Jag får Pippi!

Ronja gör sitt vårskrik. Jag gör idag ett höstskrik! Jag ska hedrande nog bli invald i styrelsen för Astrid Lindgrens Näs, som är ett kulturcentrum i Vimmerby med bland annat hennes barndomshem och en nybyggd paviljong.

Björn Larsson Asks foto ovan tycker jag är en av de bästa bilderna på Astrid Lindgren alla kategorier. Bilden var också med i Kulturhusets stora Astrid-utställning förra sommaren.

Så här lyder pressmeddelandet:

Kulturhusets chef tar plats i styrelsen för Astrid Lindgrens Näs

Eric Sjöström, chef för Kulturhuset i Stockholm, föreslås bli ny ledamot i styrelsen för kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby.

- Jag är väldigt smickrad över att bli tillfrågad att sitta med i styrelsen. Det är en ära för mig att få vara med och påverka utvecklingen av Astrid Lindgrens Näs mot ett modernt, utåtriktat kulturcentrum, säger Eric Sjöström.

Själv är han idag chef och konstnärlig ledare för Sveriges mest välbesökta kulturinstitution, Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm, med över tre miljoner besökare per år.

Kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby öppnade förra året och är uppbyggt intill Astrid Lindgrens bevarade barndomshem. Första säsongen räknade man in över trettiotusen besökare och Eric Sjöström ser stora möjligheter i framtiden:

- Det finns en särskild dynamik i Astrid Lindgrens verk och i det man nu bygger upp i Vimmerby. För mig är det spännande att arbeta med framtidens kultur även utanför storstaden.

- Att få vara med och utveckla verksamheten här känns helt i linje med det arbete vi bedriver idag på Kulturhuset, bland annat med det banbrytandet arbetet med Rum för Barn, säger Eric.

Landshövding Kristina Alsér är ordförande i styrelsen för kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs. Hon är mycket nöjd med att Eric Sjöström går in i arbetet.

- Som chef för Sveriges största kulturinstitution bidrar han med både ett nationellt och ett internationellt perspektiv. Det öppna, konstnärligt spännande och publika sätt som Kulturhuset jobbar på kan vi lära oss mycket av, säger Kristina Alsér.

Vimmerby kommunfullmäktige tar beslut om att välja in Eric Sjöström på måndag den 27 oktober.

Finfina riksdagsbesökare

Vi hade finfint besök nu på förmiddagen, nämligen ledamöterna i Riksdagens kulturutskott. Varje år gör de en studieresa ute i landet, och i år har de valt att resa ända till Stockholm. Och första anhalten är då förstås Sveriges mest välbesökta kulturinstitution med sina tre miljoner personer per år: Kulturhuset.

Researrangör och egentlig värd är landshövding Per Unckel, men han var generös nog att låta mig, Bosse Andér från kulturförvaltningen, Benny Fredriksson från Stadsteatern, Inga Lundén från Stadsbiblioteket och förstås kulturborggarrådet Madeleine Sjöstedt berätta om våra respektive verksamheter och framtidsplaner. Jag valde att placera oss hela sällskapet mitt i vår fantastiska Nan Goldin-utställning, en passande inramning för att prata om kultur på hög nivå.

I afton träffar jag hela gänget igen för då öppnar landshövdingen upp sitt hem för middag, och ni vet ju alla vad som kommer hända med det hemmet framöver om jag får råda...

Idolfoto (se ovan) föräras en av de få bloggande kulturpolitikerna, tillika kulturskottsledamot, Olof Lavesson.

Att styra kosan rätt

Om en stund drar jag till Uppsala universitet. Jag ska hålla föredrag i två timmar för ett gäng studenter om cultural management, som det heter på svenska. Det har jag gjort många gånger förut, så det är inga problem. Att styra en kulturinstitution är är lätt (nåja). Att hitta rätt föreläsningssal däremot - jag med mitt dåliga lokalsinne - det är en utmaning!

Skön förening

I kväll var jag med i en paneldebatt och kan ni tänka er - alla var överens! Överens om att Stockholms city behöver flera kloka hjärnor som slår sig samman om det området ska förändras. Och förändring är nödvändigt. Stadsmiljön just runt city och Kulturhuset är i nuläget inte optimalt, det tror jag att de flesta är överens om.

Därför hade sammanslutningen City i samverkan kallat Kulturhuset, affärskedjor, Skönhetsrådet, Stoppa gatuvåldet, Stockholms fastighetskontor, citypolisen, Statens Fastighetsverk och några till för att debattera frågan på Café Opera. Och vi var som sagt rörande överens om att samverkan måste ske ifall city ska bli en ännu mer attraktiv plats att vistas och göra affärer i. Så vi enades om att ses i slutet av januari och försöka komma fram till något konkret. Kultur och kommers i skön förening, således!

La Treichl tar priset

När Folkoperans musikaliska ledare Kerstin Nerbe gick i pension vid årsskiftet fick hon en fin present: ett stipendium att dela ut i sitt eget namn. Årets pristagare är nu utsedd och det blev en av mina favoritsopraner: Miriam Treichl, som just nu kan ses som Änkan i "Glada änkan" (på bilden med Mattias Nilsson) på Folkoperan. Hon är inte bara en bra operasångerska, utan jag kan också avslöja att hon är enormt trevlig att jobba med också.

Miriam var här så sent som i fredagskväll och sjöng under Kulturhusnatten och i somras gjorde hon en föreställning på KulturhusTaket. Jag har njutit av hennes sång- och skådespelarkonst i ett otal föreställningar; minnesstark är till exempel när hon i "Orfeus i underjorden" på Folkoperan för några år sen sjöng i hårt snörd korsett och piska - giftigt...!

Och apropå det, så här skrev Expressens Gunilla Brodrej efter Miriams Donna Elvira i "Don Giovanni" på Confidencen:
"Miriam Treichl! Toreador! Caramba! Magnifika kvinna! Men varför ständigt denna butch! Kan inte någon regissör ta fram Treichls hyperkvinnliga sida? Varför vill alla regissörer ha smisk av Treichl?"

Inget kaffekalas

"Kultur är ingen lek, ingen kuriosa, inte en kaka till kaffet och inte en fjäder i hatten. " Bob Hansson berättar här om sin syn på kultur. På Kulturvisionssidan kan du själv vara medskapande i utformningen av framtidens kulturstockholm.

