Ditt favoritbokmärke i bloggvärlden.
Följ mina dagar som Kulturhuschef. Jag började berätta om mina 100 första dagar på Kulturhuset här på bloggen - Och nu fortsätter jag! Jag berättar om människor, möten och upplevelser.
Frågorna hopar sig efter att jag länsat mitt postfack idag, efter några dagars bortovaro. Jag har nämligen fått en inbjudan till Svenska Akademiens högtidsdag, som ju infaller den 20 december varje år. Allt för att hedra Gustaf II Adolfs födelsedag, minsann.
För oss noviser i sammanhanget är det skönt att Akademien noggrannt på sin hemsida redogör för vad som händer:
"Bänkarna ute i salen är fyllda med förväntansfullt sorlande åskådare, alla i högtidsdräkt. Det är en uppskattad förmån att få en biljett till evenemanget. Salen har bara drygt 500 platser, och en del av dessa är reserverade för höga befattningshavare inom den offentliga förvaltningen och framstående företrädare för landets kulturliv. "
Nu hopar sig frågorna. Hur ser högtidsdräkten ut för de här "framstående företrädarna för landets kulturliv" ut? Är det frack? Eller funkar smoking? Ser också framför mig att jag måste beställa tid för ondulering av hår, ansiktspeeling, fixa limousinservice och ordna pampuscher.
Kanske inte biljettrusning riktigt á la Metallica (bilden) på Globen (se här)... men fick sånt trevligt mejl från Thomas i vår infodisk om att min guidade visning av Kulturhuset i december (se här) nu är helt fullbokad. Eller till och med överbokad med två personer, eftersom dom var så "positiva och trevliga", som Thomas skrev. Kan lugna alla Kulturhusfans att det blir fler visningar framöver, jag försöker ha en per månad.
Åter i hemmiljö. En mix av krånglig nätuppkoppling, mycket CNN-tittande för kolla in Obamafebern, hårt festivalschema och ännu hårdare förkylning gör att det blir en kort totalsammanfattning av Zürichintrycken här:
Föreställningarna vi såg gjorde inte sånt himla starkt intryck. Vi pratade med flera av IETM-deltagarna och ingen var riktigt imponerad av själva det schweiziska teaterutbudet... En av de bästa var nog "Airport Kids", som jag redan hade sett i augusti i Göteborg och därför valde bort till förmån för andra föreställningar. Min favorit var en musikteaterföreställning, "Requiem" med gruppen Velma, som har sitt ursprung i rock- och elektroklubbar. En väldigt bra programpunkt var de konst- och kulturvandringarna som ordnades för att visa Zürich och samtidigt berätta om kulturlivet. Jag gick med i kvarteren i Kreise 4, som är stadsdelen med mest prostitution och droger, men som de senaste åren har snyggats till mer och mer. Vi gick runt i flera timmar och fick också hälsa på i en konstnärsateljé, där Andrea Muheim arbetar.
Vi sprang också på en hel del workhops, panelsamtal och gruppdiskussioner. Heta ämnen var hur man närmar sig andra världar än den västeuropeiska, hur man når fram till politiker med budskapet att kultur kostar (som om dom inte redan vet det) och vikten av kultur som samhällskraft. Annars ägnade vi mycket kraft på umänge och nätverkande med övriga europeiska teatermänniskor - precis det som IETM går ut på. Jag tror att vi fick några riktigt bra napp, men det får visa sig längre fram...
Noterat 1 i Schweiz: Alla röker. Precis överallt och jättemycket. Noterat 2: Borgmästaren verkar vara en riktig trevlig prick. Han bjöd på mottagning i stadshuset (bilden) och var mäkta stolt över att delar av teatereuropa hälsade på i hans hemstad (som för övrigt gav mersmak; otroligt fin stadsmiljö och omgivet av vatten och höga berg).
Hoppas, men vågar inte lova, kunna vara en flitigare bloggare i Paris nästa vecka, än jag var under den här resan... Nu ska jag ligga nerbäddad i min egen säng och hoppas bota min förkylning.
Nu har vi landat i Zürich, hittat till vårt fantastiskt trevliga och centralt belägna Hotel Alexander (tack Maiki, Kulturhusets egen "resebyråspecialist!!) och är redo för umgänge, nätverkande och teater i massor tillsammans med 550 teaterarrangörer från hela Europa.
Jag och vår arrangemangschef Bosse Persson är här för att kolla in Informal European Theatre Meeting, IETM, som är just en organisation för nätverkande och kunskapsutbyte. Eftersom både jag och Bosse är nya i IETM-sammanhang, så var det väldigt tur att Claes Karlsson, chef för Kulturfestivalen, var med på samma flyg. Claes har varit med i de här sammanhangen länge och kommer hjälpa oss fram i teater- och mötesdjungeln.
Kulturhuset hoppas att vara medarrangör för IETM om två år i Stockholm. Dansens Hus är initiativtagare till att det ska äga rum då och vi är flera organisationer som hoppas att Stockholm kan bli värdstad 2010, bland annat Intercult, Svenska Institutet, Moderna Dansteatern och Kulturrådet.
Nu ska jag möta Bosse och Claes i receptionen och rusa till festivalregistreringen och därefter börjar alltihopa!
