukost (som vi har varje torsdag) - i dag på Läsesalongen, intervju med bibliotekschefskandidat, hemlig lunchdate, hyresförhandlingar med Fastighetskontoret, ekonomimöte åsså fackligt möte.

Som tur innehåller min dag idag även kulturupplevelser: premiär på Kilen på "De dansande björnarna dansar inte" och så hinner jag smita in i Hörsalen och höra slutet av angloegyptiska sångstjärnan Natacha Atlas (bilden).

Han kom, han sågs - han besegrar?!

Är fortfarande lite skakad och upprymd efter dagens stora upplevelse. Han tycker själv att han lever ett fruktansvärt liv: han måste planera sitt vardagsliv tre dagar i förväg för att poliser ska bokas in, han anses vara en förrädare av många av sina landsmän, han byter lägenhet väldigt ofta, grannarna tycker inte om att ha honom som granne, flygbolag vill inte att han reser med dom, han kan förstås inte gå att handla mat, ta en spontan promenad eller gå på fest, runt om i Neapel är det klottrat "Saviano är en skit". Roberto Saviano, författare till "Gomorra", gästade Kulturhuset i afton och vittnade om sin vardag. Som Expressens kulturchef Björn Wiman sammanfattade det: "en ung författare, 29 år gammal, förtjänar inte att leva på det här viset".

I boken berättar Saviano om Camorran, det företagsimperiallistiska, kriminella nätverket, som styr hela delar av Italien pch folks liv och leverne, och "som får maffian att framstå som en bagatell", enligt Arne Ruth. Sen boken kom ut för två år sedan lever Saviano under jord, ständigt beskyddad. Kvällen och samtalet med den fantastiska panelen blev otroligt berörande och också upp till kamp-aktig. Ruth hoppades att Camorran ska diskuteras mer på tidningars ekonomisidor, inte bara kultursidor. Saviano själv hoppades att hans berättelse ska leda till verklig förändring och min mångåriga idol Bodil Malmstens översvallande tacktal (läs det här och glädjs!) eldade upp oss i publiken.

Efteråt var det skön rockstjärnestatus på Saviano när publiken flockades runt honom för att få sin bok signerad, så Säpo hade fullt sjå att få honom att hinna till filmfestivalen. Jag är så otroligt glad över att hans svenska förläggare, Dorotea Bromberg, övertalade honom att göra ytterligare ett framträdande och att det blev just på Kulturhuset.

En ny tidning växer fram

Om en vecka är det dags för sjösättning. Då kommer vår nya programtidning ut - och den kommer att nå 800.000 läsare! Tack vare vårt distributionssamarbete med Metro kommer vi att nå ut i hela Storstockholm med vårt program för tre månader framöver, 4 gånger per år. Jag satt i dag på förmiddagen med redaktör Leo Lundberg och beundrade hans och formgivare Beatrice Nordéns arbete.

Några små justeringar och faktakontroller återstår, men den kommer bli supersnygg och förhoppningsvis aptitretande. På onsdag nästa vecka ska du åka tunnelbana eller i alla fall hålla dig i närheten av en station så du kan sno åt dig ett eget ex av premiärnumret. Vi gör också 50.000 egna ex för dig att hämta på plats i Kulturhuset.

Aptitretande bjudning

Vi har just haft en bjudning för att ge en försmak av vår helt nya verksamhet. Vi bjöd in ett sextiotal personer för att de skulle få höra våra tankar om vårt "showroom för klimat- och miljöfrågor", som ska öppna i augusti nästa år i Kulturhusets bästa (!) lokal med åtta meters takhöjd, där nuvarande Serieteket (bilden) håller till, alltså på Sergels torg, bredvid fontänen och Lava. Personerna var inbjudna från olika organisationer och myndigheter för att vi tror och hoppas att de ska bli viktiga framtida samarbetspartners för showroomet.

Av reaktionerna efteråt så verkade folk nöjda inte bara med min presentation och Rune Kalf-Hansens mat, utan också vår käre arkitekt Per Ahrboms tankar om rummet och vår projektledare Birgitta Sandström Lagercrantzs avslöjande att vi i nästa vecka kommer gå ut med en namntävling till allmänheten. Dom - eller rättare sagt, ni - ska nämligen få hjälpa oss att döpa verksamheten. Vi har nämligen kommit fram till att "showroom för klimat- och miljöfrågor" inte är det mest spännande namnet. Mer info kommer nästa vecka!

Liveripool dag 2: Vattenkonst, slavar och Johns sovrum

Kom hem sent igår kväll från Liverpool och kan berätta följande om gårdagen. Jag, Mårten Castenfors och Bo Andér bröt oss tillfälligt ur den stora gruppen och gjorde utflykt på egen hand. Vi ville till havet för att se Anthony Gormleys enormt stora konstinstallation "Another place" (bilden), i form av 100 järnstatyer, formade efter konstnären själv, som är placerade på stranden och i havet vid Crosby beach, lätt nådd via en trevlig tunnelbanetur på 20 minuter från Liverpools centrum.

Och det var en enorm cool upplevelse att en blåsig och regnig novembermorgon få se mängden statyer, tittande och längtande ut i havet, eller vaktar dom stranden för inkräktare? Gormleys verk är nu så omtyckt att man har valt att permanenta installationen.

Väl inne i city igen så vandrade vi runt på Tate Liverpool och såg deras fina samling av Picasso, Warhol, Degas, Cindy Sherman och så vidare, men också ett helt våningsplan ägnat åt Biennalen, med högintressanta videoverk. Preics granne med Tate, låg International Slavery Museum, ägnat Liverpools långa och aktiva inblandning i hela slavhandeln, som den viktigaste hamnstaden mellan England och Amerika.