Den lyckade sagan om ringen

Vi som är Wagnernördar och stordiggare av Kungliga Operans uppsättning av Wagners "Nibelungens ring" är mer än nöjda. I kväll sändes första delen av Wagners megaopus, "Rhenguldet", i SvT. Jag brukar tycka att opera på tv är en styggelse, men här funkar det ovanligt bra.

Jag var lite orolig innan, eftersom jag är så enormt förtjust i Staffan Valdemar Holms och Bente Lykke Möllers helt innovativa scenversion, men tv-regissören Ditte Feuk har lyckats överföra den till tv-mediet riktigt bra. Public service och nationaloperan i skön förening! (Men regnbågsbron i slutscenen minns jag inte från Operan - är den verkligen så lyckad...?)

"Rhenguldet" är som sagt första delen av Ringen där allt sätts igång när nibelungendvärgen Alberich rövar guldet ur Rhen. Den som äger guldet styr också över hela världen (japp, "Sagan om Ringen" och Tolkien kom efter Wagner). Överguden Wotan har samtidigt betalningsbekymmer för att hans Valhall blev mycket dyrare än han har tänkt. Så Wotan tjuvar guldet från tjuven Alberich. Och så är allt igång.

Om du gillade "Rhenguldet" så vänta bara till de andra tre delarna kommer - inte minst del två, "Valkyrian", som är den bästa. Under kommande lördagar får ni höra och se mer av de fantastiska Terje Stensvold (Wotan; bilden), Anna Larsson (Erda; tillika flitig bloggare) och Niklas Björling Rygert (Mime) och så kommer Katarina Dalayman (Brünnhilde) och den mest gudabenådade av dom alla: Nina Stemme (Sieglinde) in i handlingen.

Kolla in här, där man också får höra regissören Holm ge följande regianvisning till Rhendöttrarna: "Det är inte så dumt att tänka på sadismen hos Elsa Beskow".

Och här kan du läsa om hur Expressens nye bloggande kulturchef Björn Wiman ser Wagner förebåda Fredrik och Filippa och dagens finanskris i "Rhenguldet".

Kulturnatt x 2

Som ni säkert redan har läst (både här och här, till exempel) så smäller det till rejält hos oss ikväll. Vi har stökat, bökat, fixat och haft oss. Mellan klockan 19 och 01 är det Kulturhusnatten.

Vi har ordnat 13 scener, 142 medverkande och 37 programpunkter. Allt blir ditt för 30 kronor. Hela husets personal är på fötterna för att ta emot alla tusentals besökare. Er egen Kulturhuschef kommer till exempel själv stå i kassan när dörrarna öppnas för att räkna pengarna!

Sammanträffande eller inte: Det är kulturnatt även i Stockholms stadshus. Att de har blivit så inspirerade av oss?! Samtidigt som vi drar i gång vår Kulturhusnatt ikväll klockan 19 så börjar kommunfullmäktige nämligen att debattera stadens kulturbudget...!

Samtalskonst

En höjdartillställning äger rum på Kulturhuset den 6 november. Kulturkändistätt blir det när Marie-Louise Ekman, Lars Nittve, David Neuman, Suzanne Osten och ett gäng andra (se hela listan här) för samtal om konsten att leda konstnärliga institutioner. Samtalsledare är ingen mindre än min företrädare Uwe Bödewadt (bilden), som härmed gör ett kärt återbesök i Kulturhuset.

Utskälld jury

Att sitta i en jury kan ju vara väldigt svårt. Man riskerar ju att mötas av en rad olika reaktioner. Vi som dessutom lever med pudlar förstår precis varför det här gick som det gick.

Översiktsplan - så funkar det

Igår fick jag lära mig ett nytt begrepp: Översiktsplan. På kulturförvaltningens ledningsgrupp hade vi bjudit in en gäst: Niklas Svensson från Stadsbyggnadskontoret. Han och hans gäng håller på att slita med att göra klar en ny översiktsplan. Det är en strategisk plan för utbyggnaden av Stockholm. Den senaste gjordes i praktiken 1999, så det är hög tid för en ny - 2010 beräknas den att antas.

Översiktsplanen försöker beskriva stadens framtida behov och tankar om bostäder, utbildning, näringslivsutveckling, transporter, energilösningar och, förstås, kultur. Under vecka 47 kommer vi ha en "framtidsvecka" på Kulturhuset med öppna debatter, seminarier och frukostmöten med avstamp från "Stockholm bygger"-utställningen. Spana in programmet om nån vecka på stockholm.se.

Plattat och klart!

Ni som har bitit på naglar sedan det här inlägget, kan andas ut. I augusti 2010 inviger vi den nya Läsesalongen i Kulturhusets gatuplan, precis vid Plattan! Kulturnämnden fattade beslut i eftermiddag om att köra igång. Och både majoriteten och oppositionen var överens!

Så här säger vårt kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt:
"Ett Stockholm i världsklass behöver ett medborgarnas Kulturhus i världsklass. Genom att levandegöra bottenvåningen ges hela huset ett rejält ansiktslyft. Samtidigt sker en förbättring av stadsmiljön då Sergels torg och Kulturhuset förenas."

Tack, kära kloka politiker. Vi kommer inte göra er besvikna!

Märkesdag

Oops, jag glömde meddela allmänheten nånting stort. Igår åt jag lunch med en synnerligen intressant person. Sätt ett megastort kryss i almanackan den 12 februari 2009 och skriv "Plats: Kulturhuset" - mer information kommer...

Ny sida av Sida

Måste ju också berätta om nyordning på Sida. Var där i eftermiddag för att diskutera stängningen av Zenit. Då kunde den nyanställde kommunikationschefen Claus Nowotny stolt meddela på mötet att kaffe bjuder man gärna - men man sparar in på kakorna! (De verkar också ha läst DN...)

Remissrunda

Trogna bloggläsare känner till att vi under våren har påbörjat ett arbete kring visioner och värderingar med heldagar för all personal, både i storgrupp och i tvärgrupp (med folk från olika avdelningar i hela Kulturhuset).