Dagen börjar med att jag blir filmad nu om en halvtimme. Jag ska ställa några kloka frågor via filmduk om Kulturutredningen och Skuggutredningen till Eva Swartz och Stina Oscarson. Jag undrar bland annat hur de ser på möjligheten att göra verklig skillnad. Premiärvisning sker på Riksteaterns Teaterdagar nästa vecka då de medverkar i ett seminarium. Resten av onsdagen ägnas åt att jobba undan så att jag kan vara på Arlanda 05.40 i morgon inför Zürichresan...
Efter att ha ägnat förmiddagen åt ledningsgruppsmöte väntar nu nåt mer glammigt efter lunch: Trendgalan. Det äger rum hela eftermiddagen hos oss i Hörsalen. Över 400 spaningssugna människor kommer att få höra om det senaste när det gäller sociala medier, marknadsföring, dataspel, tv, klimat, mode och mycket annat.
Jag ska göra en snabb välkomsthälsning, och i övrigt kommer Tove Lifvendahl på Svenskt Näringsliv, Ivan Daza (bilden) från Blatteförmedlingen, Anna Serner från TidningsUtgivarna, Hans Skarplöth från Viasat, Ann-Sofie Hörlin från Malmö Aviation, klimatstrategen Maja Söderberg och inititivtagaren Maria Forssén från So Stockholm vara några av alla föreläsare. Dagen avslutas med utdelning av årets Trendpris, som vanns förra året av tidningen Camino för "snyggt paketerat eko-fokus".
Tänk vad en måndag kan gå fort. Här får ni ett axplock av dagens ämnen i min kalender: Strategimöte för Kulturvision 2030, intressant möte med regeringskansliet om Sveriges ordförandeskap i EU hösten 2009 och vad Kulturhuset kan spela för roll då och så mentorsamtal med min "adept" Ann. Sist denna arbetsdag väntar ett första möte kring rekryteringen av ny bibliotekschef.
Ägnar söndagen åt att fundera på hur november ska hinnas med. Jag ska nämligen åka till tre europeiska städer på lika många veckor. På torsdag bär det av till Zürich och den stora, internationella teaterfestivalen som IETM arrangerar. Veckan efter väntar Paris och den ännu större fotomässan Paris Photo med 40.000 besökare och 120 utställare. Och därefter Liverpool, som är europeisk kulturhuvudstad i år. Därefter kommer jag hålla mig i närheten av Sergels torg ett bra tag.
Favorit i repris! Jag har gjort några allmänna visningar av (nästan hela) Kulturhuset tidigare, och det har varit så trevligt. Nu har man chansen återigen att få höra mig med min bästa guideröst berätta om vår verksamhet. Två visningar väntar framöver: onsdag 5 november och tisdag 2 december, båda gångerna klockan 17.30 - ca 18.30. Gratis, men biljett behövs. Se info här.
Oj, så bra! Linda Zachrison blir chef för nya gästspelsscenen på Stadsteatern, se här. Och från sommaren 2010 även chef för Parkteatern. Hon och jag fann varandra för några år sedan och ses sedan dess så ofta vi hinner för att prata jobbupplevelser. Hon är världens bästa person, med ett otroligt trevligt skratt, så jag ser fram emot många luncher nu när vi arbetar i samma hus.
...rycker ut, når man alltid ända fram. Stockholm fick inte WorldPride-titeln 2012, det gick till London, se här. Stockholm var ju EuroPride nu i somras och Kulturhuset och Stadsteatern fungerade som PrideHouse, med enorma besöksrekord. Jag skrev ett flott rekommendationsbrev till De Som Bestämmer om WorldPride-skapet, men, tji, det räckte inte till.
Den sena eftermiddagen spenderades ihop med Det beslutande organet. Det sistnämnda är ett jättelångt konstverk av Oskar Mörnerud. Det var invigning idag för flera konstverk beställda för Regeringskansliet (i det ombyggda Centralposthuset på Vasagatan; bilden) av Statens konstråd i samarbete med Statens fastighetsverk (puh, där fick jag med alla inblandade, tror jag). Invigningen förättades förstås av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, som sig bör.
Mörnerud berättade hur han hade lusläst utredningar och protokoll inför Ferdinand Bobergs byggande av Centralposthuset och fastnat för uttrycket "beslutande organ". Han gillade tanken på att varje beslut en människa tar når ända in i bukspottskörteln. Jag tänkte på en av mina föreläsare på universitetet, hjärnforskaren Martin Ingvar, som hävdar att 98% av alla beslut som vi människor är emotionella, 2% är rationella. Jag och min kamrat Ann Larsson från Konstnärsnämnden var överens om att vi ska försöka få ännu fler av våra dagliga beslut att nå både bukspottskörteln och övriga organ i kroppen...
Vi var ju i Berlin för drygt en månad sedan, och en av alla kulturinstitutioner vi besökte, se här, var KW, står för KunstWerke. Chefen Gabriele Horn tog sig verkligen tid och berättade om verksamheten och visade runt i de spännande lokalerna, som tidigare var en margarinfabrik. (På bilden syns innergården.) Och just när vi var där höll de på för fullt att bygga upp utställningen "Geschlossene Gesellschaft", som nu har öppnat. Expressens Peter Cornell hyllar den här.