Båda institutionerna låg i Albert Dock, som är hamnområdet med väldigt spännande gamla och nya byggnader och en del av Liverpools världsarv.

På väg till flygplatsen klarade vi av ett givet turistmål: John Lennons uppväxthem. Vid det lilla köksbordet gjorde han sina läxor, så här såg hans sovrum ut och här på den inglasade verandan repade han och Paul. Huset köptes av Yoko Ono, som skänkte det till National Trust, som nu tar hand om huset in till evigheten.

Notering 1 om Liverpool: November är en väldigt blåsig och regnig period att åka till Liverpool till.
Notering 2: Överallt där vi var så var det fullt av besökare på alla musei- och konstinstitutioner en vanlig torsdag och fredag mitt på dagen. Och staden tillämpar strikt principen att det ska vara fri entré till konsten och kulturen. Ett kausalt samband, månne?

Liveripool dag 1: Institutionsbesök, fish ´n´ chips och publiksnack

Vi landade så sent igår eftermiddag och det tog tid att rädda en kris på Kulturhusetvia telefon, så vi hann bara med att äta sen middag och slockna på hotellrummet. Idag däremot har vi fått se en hel del av Liverpool! Vi får väldig hjälp av organisationen bakom kulturhuvudstadsåret 2008 - dels fick vi väldig bra dragning på morgonen, så hjälper de oss också med personlig eskort runt staden för att berätta, visa vägen och hålla ordning på oss - helt nödvändigt!! På bilden ser ni en av huvudattraktionerna här under året, den stora spindeln som har vandrat runt här på gatorna.

Vi har också träffat folk och sett ställen som National Museums Liverpool (som egentligen är sju museer, och ett åttonde som håller på att byggas), Walker Art Gallery (ett slags mini-Nationalmuseum), S:t George´s Hall (extremt imponerande 1800-talsbyggnad med konsertsal och stor balsal), Liverpool Central Library (som ska stängas 2010 för en jätteombyggnad), FACT (ett slags mindre kulturhus mitt i shoppingcity med biografer och gallerier, helt inriktat på rörlig bild och multimedia) och så Liverpool Biennial (en återkommande konstsatsning runt om i stan). Hela gänget var väldigt mån om att också klämma in en del av Englands mat- och dryckkultur, så till lunch åt vi Fish ´n chips och drack lokal öl!

Något som är slående som alla vi möter talar om är dels pengar, dels publik. När det gäller ekonomi så skulle ingen kulturinstitution klara sig utan de många stiftelser och fonder som finns, liksom statliga lotteripengar. Tänk om det såg ut så i Sverige! Alla är också väldigt medvetna om besökarna, om att hitta nya besökare och inte minst skapa förankring hos de många grupperingar av Liverpools innevånare som inte per automatik besökar museer, gallerier, bibliotek och teatrar. De har alla speciella personer eller ibland hela avdelningar, som arbetar med referensgrupper, aktivt publikarbete och volontärer - allt för att öppna upp institutionerna, få mer input och skapa förankring. Vi är många hemma i Sverige som borde bli väldigt mycket bättre på det.

Nu en kort stund i badkar (lyx!!) och därefter middag på något som heter Bluecoat, som tydligen ska vara väldigt nice. Good Night!

Hey Liverpool

Om en stund drar jag till Arlanda för att åka till Liverpool. Mina poolare i ledningsgruppen för kulturförvaltningen och jag med allas vår kulturdirektör Berit Svedberg i spetsen åker dit på en powerkortresa för att studera delar av kulturlivet och för att få veta mer om deras tankar om att vara Europas kulturhuvudstad i år. För exakt 1o år sedan arbetade jag själv med det stockholmska kulturhuvudstadsåret - ska bli väldigt kul att jämföra.

Vi ska träffa flera ur ledningen för själva kulturhuvdstadsorganisationen, men också besöka gallerier, bibliotek, lite beatlemania (förstås!), Tate Liverpool och International Slavery Museum. Vi är där totalt 2,5 dagar, så help! help! help! för dessa ambitiösa kulturreseprogrammen...!

Speciell chef för specialbibliotek sökes

Hela eftermiddagen intervjuade vi de första kandidaterna för bibliotekschefsjobbet. Det är ett stort och viktigt pastorat personen ska basa för: Läsesalongen och Serieteket, två väldigt aktiva specialbibliotek. En halv miljon besökare, 15 medarbetare och högt ställda förväntningar på att fortsätta vara bibliotek i framkant och dessutom utveckla Kulturhusets specifika profil. Om det inte räckte med det, så ska bibliotekschefen också leda arbetet med att skapa det nya Läsesalongen på Plattanplanet med invigning i augusti 2010. Intervjuomgången fortsätter närmaste tiden med ett gäng personer. Återkommer med slutrapport, förstås.

Hejda Ryanair

Ibland kanske jag blir lite för entusiastisk (se här)... Fick en kopia av SKTF-tidningen om Ryanair idag av en kollega på jobbet. "Reser du med oss i businessclass ingår en säng och en avsugning", säger Ryanairs vd Michael O´Leary (bilden) på en presskonferens på Youtube. Du kan själv se det hela här.

SKTF säger så här: "Finns det inga gränser för för vilka skamgrepp den mannen kan ta i jakten på att bygga upp sin förmögenhet? Ni som inte bojkottar flygbolaget som vägrar att teckna kollektivavtal, behöver ni fler argument?"

Parisflygturen i förra veckan har nu fått lite dålig eftersmak...