Idag på förmiddagen hade vi remissöverlämning då medarbetarna fick ta del av det dokument som vi har tagit fram. Och det kändes jättebra att få feedback - konstruktiv och rättvis sådan. Dokumentet, som ska utmynna i en gemensam värdegrund, är i dagsläget nog lite för långt och abstrakt på sina ställen. Nu har jag fram till jul på mig att ta fram den slutgiltiga versionen.

Framgångsrecept

Tobias Nielsén, som man slappt kan kalla en av Sveriges få "kulturekonomer", har bloggat här om ett samtal med mig om recept för framgång för kulturhus.

Fredagkväll med sydafrikaner och nazister

Avslutar arbetsvecka på ett värdigt sätt för en kulturinstitutionsschef med att gå på konstutställning och teaterpremiär. Om några minuter är det vernissage för "Periphal vision" på Lava med unga konstnärer från Sverige och Sydafrika, och om nån timme är det premiär på "Cabaret" på Stadsteatern. Vi får se hur Colin Nutley och Rikard Wolff står sig mot när Rickard Günther och Peter Jöback gjorde den otroligt bra på Tyrol för nåt år sedan...

Bild i media

I dagens kultursidor i SvD citeras det ur det här blogginlägget: "Jag lever på hoppat att någon gång under min resterande livstid få höra en svensk statsminister eller monark kraftfullt stödja kultur. "

Och det är ju alltid trevligt att bli citerad - speciellt när det är ett ganska snyggt foto (ovan) på en själv också... Men. Jag framstår precis som många kulturchefer och kulturarbetare ofta gör i media: lite lätt gnällig. Finns det något värre än gnälliga personer?

Tillägg kl 14.44: Apropå ovanstående fick jag just följande mejl från en väldigt erfaren media- och kulturperson:
"Hej Eric! Kan inte nog hålla med dig i ditt yttrande som står i dagens SvD. När hörde man över huvud taget en svensk politiker nämna ordet kultur i en valdebatt ?
I Finland har Tarja Halonen en självklart stödjande och positiv hållning till kutluren. I Sverige menar vår statsminister att det bästa med Orionteaterns uppsättning om honom själv är att den blir billig eftersom det är en monolog..."

Min Gud, överger du mig?

Vi går i väntans tider. På tisdag eftermiddag avgör våra politiska beslutsfattare ifall vi kan göra Kulturhuset ännu bättre och ännu snyggare. Den som idag går in till Kulturhuset via Plattan kommer till planet (K1, på internspråk), som Gud har glömt. Det känns som ett uppehållsrum, helt enkelt.

Vår idé är nu att återerövra det våningsplanet, som faktiskt har direktaccess ut till verkligheten, och bygga det nya Läsesalongen på samma plats där det en gång låg. Vi är nog många som minns hur vi hängde där, läste tidningar och lyssnade på musik. Från och med 1990 så är Läsesalongen på våning 2 med imponerande halva miljonen besökare per år.

Så nu hoppas vi att både Gud och kulturnämnden i Stadshuset hör bön och att vi får igenom våra ombyggnadsplaner. Om du vill veta alla detaljer och samtidigt ta del av ett härligt kommunalt beslutsunderlag, check this out.

Horace - Kulturhuset 1-1

Svenska Akademien och Kulturhuset är överens om ovanstående herres förträfflighet. Årets nobelpristagare Jean-Marie Le Clézio är nämligen en kär Kulturhusvän. Han var hos oss så sent som nu i februari, bara några veckor efter att jag hade börjat jobba här. (Lyssna på samtalet med Ingrid Elam här.) Det är ju det jag brukar säga - vi har näsa för det som gäller.

Historisk rubrik

I Dagens Nyheters kulturdel idag: "Mona Sahlin vill satsa på kultur". Jag har under mina 42 levnadsår aldrig läst att en partiledare för ett stort riksdagsparti gör ett sådant uttalande. Jag lever på hoppat att någon gång under min resterande livstid få höra en svensk statsminister eller monark kraftfullt stödja kultur. Nu har vi i och för sig en statsminister som det skrivs pjäser om...

Billy i snyggt sällskap

Nystart för Liljevalchs. I kväll bjöd konsthallen in för att visa upp planerna inför nästa år: obligatorisk vårsalong, förstås, men också Jan Håfström, Ikea - en hård match om kulturinstitutionsbesökare nästa sommar väntar... - och mattfrossa med Märta Måås-Fjetterström. Det bjöds även på dryck och Rebecka Törnqvist (som kämpade tappert med usel sånganläggning).

Jag passade också på att se den nyöppnade utställningen med färgsprakande Grünewald, Hjertén och Engström. Rekommenderas härmed. Chefen Mårten Castenfors ska vara nöjd, tycker jag. Han karaktäreriserades oerhört träffsäkert av Jan Håfström, som "den barnsligaste konsthallschef jag nånsin har träffat". Det borde Castenfors vara väldigt nöjd med, tycker jag.

Vi har ju ingen lokal...

Expressens hårdföre musikkritiker Gunilla Brodrej ryter till om Berwaldhallens önskemål om utbyggnad här.

En riktig femtiotaggare

Smet ifrån en timme på eftermiddagen för att gratulera Dramatenchefen på hans femtio års dag. Staffan Valdemar Holm log och såg tillfreds ut, omgiven av skådespelareliten. Fick också höra lite tankar, det vill säga skvaller, om nästa års Bergmanfestival. Men som jag sa, det är så bra att berätta saker och ting för mig - eftersom jag har guldfiskminne, så har jag ändå glömt bort det till dagen efter.

Efterlysning: Bokboss

Nu är det dags för nästa, stora rekrytering till Kulturhuset. Vi söker en "bibliotekschef i världsklass" för Läsesalongen och Serieteket - som har mer än en halv miljon besökare per år. Är det du? Kolla här då!

Saol nästa?

Nyss var det lolas. Se här om ett gäng nya begrepp och teorier för att beskriva var i världssammanhanget vi befinner oss: Förväntningssamhället, Nextopia och Snack culture.

Veckans kulturklimatcitat

"Här ställs aldrig kultur mot något annat, som sjukvårdskostnader."
Sveriges kulturråd Ulrika Holmgaard, om kulturklimatet i Berlin i dagens SvD.