Ronja gör sitt vårskrik. Jag gör idag ett höstskrik! Jag ska hedrande nog bli invald i styrelsen för Astrid Lindgrens Näs, som är ett kulturcentrum i Vimmerby med bland annat hennes barndomshem och en nybyggd paviljong.
Björn Larsson Asks foto ovan tycker jag är en av de bästa bilderna på Astrid Lindgren alla kategorier. Bilden var också med i Kulturhusets stora Astrid-utställning förra sommaren.
Så här lyder pressmeddelandet:
Kulturhusets chef tar plats i styrelsen för Astrid Lindgrens Näs
Eric Sjöström, chef för Kulturhuset i Stockholm, föreslås bli ny ledamot i styrelsen för kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby.
- Jag är väldigt smickrad över att bli tillfrågad att sitta med i styrelsen. Det är en ära för mig att få vara med och påverka utvecklingen av Astrid Lindgrens Näs mot ett modernt, utåtriktat kulturcentrum, säger Eric Sjöström.
Själv är han idag chef och konstnärlig ledare för Sveriges mest välbesökta kulturinstitution, Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm, med över tre miljoner besökare per år.
Kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby öppnade förra året och är uppbyggt intill Astrid Lindgrens bevarade barndomshem. Första säsongen räknade man in över trettiotusen besökare och Eric Sjöström ser stora möjligheter i framtiden:
- Det finns en särskild dynamik i Astrid Lindgrens verk och i det man nu bygger upp i Vimmerby. För mig är det spännande att arbeta med framtidens kultur även utanför storstaden.
- Att få vara med och utveckla verksamheten här känns helt i linje med det arbete vi bedriver idag på Kulturhuset, bland annat med det banbrytandet arbetet med Rum för Barn, säger Eric.
Landshövding Kristina Alsér är ordförande i styrelsen för kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs. Hon är mycket nöjd med att Eric Sjöström går in i arbetet.
- Som chef för Sveriges största kulturinstitution bidrar han med både ett nationellt och ett internationellt perspektiv. Det öppna, konstnärligt spännande och publika sätt som Kulturhuset jobbar på kan vi lära oss mycket av, säger Kristina Alsér.
Vimmerby kommunfullmäktige tar beslut om att välja in Eric Sjöström på måndag den 27 oktober.
Vi hade finfint besök nu på förmiddagen, nämligen ledamöterna i Riksdagens kulturutskott. Varje år gör de en studieresa ute i landet, och i år har de valt att resa ända till Stockholm. Och första anhalten är då förstås Sveriges mest välbesökta kulturinstitution med sina tre miljoner personer per år: Kulturhuset.
Researrangör och egentlig värd är landshövding Per Unckel, men han var generös nog att låta mig, Bosse Andér från kulturförvaltningen, Benny Fredriksson från Stadsteatern, Inga Lundén från Stadsbiblioteket och förstås kulturborggarrådet Madeleine Sjöstedt berätta om våra respektive verksamheter och framtidsplaner. Jag valde att placera oss hela sällskapet mitt i vår fantastiska Nan Goldin-utställning, en passande inramning för att prata om kultur på hög nivå.
I afton träffar jag hela gänget igen för då öppnar landshövdingen upp sitt hem för middag, och ni vet ju alla vad som kommer hända med det hemmet framöver om jag får råda...
Idolfoto (se ovan) föräras en av de få bloggande kulturpolitikerna, tillika kulturskottsledamot, Olof Lavesson.
Om en stund drar jag till Uppsala universitet. Jag ska hålla föredrag i två timmar för ett gäng studenter om cultural management, som det heter på svenska. Det har jag gjort många gånger förut, så det är inga problem. Att styra en kulturinstitution är är lätt (nåja). Att hitta rätt föreläsningssal däremot - jag med mitt dåliga lokalsinne - det är en utmaning!
I kväll var jag med i en paneldebatt och kan ni tänka er - alla var överens! Överens om att Stockholms city behöver flera kloka hjärnor som slår sig samman om det området ska förändras. Och förändring är nödvändigt. Stadsmiljön just runt city och Kulturhuset är i nuläget inte optimalt, det tror jag att de flesta är överens om.
Därför hade sammanslutningen City i samverkan kallat Kulturhuset, affärskedjor, Skönhetsrådet, Stoppa gatuvåldet, Stockholms fastighetskontor, citypolisen, Statens Fastighetsverk och några till för att debattera frågan på Café Opera. Och vi var som sagt rörande överens om att samverkan måste ske ifall city ska bli en ännu mer attraktiv plats att vistas och göra affärer i. Så vi enades om att ses i slutet av januari och försöka komma fram till något konkret. Kultur och kommers i skön förening, således!
När Folkoperans musikaliska ledare Kerstin Nerbe gick i pension vid årsskiftet fick hon en fin present: ett stipendium att dela ut i sitt eget namn. Årets pristagare är nu utsedd och det blev en av mina favoritsopraner: Miriam Treichl, som just nu kan ses som Änkan i "Glada änkan" (på bilden med Mattias Nilsson) på Folkoperan. Hon är inte bara en bra operasångerska, utan jag kan också avslöja att hon är enormt trevlig att jobba med också.
