Han kom, han sågs - han besegrar?!

Är fortfarande lite skakad och upprymd efter dagens stora upplevelse. Han tycker själv att han lever ett fruktansvärt liv: han måste planera sitt vardagsliv tre dagar i förväg för att poliser ska bokas in, han anses vara en förrädare av många av sina landsmän, han byter lägenhet väldigt ofta, grannarna tycker inte om att ha honom som granne, flygbolag vill inte att han reser med dom, han kan förstås inte gå att handla mat, ta en spontan promenad eller gå på fest, runt om i Neapel är det klottrat "Saviano är en skit". Roberto Saviano, författare till "Gomorra", gästade Kulturhuset i afton och vittnade om sin vardag. Som Expressens kulturchef Björn Wiman sammanfattade det: "en ung författare, 29 år gammal, förtjänar inte att leva på det här viset".

I boken berättar Saviano om Camorran, det företagsimperiallistiska, kriminella nätverket, som styr hela delar av Italien pch folks liv och leverne, och "som får maffian att framstå som en bagatell", enligt Arne Ruth. Sen boken kom ut för två år sedan lever Saviano under jord, ständigt beskyddad. Kvällen och samtalet med den fantastiska panelen blev otroligt berörande och också upp till kamp-aktig. Ruth hoppades att Camorran ska diskuteras mer på tidningars ekonomisidor, inte bara kultursidor. Saviano själv hoppades att hans berättelse ska leda till verklig förändring och min mångåriga idol Bodil Malmstens översvallande tacktal (läs det här och glädjs!) eldade upp oss i publiken.

Efteråt var det skön rockstjärnestatus på Saviano när publiken flockades runt honom för att få sin bok signerad, så Säpo hade fullt sjå att få honom att hinna till filmfestivalen. Jag är så otroligt glad över att hans svenska förläggare, Dorotea Bromberg, övertalade honom att göra ytterligare ett framträdande och att det blev just på Kulturhuset.