Läs om när Kulturhusets ledningsgrupp besökte Berlin här under fem hektiska dagar för några veckor sen.

Ekman goes Knäpper

Ett annat gratistips, förutom att besöka Kulturhuset, är ju att gå på gallerirunda. Igår var det vernissage för Marie-Louise Ekman för första gången på Knäpper Gallery. Ekman måste ha legat i som sjutton - alla femtionio verk är gjorda under ett års tid. Förutom en megatavla, som hon har jobbat med i sju år, som handlar om hennes mammas lägenhet, hennes pappas död och hennes egen ateljé.

Efteråt sedvanligt vernissagekindpussande, öppnade Angelika Knäpper upp sitt hem och bjöd frikostigt på mat och dryck för, som hon sa "när det är Marie-Louise, så måste man kosta på". Knäpper har faktist varit Kulturhusmedarbetare, när hon producerade Ekmans senaste utställning på Kulturhuset 2002.

Nu har konstnären gett sig själv utställningsförbud på x antal år framöver, så hur mycket jag än lockar och ber och hur mycket hon än säger att hon älskar Kulturhuset så lär det dröja innan vi får ha henne hos oss igen.

Viva Espana

De senaste dygnen har det hörts väldigt mycket Muy bien, Hola och Gracias i hela Kulturhuset. Och ätits väldigt mycket tapas på Spanska ambassaden och Cervantesinstitutet. En spansk armada har tagit över vår största utställningsyta, Galleri 5, högst upp i huset. 28 fotografiska konstnärer visar upp ett Spanien, som åtminstone jag inte har sett tidigare. Inga sangrior eller carmencitor så långt ögat ser.

Idag öppnar utställningen "Nuevas historias" och jag rekommenderar varmt att du framöver tar långlunch i city och börjar med ekologisk lunch i Teaterbaren på våning 2 och sen tar rulltrapporna upp för att spana in utställningen, som har fri entré.

Lohas - the new shit med mascara

I morse hade vi ett stort frukostseminarium om Lohas. Vet du inte vad det är? Lifestyle of health and sustainability uttyds det som. Det är en helt ny målgrupp, som smarta marknadsförare har identifierat som: Köpglada världsförbättrare med både stil och samvete och som bryr sig om sig själva - och miljön. Arrrangör var tidningen ECOQueen, vars chefredaktör Åsa Holmström så klokt sa: "Ingen kan leva ett helt miljöcertifierat liv, men alla kan göra något."

Det var säkert hundra personer som hade slutit upp - trots tunnelbanestopp i morse. Svensk lohas-expert är Calle Peyron, som har en egen hemsida. Roligast var kvinnan i publiken som bidrog till en hållbar utveckling genom att ha gett sig själv shoppingförbud - förutom för mascara och mat till sina barn. Konstigast var att 17% i publiken svarade nej på frågan: "Jag stödjer en ekologisk hållbar utveckling." Hur kan man svara nej på en sådan fråga...? Ledsnast var moderatorn Steffo Törnqvist när han hörde att lohas inte tittar på tv i stor utsträckning.

Mot graven

Kulturhusets motsvarighet till styrelse är den politiskt valda Kulturnämnden i Stadshuset med kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt i spetsen. Idag ska gänget ut på studieresa för att besöka Punkt Medis, Romskt Kulturcentrum, Skogskyrkogården, Telefonplansområdet och lite till. Som ni ser saknas det självklara resmålet Kulturhuset! Därför reser jag förstås med, för att hänga som en igel på alla de här viktiga personerna för att prata för varan...

Schemacheck

Två gånger om året händer nåt väldigt bra bland oss konstinstitutioner i Stockholm. Då ses vi nämligen, sitter runt samma bord och går igenom våra respektive utställningsprogram för ett halvår framåt. Det är ett sätt att undvika krockar, så att vi inte har vernissage och pressvisningar samma dag. Konststockholm är förstås för litet för att slåss om uppmärksamhet från besökare och press, så går det att undvika krockar är det förstås super. Idag samlades vi på ett regnigt Waldemarsudde (bilden) med Liljevalchs, Bonniers Konsthall, Magasin 3, Millesgården och Moderna Museet för att kolla våra almanackor. Färgfabriken, Nationalmuseum och Tensta Konsthall hade fått förhinder. I mars ses vi igen på Kulturhuset.

Idén borde nog anammas av fler i kulturvärlden. För några år sedan, när jag var på Folkoperan, fick Per Feltzin, kritiker på Kulturnytt på P1, nog av alla krockar i lilla operasverige. Han mejlade runt till alla oss operachefer med hälsningen: "Här får ni en gratis sammanställning med alla era mejladresser. Jag föreslår att ni håller kontakt med varandra så att ni inte har premiär på era operahus samma dag". Operasverige har fortfarande inte - vad jag vet - lyckats synka sina kalendrar. Vad väntar ni på, Anders, Lise-Lotte, Mira, Magnus, Lars, Ole och co!

Boktok

Hon är inte bara en fena på fäktning, hon arbetar också på Kulturhusets marknadsavdelning. Och så är hon en tokbloggare - 72 inlägg bara i september! (Där ligger man i lä.) Och bara om pocketböcker. Anna Winberg är namnet och hennes blogg här.

Veckans kulturklimatcitat

"För många i förorten är inte SFI Svenska Filminstitutet, utan enbart Svenska för Invandrare. Man kan skratta åt detta, men tragiskt nog så skojar jag inte."
Hassan Loo Sattarvandi, författare, i intervjun "Nyfiken vit", om etnicitet i svensk film i filmkulturtidskriften FLM.

Mina egna boktips

På grund av postförkylningskänslor (och inte av denna anledning, så fåfäng är jag inte...) så gjorde jag inte som alla andra, nämligen drog till Göteborg och Bok- och biblioteksmässan. Jag gick i frivillig exil på landet istället och ordnade min egen mässa - bara med mig själv och ett gäng författare. Hade precis dagarna innan fått två böcker i mina händer av tillförlitliga personer.