Miriam var här så sent som i fredagskväll och sjöng under Kulturhusnatten och i somras gjorde hon en föreställning på KulturhusTaket. Jag har njutit av hennes sång- och skådespelarkonst i ett otal föreställningar; minnesstark är till exempel när hon i "Orfeus i underjorden" på Folkoperan för några år sen sjöng i hårt snörd korsett och piska - giftigt...!
Och apropå det, så här skrev Expressens Gunilla Brodrej efter Miriams Donna Elvira i "Don Giovanni" på Confidencen: "Miriam Treichl! Toreador! Caramba! Magnifika kvinna! Men varför ständigt denna butch! Kan inte någon regissör ta fram Treichls hyperkvinnliga sida? Varför vill alla regissörer ha smisk av Treichl?"
"Kultur är ingen lek, ingen kuriosa, inte en kaka till kaffet och inte en fjäder i hatten. " Bob Hansson berättar här om sin syn på kultur. På Kulturvisionssidan kan du själv vara medskapande i utformningen av framtidens kulturstockholm.
Vi som är Wagnernördar och stordiggare av Kungliga Operans uppsättning av Wagners "Nibelungens ring" är mer än nöjda. I kväll sändes första delen av Wagners megaopus, "Rhenguldet", i SvT. Jag brukar tycka att opera på tv är en styggelse, men här funkar det ovanligt bra.
Jag var lite orolig innan, eftersom jag är så enormt förtjust i Staffan Valdemar Holms och Bente Lykke Möllers helt innovativa scenversion, men tv-regissören Ditte Feuk har lyckats överföra den till tv-mediet riktigt bra. Public service och nationaloperan i skön förening! (Men regnbågsbron i slutscenen minns jag inte från Operan - är den verkligen så lyckad...?)
"Rhenguldet" är som sagt första delen av Ringen där allt sätts igång när nibelungendvärgen Alberich rövar guldet ur Rhen. Den som äger guldet styr också över hela världen (japp, "Sagan om Ringen" och Tolkien kom efter Wagner). Överguden Wotan har samtidigt betalningsbekymmer för att hans Valhall blev mycket dyrare än han har tänkt. Så Wotan tjuvar guldet från tjuven Alberich. Och så är allt igång.
Om du gillade "Rhenguldet" så vänta bara till de andra tre delarna kommer - inte minst del två, "Valkyrian", som är den bästa. Under kommande lördagar får ni höra och se mer av de fantastiska Terje Stensvold (Wotan; bilden), Anna Larsson (Erda; tillika flitig bloggare) och Niklas Björling Rygert (Mime) och så kommer Katarina Dalayman (Brünnhilde) och den mest gudabenådade av dom alla: Nina Stemme (Sieglinde) in i handlingen.
Kolla in här, där man också får höra regissören Holm ge följande regianvisning till Rhendöttrarna: "Det är inte så dumt att tänka på sadismen hos Elsa Beskow".
Och här kan du läsa om hur Expressens nye bloggande kulturchef Björn Wiman ser Wagner förebåda Fredrik och Filippa och dagens finanskris i "Rhenguldet".
Som ni säkert redan har läst (både här och här, till exempel) så smäller det till rejält hos oss ikväll. Vi har stökat, bökat, fixat och haft oss. Mellan klockan 19 och 01 är det Kulturhusnatten.
Vi har ordnat 13 scener, 142 medverkande och 37 programpunkter. Allt blir ditt för 30 kronor. Hela husets personal är på fötterna för att ta emot alla tusentals besökare. Er egen Kulturhuschef kommer till exempel själv stå i kassan när dörrarna öppnas för att räkna pengarna!
Sammanträffande eller inte: Det är kulturnatt även i Stockholms stadshus. Att de har blivit så inspirerade av oss?! Samtidigt som vi drar i gång vår Kulturhusnatt ikväll klockan 19 så börjar kommunfullmäktige nämligen att debattera stadens kulturbudget...!
En höjdartillställning äger rum på Kulturhuset den 6 november. Kulturkändistätt blir det när Marie-Louise Ekman, Lars Nittve, David Neuman, Suzanne Osten och ett gäng andra (se hela listan här) för samtal om konsten att leda konstnärliga institutioner. Samtalsledare är ingen mindre än min företrädare Uwe Bödewadt (bilden), som härmed gör ett kärt återbesök i Kulturhuset.
Att sitta i en jury kan ju vara väldigt svårt. Man riskerar ju att mötas av en rad olika reaktioner. Vi som dessutom lever med pudlar förstår precis varför det här gick som det gick.
Igår fick jag lära mig ett nytt begrepp: Översiktsplan. På kulturförvaltningens ledningsgrupp hade vi bjudit in en gäst: Niklas Svensson från Stadsbyggnadskontoret. Han och hans gäng håller på att slita med att göra klar en ny översiktsplan. Det är en strategisk plan för utbyggnaden av Stockholm. Den senaste gjordes i praktiken 1999, så det är hög tid för en ny - 2010 beräknas den att antas.
Översiktsplanen försöker beskriva stadens framtida behov och tankar om bostäder, utbildning, näringslivsutveckling, transporter, energilösningar och, förstås, kultur. Under vecka 47 kommer vi ha en "framtidsvecka" på Kulturhuset med öppna debatter, seminarier och frukostmöten med avstamp från "Stockholm bygger"-utställningen. Spana in programmet om nån vecka på stockholm.se.
Ni som har bitit på naglar sedan det här inlägget, kan andas ut. I augusti 2010 inviger vi den nya Läsesalongen i Kulturhusets gatuplan, precis vid Plattan! Kulturnämnden fattade beslut i eftermiddag om att köra igång. Och både majoriteten och oppositionen var överens!
Så här säger vårt kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt: "Ett Stockholm i världsklass behöver ett medborgarnas Kulturhus i världsklass. Genom att levandegöra bottenvåningen ges hela huset ett rejält ansiktslyft. Samtidigt sker en förbättring av stadsmiljön då Sergels torg och Kulturhuset förenas."
Tack, kära kloka politiker. Vi kommer inte göra er besvikna!
Oops, jag glömde meddela allmänheten nånting stort. Igår åt jag lunch med en synnerligen intressant person. Sätt ett megastort kryss i almanackan den 12 februari 2009 och skriv "Plats: Kulturhuset" - mer information kommer...
Måste ju också berätta om nyordning på Sida. Var där i eftermiddag för att diskutera stängningen av Zenit. Då kunde den nyanställde kommunikationschefen Claus Nowotny stolt meddela på mötet att kaffe bjuder man gärna - men man sparar in på kakorna! (De verkar också ha läst DN...)
Trogna bloggläsare känner till att vi under våren har påbörjat ett arbete kring visioner och värderingar med heldagar för all personal, både i storgrupp och i tvärgrupp (med folk från olika avdelningar i hela Kulturhuset).
Idag på förmiddagen hade vi remissöverlämning då medarbetarna fick ta del av det dokument som vi har tagit fram. Och det kändes jättebra att få feedback - konstruktiv och rättvis sådan. Dokumentet, som ska utmynna i en gemensam värdegrund, är i dagsläget nog lite för långt och abstrakt på sina ställen. Nu har jag fram till jul på mig att ta fram den slutgiltiga versionen.
Tobias Nielsén, som man slappt kan kalla en av Sveriges få "kulturekonomer", har bloggat här om ett samtal med mig om recept för framgång för kulturhus.
Avslutar arbetsvecka på ett värdigt sätt för en kulturinstitutionsschef med att gå på konstutställning och teaterpremiär. Om några minuter är det vernissage för "Periphal vision" på Lava med unga konstnärer från Sverige och Sydafrika, och om nån timme är det premiär på "Cabaret" på Stadsteatern. Vi får se hur Colin Nutley och Rikard Wolff står sig mot när Rickard Günther och Peter Jöback gjorde den otroligt bra på Tyrol för nåt år sedan...
I dagens kultursidor i SvD citeras det ur det här blogginlägget: "Jag lever på hoppat att någon gång under min resterande livstid få höra en svensk statsminister eller monark kraftfullt stödja kultur. "
Och det är ju alltid trevligt att bli citerad - speciellt när det är ett ganska snyggt foto (ovan) på en själv också... Men. Jag framstår precis som många kulturchefer och kulturarbetare ofta gör i media: lite lätt gnällig. Finns det något värre än gnälliga personer?
Tillägg kl 14.44: Apropå ovanstående fick jag just följande mejl från en väldigt erfaren media- och kulturperson: "Hej Eric! Kan inte nog hålla med dig i ditt yttrande som står i dagens SvD. När hörde man över huvud taget en svensk politiker nämna ordet kultur i en valdebatt ? I Finland har Tarja Halonen en självklart stödjande och positiv hållning till kutluren. I Sverige menar vår statsminister att det bästa med Orionteaterns uppsättning om honom själv är att den blir billig eftersom det är en monolog..."
Vi går i väntans tider. På tisdag eftermiddag avgör våra politiska beslutsfattare ifall vi kan göra Kulturhuset ännu bättre och ännu snyggare. Den som idag går in till Kulturhuset via Plattan kommer till planet (K1, på internspråk), som Gud har glömt. Det känns som ett uppehållsrum, helt enkelt.
Vår idé är nu att återerövra det våningsplanet, som faktiskt har direktaccess ut till verkligheten, och bygga det nya Läsesalongen på samma plats där det en gång låg. Vi är nog många som minns hur vi hängde där, läste tidningar och lyssnade på musik. Från och med 1990 så är Läsesalongen på våning 2 med imponerande halva miljonen besökare per år.
Så nu hoppas vi att både Gud och kulturnämnden i Stadshuset hör bön och att vi får igenom våra ombyggnadsplaner. Om du vill veta alla detaljer och samtidigt ta del av ett härligt kommunalt beslutsunderlag, check this out.
Svenska Akademien och Kulturhuset är överens om ovanstående herres förträfflighet. Årets nobelpristagare Jean-Marie Le Clézio är nämligen en kär Kulturhusvän. Han var hos oss så sent som nu i februari, bara några veckor efter att jag hade börjat jobba här. (Lyssna på samtalet med Ingrid Elam här.) Det är ju det jag brukar säga - vi har näsa för det som gäller.