Den ena slukade jag i ett nafs: "Drottningen vänder blad" av engelsmannen Alan Bennett, som var en helt förtjusande upplevelse. Det var en gång en drottning, som upptäckte böckernas värld. Och hennes uppfattning om världen och sin egen roll blev sig inte lik efter det. Boken handlar förstås om läsning, litteratur, men också om monarkin och om en person som tittar tillbaka på sitt liv. Och så har den en helt magnifik slutscen...

Den andra är jag mitt uppe i, "Lektioner i avhållsamhet" av amerikanen Tom Perrotta, som också skrev "Little children", som filmatiserades och är otroligt bra film (bilden)! Nånstans i en amerikansk villaförort möter vi personer, som brottas med sin egen moral och kyrkans moral. Fantastiskt spännande personskildringar, som Tim, en före detta missbrukare, numera frälst, som gifter sig med en församlingsmedlem och upptäcker till sin förtvivlan att deras äktenskap saknar något - de grälar aldrig.

Idiotsnack

Ikväll var det dags för ytterligare en omgång av succén "Psykologer tittar på film" i Klarabiografen (med stans skönaste fåtöljer?). Tidigare såg jag "Borat", nu var det Lars von Triers dogmafilm "Idioterna". Den handlar om ett gäng småborgerliga män och kvinnor som under några sommarveckor leker idioter i ett kollektiv - bara för att få en kick. Filmen är ju oerhört provocerande, och den är som initiativtagaren Jonas Mosskin säger, svår att hålla sig neutral till. Kvällens psykolog, Daniel Frydman var oerhört skeptisk innan, men tyckte att den var "makalös vacker". Två filmsnackkvällar återstår i höst av psykserien.

Makalös vacker sång på bioduk blir det inom kort. Då drar vi igång våra satellitsändningar live från Metropolitan. På måndag ska vi ha pressvisning (vi hoppas att tekniken funkar då...) och först ut är "Salome" - min favoritopera!! - den 11 oktober. Alla biljetter till just den kvällen är slutsålda redan nu, så köp i god tid till de övriga.

Tänk om!?

En gåta att grunna på - och nu ger jag mig ut på hal is: Kulturbudgeten har ökat varje år de senaste åren, se här och här. Ändå säger vi kulturarbetare med en dåres envishet att vi behöver mer pengar, annars råder kulturskymning. Hur går det ihop? Det totala kulturanslaget från skatteintäkterna kanske inte är för litet? Kan det istället vara så att vi är för många som får för lite var och en?

Är det någon som faktiskt ska ta ett ordentligt grepp på fördelningen? Jag tror inte på Johan Stael von Holstein-typer - man måste ju tycka om och brinna för det man ska ha åsikter om, men restaurangerna har sin Gordon Ramsay (bilden), näringslivet sin Donald Trump och sångfåglarna sin Idoljury. Är Eva Swartz och den kommande kulturutredningen svaret?

Årets nördfest

Egentligen är programmet för Kulturhusnatten fortfarande lite hemligt, men som chef har man ju vissa fördelar. Bland annat kan man avslöja saker i förtid, genom att tjuvtitta i producenten Monicas anteckningar. Kulturhusnatten måste verkligen kunna kallas för årets fest, i alla fall om man är kulturnördig. En gång om året öppnar vi upp huset extra mycket, extra länge och extra fullmatat. I år infaller det den 17 oktober, från klockan 19 till 01.

För trettio kronor kan du: producera el på tävlingscykel, höra enmansorkestern Micke from Sweden (annars from Atomic Swing), se cirkusprinsessan Irena Puschkes reptrick, uppleva Disco fever med catwalk, dj och rullskridskomingel, höra muzak med mera i Klubb Sunkit eller Vivaldis "Årstiderna" på fiol och liveelektronik, eller kraftpaketet Sanna Carlstedt, gästartister från Folkoperan och publikfavoriterna Abalone Dots, få ditt snabbporträtt målat av Amanda Ooms eller dansa styrdans under Peter Kleinwichs ledning till Stefan Anderssons Bigband (bilden) med arton musiker och en stor portion show. Den här kvällen har vi också stor vernissage på vår "huskonstnär" Mikael Lundbergs installation "Reflexion", där han utnyttjar den fantastiska Celsingtrappan, som går genom Kulturhusets alla våningar.

Och nu har jag inte ens nämnt hälften av programpunkterna. Verkar det inte kunna bli en bra kväll?

Jag kommer ut

I pappersupplagan av dagens Svenska Dagbladet bekänner filmskribenten Karin Svensson (hittar den tyvärr inte på nätet) att hon tydligen inte har en politisk korrekt-uppfattning om film. "Rätt" är att gilla Coppolas och Scorseses 70-talsfilmer eller europeiska filmer om knarkare som säljer sina barn. "Fel" är att gilla "kvinnliga filmer" som "Sex and the city" eller Hugh Grant-komedier. Hon erkänner att hon såg "Gudfadern" först för två år sen och att "Sliding Doors" är hennes absoluta favoritfilm.

Mina filmbekännelser: Har inte ens sett någon av "Gudfadern"-filmerna, har aldrig orkat se en hel Tarkovskijfilm och att min absoluta må bra-film är "Love actually" med just Hugh Grant. Puh, nu är det sagt.

Sysselsättningstips

En dunderförkylning omöjliggjorde all kontakt med yttervärlden i helgen, så det har istället slukats böcker, tidningar, "Lilja 4-ever" på tv och hyrda romcoms. Läste också klart Åsa Larssons nya "Till dess din vrede upphör". Gillar verkligen hennes böcker, inte bara på grund av den (exotiska) norrländska skådeplatsen för alla hennes mord, utan också för att hon har så många hundporträtt med i handlingen. Och så är huvudpersonerna två komplexa, lite eljest kvinnor, en polis och en åklagare. Har också bläddrat i senaste Bon med hyllningsartikeln till "ett ikoniskt fotoformat", polaroiden, som nu ska sluta tillverkas, och i nya Filter får man läsa om hur Robyn upptäcker att Madonna har tagit en av Robyns musikvideoidéer.

Fick äntligen också se "Corps Bride" (bilden) av Tim Burton, som jag inte fattar hur jag har kunnat undgå tidigare, jag som tycker allt han gör är helt genialt. Filmen var gjord helt i "stop-motion"-teknik, som av filmexperter anses mer hantverksmässigt creddigt än dataanimering. Lär dig allt om det här. All ovanstående kulturkonsumtion kan varmt rekommenderas vid sängliggande.