I Dagens Nyheters kulturdel idag: "Mona Sahlin vill satsa på kultur". Jag har under mina 42 levnadsår aldrig läst att en partiledare för ett stort riksdagsparti gör ett sådant uttalande. Jag lever på hoppat att någon gång under min resterande livstid få höra en svensk statsminister eller monark kraftfullt stödja kultur. Nu har vi i och för sig en statsminister som det skrivs pjäser om...
Nystart för Liljevalchs. I kväll bjöd konsthallen in för att visa upp planerna inför nästa år: obligatorisk vårsalong, förstås, men också Jan Håfström, Ikea - en hård match om kulturinstitutionsbesökare nästa sommar väntar... - och mattfrossa med Märta Måås-Fjetterström. Det bjöds även på dryck och Rebecka Törnqvist (som kämpade tappert med usel sånganläggning).
Jag passade också på att se den nyöppnade utställningen med färgsprakande Grünewald, Hjertén och Engström. Rekommenderas härmed. Chefen Mårten Castenfors ska vara nöjd, tycker jag. Han karaktäreriserades oerhört träffsäkert av Jan Håfström, som "den barnsligaste konsthallschef jag nånsin har träffat". Det borde Castenfors vara väldigt nöjd med, tycker jag.
Smet ifrån en timme på eftermiddagen för att gratulera Dramatenchefen på hans femtio års dag. Staffan Valdemar Holm log och såg tillfreds ut, omgiven av skådespelareliten. Fick också höra lite tankar, det vill säga skvaller, om nästa års Bergmanfestival. Men som jag sa, det är så bra att berätta saker och ting för mig - eftersom jag har guldfiskminne, så har jag ändå glömt bort det till dagen efter.
Nu är det dags för nästa, stora rekrytering till Kulturhuset. Vi söker en "bibliotekschef i världsklass" för Läsesalongen och Serieteket - som har mer än en halv miljon besökare per år. Är det du? Kolla här då!
Nyss var det lolas. Se här om ett gäng nya begrepp och teorier för att beskriva var i världssammanhanget vi befinner oss: Förväntningssamhället, Nextopia och Snack culture.
Ett annat gratistips, förutom att besöka Kulturhuset, är ju att gå på gallerirunda. Igår var det vernissage för Marie-Louise Ekman för första gången på Knäpper Gallery. Ekman måste ha legat i som sjutton - alla femtionio verk är gjorda under ett års tid. Förutom en megatavla, som hon har jobbat med i sju år, som handlar om hennes mammas lägenhet, hennes pappas död och hennes egen ateljé.
Efteråt sedvanligt vernissagekindpussande, öppnade Angelika Knäpper upp sitt hem och bjöd frikostigt på mat och dryck för, som hon sa "när det är Marie-Louise, så måste man kosta på". Knäpper har faktist varit Kulturhusmedarbetare, när hon producerade Ekmans senaste utställning på Kulturhuset 2002.
Nu har konstnären gett sig själv utställningsförbud på x antal år framöver, så hur mycket jag än lockar och ber och hur mycket hon än säger att hon älskar Kulturhuset så lär det dröja innan vi får ha henne hos oss igen.
De senaste dygnen har det hörts väldigt mycket Muy bien, Hola och Gracias i hela Kulturhuset. Och ätits väldigt mycket tapas på Spanska ambassaden och Cervantesinstitutet. En spansk armada har tagit över vår största utställningsyta, Galleri 5, högst upp i huset. 28 fotografiska konstnärer visar upp ett Spanien, som åtminstone jag inte har sett tidigare. Inga sangrior eller carmencitor så långt ögat ser.
Idag öppnar utställningen "Nuevas historias" och jag rekommenderar varmt att du framöver tar långlunch i city och börjar med ekologisk lunch i Teaterbaren på våning 2 och sen tar rulltrapporna upp för att spana in utställningen, som har fri entré.
I morse hade vi ett stort frukostseminarium om Lohas. Vet du inte vad det är? Lifestyle of health and sustainability uttyds det som. Det är en helt ny målgrupp, som smarta marknadsförare har identifierat som: Köpglada världsförbättrare med både stil och samvete och som bryr sig om sig själva - och miljön. Arrrangör var tidningen ECOQueen, vars chefredaktör Åsa Holmström så klokt sa: "Ingen kan leva ett helt miljöcertifierat liv, men alla kan göra något."
Det var säkert hundra personer som hade slutit upp - trots tunnelbanestopp i morse. Svensk lohas-expert är Calle Peyron, som har en egen hemsida. Roligast var kvinnan i publiken som bidrog till en hållbar utveckling genom att ha gett sig själv shoppingförbud - förutom för mascara och mat till sina barn. Konstigast var att 17% i publiken svarade nej på frågan: "Jag stödjer en ekologisk hållbar utveckling." Hur kan man svara nej på en sådan fråga...? Ledsnast var moderatorn Steffo Törnqvist när han hörde att lohas inte tittar på tv i stor utsträckning.