Veckosummering

Fredag. Arbetsveckan är slut. Dags att summera.

Några glädjekickar:
- Kändes bra att som kulturarbetare bjuda Robert Weil på taxi.
- Tappade bort min mobiltelefon på mingeltillställning. Återfunnen 12 timmar senare (Tack, Helena Johansson på UD:s pressrum!)
- Upplevde när Fredrik Lycke (bilden, med Paula Hoffman) fick sitt definitiva genombrott, i sin operettdebut som greve Danilo i Suzanne Ostens uppsättning av "Glada änkan" på Folkoperan. Så känsligt, elegant, vrålande, charmigt gestaltat.
- Praoade på Lava (men kunde tyvärr inte hjälpa en ung tjej med hur hon skulle sy knappar i en blus).
- Kulturen i Stockholm fick 30 miljoner mer än förra året.
- Förberedde finfrämmandebesök när riksdagens kulturutskott kommer till Kulturhuset om några veckor.
- Fått erbjudande om styrelseplats i en väldigt intressant, ganska ny verksamhet med hur stor potential som helst. Får dock inte avslöja något än...
- Upptäckte ny favorit: "Eguales mörka apelsinchoklad". Säljs på Coop. Krav- och rättvisemärkt, förstås.

Åsså minusen - helt beroende av tilltagande halsont:
- Var tvungen att återlämna mina biljetter till kvällens premiär av "Tre systrar" på Stadsteatern. Torde vara höstens teaterhändelse eftersom regissören heter Alexander Mörk-Eidem.
- Var också tvungen att inställa morgondagens planerade auktionsrunda med vännen Henric, som ville lära sig allt om konsten att nosa upp fynd och lägga skambud.
- Berättade inte för Johannes Bah Kuhnke hur fantastisk jag tyckte han var i "Hedwig and the angry inch" när jag åkte hiss med honom. Berodde nog mest på stress i kombination med hjärnsläpp.

Tung kulturälskare

Kommer vi nånsin skåda hans like? Rolf de Maré - död sedan 1964, men levandegjord i högsta grad just nu tack vare Erik Näslund. Museichefen Erik har gjort en stor utställning på Dansmuseet (med stans bästa läge, mellan Operan och UD). Författaren Erik har i över trettio år forskat, intervjuat och rest runt för att skriva - höstens tyngsta? - bok med sina 600 sidor om den märkliga de Maré.

Vem var då de Maré? Konst- och dansälskare, rik som få, grundare av den banbrytande Svenska Baletten på 20-talet, världsresenär, kaffefarmare i Mexiko, älskare till Nils von Dardel (som har målat porträttet av de Maré ovan). Ska nu börja plöja boken, som har fantastiskt många bilder, och lovar att återkomma med anekdoter ur hans excentriska liv.

PS. Trodde att jag gjorde världens klipp när jag köpte boken för "specialpriset" 400 kronor på kvällens releaseparty. När jag nyss jämförde på adlibris så kostar den 303 kronor där. Eh...

Ett ögonvittne berättar

Ni som har följt följetongen: Ottos jag-var-där-artikel finns nu utlagd på http://www.lavaland.se/, direklänk här. Ni som inte har följt den, se här och här. Jag känner mig ganska nöjd med mina kulturspridaruppgift. Jag har hotat Otto med att ta med honom på opera fler gånger...

Dagens schema

Så här verkar det bli idag, en skön mix av byråkrater, politiker och konstnärer - allt som behövs för att skapa god konst, med andra ord!

- Central ledningsgrupp hela förmiddagen med kulturförvaltningen. Blir kanske fortsättning på den här frågan?
- Exklusiv date med alliansens kulturpolitiker i Stadshuset. Känns väldigt viktigt. Jag får ensam träffa de som sitter och beslutar om kulturbudgeten. Jag har förberett ett brandtal, kan jag meddela!
- Sammanträde med kulturnämnden.
- Mingel med svenska statens alla press- och kulturråd, som finns ute i världen.
- Vernissage på Bonniers Konsthall för utställningen "Spirande vita nätter" med en mängd samtida kinesiska konstnärer, som jag också får träffa på den efterföljande middagen.

Det var nästan lugnare dagar i Berlin...

Berlin dag 5: Nätpoesi, graffiti och ampelmannen

Vill inte snuva er på slutet av reseberättelsen från Berlin (trots att jag nu ligger i min egen säng och snart skall sluta mina blå). Vi reste alltså hem idag, mätta och väldigt belåtna. Inte heller på finaldagen slappnade vi av, utan hann beta av ett gäng kulturintryck:

- Vi fick en otroligt intressant presentation av Litteraturwerkstatt, som ligger i snyggt restaurerade Kulturbrauerei. Chefen berättade om deras månatliga litteraturprogram, men också deras stora projekt årliga projekt som Poesifestivalen, Open Mike för unga författare, poesifilmsfestivalen och se den coola lyrikline.org, där man kan höra ett otal poeter (bland annat Frostensson och Lars Gustafsson) läsa sina egna dikter och samtidigt följa med i översättningar på en mängd språk.
- Den i högsta grad alternativa kulturen mötte vi Kunsthaus Tacheles, som är ett stort hus, i begynnelsen ett tjusigt varuhus på Oranienburgerstrasse, sedan början av 90-talet huserar ett antal konstnärer där. (Tacheles är jiddisch, och betyder "Tala klarspråk". ) Huset är fyllt av konstnärsateljéer, gallerier och barer. Mer graffititäckta väckar, golv och tak kan inte finnas. Nu pågår stora protester för att hindra den privatisering som fastighetsägaren vill göra.
- Sista kulturstoppet innan transport till flygplatsen var att få se byggandet av Kunsthalle Berlin, som ligger på imposanta Schlossplatz. Konsthallen öppnar först i slutet av oktober, och kommer bara att stå där i två år, för att sedan rivas.
- Vill inte undanhålla läsarna en för mig ny bekantskap: Ampelmannen (se bilden och läs mer här). Det är Herr Går-man i före detta Östtyskland. Det enade Tyskland har nu tagit mannen till sitt hjärta och västtyskarna tycker att han är snyggare än den mannen som dom hade, så trafikljusen börjar nu långsamt bytas ut så det blir fler och fler Ampelmän. Vi hittade till och med en specialaffär där han finns som tvål, reflex, bokmärke, bordslampa och i ett otal andra varianter.
- Note to myself inför nästa Berlinresa: Ta med kontanter. Tyskland, åtminstone inte Berlin, tar inte kontokort.
- Nu loggar jag ut för idag, men kan bara säga att det var en jättebra resa, med otroligt många intryck, nya idéuppslag, flera nya kontakter - i en stad, som jag verkligen snart vill återkomma till.
- Seh´ uns bald schon wieder!