Kulturhusets motsvarighet till styrelse är den politiskt valda Kulturnämnden i Stadshuset med kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt i spetsen. Idag ska gänget ut på studieresa för att besöka Punkt Medis, Romskt Kulturcentrum, Skogskyrkogården, Telefonplansområdet och lite till. Som ni ser saknas det självklara resmålet Kulturhuset! Därför reser jag förstås med, för att hänga som en igel på alla de här viktiga personerna för att prata för varan...
Två gånger om året händer nåt väldigt bra bland oss konstinstitutioner i Stockholm. Då ses vi nämligen, sitter runt samma bord och går igenom våra respektive utställningsprogram för ett halvår framåt. Det är ett sätt att undvika krockar, så att vi inte har vernissage och pressvisningar samma dag. Konststockholm är förstås för litet för att slåss om uppmärksamhet från besökare och press, så går det att undvika krockar är det förstås super. Idag samlades vi på ett regnigt Waldemarsudde (bilden) med Liljevalchs, Bonniers Konsthall, Magasin 3, Millesgården och Moderna Museet för att kolla våra almanackor. Färgfabriken, Nationalmuseum och Tensta Konsthall hade fått förhinder. I mars ses vi igen på Kulturhuset.
Idén borde nog anammas av fler i kulturvärlden. För några år sedan, när jag var på Folkoperan, fick Per Feltzin, kritiker på Kulturnytt på P1, nog av alla krockar i lilla operasverige. Han mejlade runt till alla oss operachefer med hälsningen: "Här får ni en gratis sammanställning med alla era mejladresser. Jag föreslår att ni håller kontakt med varandra så att ni inte har premiär på era operahus samma dag". Operasverige har fortfarande inte - vad jag vet - lyckats synka sina kalendrar. Vad väntar ni på, Anders, Lise-Lotte, Mira, Magnus, Lars, Ole och co!
Hon är inte bara en fena på fäktning, hon arbetar också på Kulturhusets marknadsavdelning. Och så är hon en tokbloggare - 72 inlägg bara i september! (Där ligger man i lä.) Och bara om pocketböcker. Anna Winberg är namnet och hennes blogg här.
"För många i förorten är inte SFI Svenska Filminstitutet, utan enbart Svenska för Invandrare. Man kan skratta åt detta, men tragiskt nog så skojar jag inte." Hassan Loo Sattarvandi, författare, i intervjun "Nyfiken vit", om etnicitet i svensk film i filmkulturtidskriften FLM.
På grund av postförkylningskänslor (och inte av denna anledning, så fåfäng är jag inte...) så gjorde jag inte som alla andra, nämligen drog till Göteborg och Bok- och biblioteksmässan. Jag gick i frivillig exil på landet istället och ordnade min egen mässa - bara med mig själv och ett gäng författare. Hade precis dagarna innan fått två böcker i mina händer av tillförlitliga personer.
Den ena slukade jag i ett nafs: "Drottningen vänder blad" av engelsmannen Alan Bennett, som var en helt förtjusande upplevelse. Det var en gång en drottning, som upptäckte böckernas värld. Och hennes uppfattning om världen och sin egen roll blev sig inte lik efter det. Boken handlar förstås om läsning, litteratur, men också om monarkin och om en person som tittar tillbaka på sitt liv. Och så har den en helt magnifik slutscen...
Den andra är jag mitt uppe i, "Lektioner i avhållsamhet" av amerikanen Tom Perrotta, som också skrev "Little children", som filmatiserades och är otroligt bra film (bilden)! Nånstans i en amerikansk villaförort möter vi personer, som brottas med sin egen moral och kyrkans moral. Fantastiskt spännande personskildringar, som Tim, en före detta missbrukare, numera frälst, som gifter sig med en församlingsmedlem och upptäcker till sin förtvivlan att deras äktenskap saknar något - de grälar aldrig.
Ikväll var det dags för ytterligare en omgång av succén "Psykologer tittar på film" i Klarabiografen (med stans skönaste fåtöljer?). Tidigare såg jag "Borat", nu var det Lars von Triers dogmafilm "Idioterna". Den handlar om ett gäng småborgerliga män och kvinnor som under några sommarveckor leker idioter i ett kollektiv - bara för att få en kick. Filmen är ju oerhört provocerande, och den är som initiativtagaren Jonas Mosskin säger, svår att hålla sig neutral till. Kvällens psykolog, Daniel Frydman var oerhört skeptisk innan, men tyckte att den var "makalös vacker". Två filmsnackkvällar återstår i höst av psykserien.
Makalös vacker sång på bioduk blir det inom kort. Då drar vi igång våra satellitsändningar live från Metropolitan. På måndag ska vi ha pressvisning (vi hoppas att tekniken funkar då...) och först ut är "Salome" - min favoritopera!! - den 11 oktober. Alla biljetter till just den kvällen är slutsålda redan nu, så köp i god tid till de övriga.
En gåta att grunna på - och nu ger jag mig ut på hal is: Kulturbudgeten har ökat varje år de senaste åren, se här och här. Ändå säger vi kulturarbetare med en dåres envishet att vi behöver mer pengar, annars råder kulturskymning. Hur går det ihop? Det totala kulturanslaget från skatteintäkterna kanske inte är för litet? Kan det istället vara så att vi är för många som får för lite var och en?
Är det någon som faktiskt ska ta ett ordentligt grepp på fördelningen? Jag tror inte på Johan Stael von Holstein-typer - man måste ju tycka om och brinna för det man ska ha åsikter om, men restaurangerna har sin Gordon Ramsay (bilden), näringslivet sin Donald Trump och sångfåglarna sin Idoljury. Är Eva Swartz och den kommande kulturutredningen svaret?
Egentligen är programmet för Kulturhusnatten fortfarande lite hemligt, men som chef har man ju vissa fördelar. Bland annat kan man avslöja saker i förtid, genom att tjuvtitta i producenten Monicas anteckningar. Kulturhusnatten måste verkligen kunna kallas för årets fest, i alla fall om man är kulturnördig. En gång om året öppnar vi upp huset extra mycket, extra länge och extra fullmatat. I år infaller det den 17 oktober, från klockan 19 till 01.
För trettio kronor kan du: producera el på tävlingscykel, höra enmansorkestern Micke from Sweden (annars from Atomic Swing), se cirkusprinsessan Irena Puschkes reptrick, uppleva Disco fever med catwalk, dj och rullskridskomingel, höra muzak med mera i Klubb Sunkit eller Vivaldis "Årstiderna" på fiol och liveelektronik, eller kraftpaketet Sanna Carlstedt, gästartister från Folkoperan och publikfavoriterna Abalone Dots, få ditt snabbporträtt målat av Amanda Ooms eller dansa styrdans under Peter Kleinwichs ledning till Stefan Anderssons Bigband (bilden) med arton musiker och en stor portion show. Den här kvällen har vi också stor vernissage på vår "huskonstnär" Mikael Lundbergs installation "Reflexion", där han utnyttjar den fantastiska Celsingtrappan, som går genom Kulturhusets alla våningar.
Och nu har jag inte ens nämnt hälften av programpunkterna. Verkar det inte kunna bli en bra kväll?
I pappersupplagan av dagens Svenska Dagbladet bekänner filmskribenten Karin Svensson (hittar den tyvärr inte på nätet) att hon tydligen inte har en politisk korrekt-uppfattning om film. "Rätt" är att gilla Coppolas och Scorseses 70-talsfilmer eller europeiska filmer om knarkare som säljer sina barn. "Fel" är att gilla "kvinnliga filmer" som "Sex and the city" eller Hugh Grant-komedier. Hon erkänner att hon såg "Gudfadern" först för två år sen och att "Sliding Doors" är hennes absoluta favoritfilm.
Mina filmbekännelser: Har inte ens sett någon av "Gudfadern"-filmerna, har aldrig orkat se en hel Tarkovskijfilm och att min absoluta må bra-film är "Love actually" med just Hugh Grant. Puh, nu är det sagt.
En dunderförkylning omöjliggjorde all kontakt med yttervärlden i helgen, så det har istället slukats böcker, tidningar, "Lilja 4-ever" på tv och hyrda romcoms. Läste också klart Åsa Larssons nya "Till dess din vrede upphör". Gillar verkligen hennes böcker, inte bara på grund av den (exotiska) norrländska skådeplatsen för alla hennes mord, utan också för att hon har så många hundporträtt med i handlingen. Och så är huvudpersonerna två komplexa, lite eljest kvinnor, en polis och en åklagare. Har också bläddrat i senaste Bon med hyllningsartikeln till "ett ikoniskt fotoformat", polaroiden, som nu ska sluta tillverkas, och i nya Filter får man läsa om hur Robyn upptäcker att Madonna har tagit en av Robyns musikvideoidéer.
Fick äntligen också se "Corps Bride" (bilden) av Tim Burton, som jag inte fattar hur jag har kunnat undgå tidigare, jag som tycker allt han gör är helt genialt. Filmen var gjord helt i "stop-motion"-teknik, som av filmexperter anses mer hantverksmässigt creddigt än dataanimering. Lär dig allt om det här. All ovanstående kulturkonsumtion kan varmt rekommenderas vid sängliggande.
Jag är sedan februari 2008 chef och konstnärlig ledare för Kulturhuset i Stockholm - Sveriges häftigaste byggnad, både vad gäller in- och utsida, och en av Sveriges största kulturinstitutioner med 3 miljoner besökare om året. Dessutom sitter jag med i ledningsgruppen för Stockholms kulturförvaltning, styrelsen för kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs AB, medlem i juryn för Såstaholms scenpris till Höstsols minne, styrgrupp i kompetensutvecklingsprojektet "Kultur för alla" i Stockholm och Botkyrka, och ingår i utvecklingsprojekt för The GoDown Arts Centre i Nairobi, Kenya. Jag har också varit utsedd av regeringen som utredare för "Ny plattform för musiken" (SOU 2010:12).
Kommentera här på bloggen eller mejla mig gärna: eric.sjostrom(at)stockholm.se. Aktuell info finns på: www.kulturhuset.stockholm.se.
Frågorna hopar sig efter att jag länsat mitt postfack idag, efter några dagars bortovaro. Jag har nämligen fått en inbjudan till Svenska Akademiens högtidsdag, som ju infaller den 20 december varje år. Allt för att hedra Gustaf II Adolfs födelsedag, minsann.