Berlin dag 4: Arkitekturfrossa, loppis och dans

Snäppet lugnare schema idag - det är ju ända söndag... Men, det hindrade oss inte fran att hinna med tva jättemuseer:

- Judiska museet (bilden), som är ett absolut maste när man är i Berlin. Inte bara för innehallets skull, utan ocksa den oerhört prisade arkitekturen, signerad geniet Daniel Libeskind. Dels hans "trädgard", "Garten des exils", som gör en helt sjuk med sina proportioner och det lutande stenunderlaget, dels "Holocaust-Turm", ett osannolikt högt, kallt, helt mörkt rum, byggt i betong, med en liten strimma ljus. Scary!
- och: Neue Nationalgalerie, ritat av ett annat geni: Mies van der Rohe. Den stora utställningen just nu är en retrospektiv över den kände, stora fotografen Hiroshi Sugimoto. Väldigt poetiskt, men kanske lite för sparsmakat för min smak.
- Vi steg upp i ottan för att ocksa hinna med ett privat nöje: besök pa nagot som maste vara den största loppmarknaden som jag har varit med om: Flohmarkt am Mauerpark, öppen varje söndag. Kläder, möbler, smycken, pryttlar pa tusentals kvadratmetrar.
- Kvällsnöjet börjar snart: dansföreställning pa teatern HAU1, “Paraíso sem Consolação” i koreografi av argentinskan Constanza Macras. Tolv brasilianska dansare och tva musiker medverkar.
- Bis später!

Berlin dag 3: Erkmen, knödel och diplomat

- Lördag i den tyska huvudstaden. Solen skiner. Vi startade tidigt för att kunna besöka en marknad. Och till skillnad mot till exempel Hötorget, sa fick man titta i lugn och ro och man blev inte dövörad av högröstade försäljare. Läckare grönsaker, bröd och ost far man leta efter!
- Sen var det dags för kultur, förstas. Vi besökte det gigantiskt stora Hamburger Bahnhof (bilden), ett statligt museum för samtidskonst. Tyvärr var de flesta ytor stängda för ombyggnad, men vi fick i alla fall se flera verk av Ayşe Erkmen. I oktober visar de stora utställningar med Joseph Beuys och Andy Warhol.
- Precis i närheten finns ocksa flera coola nya gallerier, bland annat Tanas. Vi var inne i flera av dom, men sen tog hungern över och vi var lyckliga, som fick bord pa Ständige Vertretung vid Friedrichstrasse. En av de skönaste, snyggaste restaurangerna, fylld med svartvita foton fran Öst- och Västtyskland - och väldigt god knödel, kan jag meddela.
- Nu stundar cocktail med var vän Timothy Persons, som bor och arbetar bade i Berlin och Helsingfors - och ofta för Kulturhuset. Timothy är en viktig fotokännare och har bland annat grundat The Helsinki School.
- Lördagkvällen avslutas med middag med min vän Ulrika Holmgaard, som är ganska ny pa posten som kulturrad vid Svenska ambassaden i Berlin. Ska bli sa nice att träffa henne igen!
- Auf wiederhören!

Berlin dag 2: Frank, margarinfabrik och Waltz

Är lite kortfattad och forsätter i punktform - för att det är sa mycket kulturaction att hinna med!

- Förmiddagen spenderade vi med Claes Nordenhake, som flyttade till Berlin 2000 för att starta upp ett galleri. Varför? För att Berlin är den absolut hetaste staden för samtidskonst vid sidan av London och New York, enligt Claes. Men själva staden är bankrutt, arbetslösheten är skyhög inte minst inom kultursektorn - ända vill alla vara här, för att det händer sa mycket. Bara pa gallerisidan finns det ungefär 600 gallerier i den här stan... Galleri Nordenhake ligger i Galerienhaus, pa Lindenstrasse, med ett tiotal andra gallerier.
- I Galerienhaus upptäckte vi till var barnsliga hemkära förvanining att Jacksons - min favorit-titta, men inte köpa-affär pa Sibyllegatan - har öppnat en filial här och just nu visar de fantastiska Josef Frank-möbler: ögonmums!
- Galerienhaus var tidigare ett stort varuhus. En mängd kulturinstitutioner har flyttat in i annorlunda lokaler. Pa eftermiddagen var vi pa C/O Berlin, som en gang var ett otroligt tjusigt huvudpostkontor - nu snyggt förfallet, och KW (bilden), en ganska färsk samtidskonstinstitution, som haller till i en gammal margarinfabrik. Vi träffade ocksa chefen pa KW, som berättade om sitt arbete. Vardagen bestar i mangt och mycket i att jaga pengar - hos fonder, stiftelser och donatorer. Men de har en spännande verksamhet med ungefär tolv utställningar per ar, fyra olika utställningsytor och är mer kända internationellt än bland den genomsnittliga berlinaren.
- Nu väntar snabbdusch och kvällens föreställning pa Radialsystem med Sasha Waltz och "Zweiland".
- Tschüss!

Berlin dag 1: Sol, ungdomstätt och Angela Merkel

Bered pa nagra trakiga blogginlägg de närmaste de närmaste dagarna. Vi har nämligen lyckats hamna pa ett hotell utan tradlöst internet... Sa jag kommer inte kunna blogga sa ofta som jag förstar att världen önskar, inte heller publicera de vackra bilderna som jag tar med min mobilkamera. Har i alla fall hittat ett sunkigt internetcafé rakt över hotellet. Sa här kommer första dagsrapporten när Kulturhusets ledning tar sig an det berlinska kulturlivet.

- Vi flög toktidigt, men alla var pa gott humör och hade vaknat i tid. Pa Arlanda träffade vi kamraten Claes Karlsson, Kulturfestivalens chef, som var pa väg till Spanien pa en gatuteaterfestival.
- Om flygresan gick fort (1,5 timmar, med en fantastisk rebellisk flygvardinna som bjöd oss självmant pa mineralvatten - trots att SAS kräver betalt), tog det däremot lang att bade första automaten för bussbiljettköpande och därefter hitta rätt tunnelbanelinje. Vojne, vojne.
- För er som är väderintresserade kan jag meddela att det är 22 grader varmt, bla himmel och shortsväder i Berlin idag.
- Vi var nervösa inför ankomsten till hotellet. För att vara sa ekonomiska, eller snala, sa hade jag bestamt att vi skulle bo sa billigt som möjligt. Lösningen var da Jugendhotell - och den stora fragan var nu: Skulle de slappa in oss när de sag att ingen av oss var (pa pappret) speciellt ung. Men allt gick bra. Alla rumsgrannar är väl ungefär hälften av var alder. Och sa bor vi mitt i Kreuzberg, den kanske mest spännande stadsdelen.
- Dagens enda inbokade studiebesök var pa Haus der Kulturen der Welt, ungefär Världskulturmuseet. Vi fick träffa hela deras ledning och satt i över tre timmar. Vi hade mycket gemensamt visade det sig. Inte minst när det gällde utmaningar i framtiden gällande ekonomi, verksamhet och besökare. Coolast var den fantastiska byggnaden (bilden), fran början en kongresshall fran 1950-talet, och museum sedan 1989. Foajén och takterrassen var enorma arkitektoniska mästerverk - och man kunde se Angela Merkels tjänsterum fran terrassen.
- Nu vantar middag. Teknikchefen Janne har fatt tips fran Matti Bye om Berlins bästa vegorestaurang.
- Auf wiederhören.

I natt drömmer jag på tyska

Skjortor är strykna, passet framtaget och mobilladdaren nedpackad. I morgon bitti (07.20...!) lyfter flyget mot Berlin. Hela Kulturhusets ledningsgrupp åker dit för en studie- och inspirationsresa. Eftersom det är utställningschefen Margareta som är huvudreseledare så är schemat späckat (det vet jag sen hon och jag var i Tokyo i juni - inte många minuter över till shopping om hon får bestämma).

Vi ska besöka en mängd kulturinstitutioner (Haus der Kulturen der Welt och KunstWerke), flera gallerier (Galerie Nordenhake och Neue Nationalgalerie), se föreställningar (min favvo Sasha Waltz på Radikalsystem och ett portugisiskt dansgästspel på HAU1) bland mycket annat. Blir nog hur bra som helst. Lovar att lämna oregelbunden reserapport här på bloggen. Är bara lite orolig för min ringrostiga barndoms- och skoltyska...

Hundfritt

Jag visst väl att det var för bra för att vara sant. Kulturhuset är numera en hundfri arbetsplats. I början sas det att det inte var några problem med ifall jag hade med mig min hund nån gång ibland. Kulturhusets administration har haft en historik med flera fyrfotade varelser springandes i korridorerna. Och min kärlekshund har varit här nån gång ibland och - som jag tycker - förgyllt åtminstone min arbetsvardag. Eftersom han är en ståtlig kungspudel och därmed allergivänlig, så kan man inte bli sjuk av honom.

Men nu har domen kommit. På senaste skyddsronden konstaterades det att "man" inte tyckte det var lämpligt att jag hade hund på Kulturhuset. Samma sak var det på min förra arbetsplats Folkoperan - i början gick det bra. Men sen så tyckte "någon" att - och jag citerar - "hund och barn inte har något på en arbetsplats att göra". Mitt svar var då: Alla hundar och barn får gärna vara i mitt rum!

Opera med chokladtårta

Jag måste följa upp föregående inlägg, för jag anar att ni är spända av förväntan av utfallet från gårdagkvällens experiment då Otto skulle gå på "La Boheme" på Kungliga Operan. Och jag kan lugna alla med att det gick ganska bra! Inte ens Otto kunde riktigt stå emot den tårdrypande historien. När den sjuka Mimi kommer tillbaka till Rodolphe för att dö, måste man ha ett hjärta av sten för att stå emot. Jag har sett kanske ett tiotal uppsättningar av "Boheme" och här var det regiräven Wilhelm Carlsson (eller "Robyns pappa", som han ofta presenteras som nu för tiden...) som var ansvarig.

När ensemblen är så i topp, som den var i går kväll, är det en fröjd för örat och ögat. I spetsen var det de fantastiska Maria Fontosh och Jonas Degerfeldt som är väldigt närvarande skådespelande operasångare. Hela publiken och Otto och jag var väldigt tillfreds med aftonen. Det är som jag brukar säga, en dos Pucci hjälper alltid mot ett kallt operahjärta. I pausen bjöd jag på chokladtårta - det var nämligen Ottos tjugoårsdag!

En förlorad operabesökare?

Ikväll är jag utsatt för experiment. Otto Rimfors, en av våra skribenter på ungdomssajten Lavaland, ska göra ett grävande reportagejobb. Jag ska ta med honom på Operan och han ska ta med mig på rockklubb och det ska utmynna i en artikel. Otto har berättat att han har varit på opera en endag gång tidigare (det var på Folkoperan) och det var absolut det värsta han har varit med om. Nu vill han undersöka ifall han kan ändra uppfattning. Jag tänker ta med honom på det mest klassiska: La Boheme på Kungliga Operan ikväll. Om Otto inte smälter av den kärlekshistorien, så får han anses vara förlorad för operasverige framöver...

Och vinnaren är:

Josefin Ljungman! Hon har vunnit Sveriges största scenkonstpris, "Såstaholms pris till Höstsols minne", som utdelades i går för första gången. Jag såg henne för första gången i "Vildanden" på Stadsteatern i vintras, och längtar efter den stundande premiären på "Tre systrar". Jag och övriga juryn föll pladask för hennes utstrålning och närvarokänsla. Här är en äldre intervju från Svenska Dagbladet med henne. På bilden poserar en stolt juryordförande, Anna Carlson, med Josefin.