tisdag 2 september 2008

Bosse mot väggen

Så här andra dagen i Kulturhusets nya liv med den nyutnämnda (läs text och se idolbild här) arrangemangschefen Bosse Persson tar jag på mig hatten som knattereporter och ställer honom mot väggen. Jag inleder med en klassisk tv-sport-fråga:

Hur känns det på nya jobbet?
- Otroligt kul och inspirerande. Hur många möjligheter som helst. Jag är jättetaggad!

Att du har lång erfarenhet av ett otal musikevenemang är solklart. Kan du berätta om ett par av dom som var dina riktiga hjärtebarn?
- Klubb SEKT som jag var med om att starta på Nalen för många år sedan, där nutida konstmusik, film, performace och udda DJ:ande blandades i härlig mix. Där vädrades ofta kombinationer för första gången. Några kinapuffar som sprängde salladshuvuden, live-rensning av en mycket stor fisk, ett stycke för fem symaskiner och mycket mer. Smalt men roligt och utvecklande för livescenen. (SEKT har sedan fortsatt att existera bl.a. på Kulturhuset).
- Ted Gärdestad-galorna där vi för att kunna dela ut ett årligt stipendium samlade ett dreamteam av musiker och artister kring Teds musik. Fantastisk musik framförd på absolut högsta nivå.

Du är trombonist i botten och har spelat i ett otal orkestrar och olika sammanhang. Vad är dina roligaste musikerminnen?
- I början av 80-talet spelade jag i Gröna Lunds husband. Första dagen på jobbet kom Larry Hagman (JR Ewing) på besök och skulle kröna miss Sverige. Han var stor i Sverige på den tiden. Säkert 12 000 personer i publiken vid stora scenen och vi skulle spela Dallas-låten. Det visade sin att melodin låg i min trombonestämma och jag var den enda i världen som aldrig hört den
förut. Ingen repetition hanns med. Ganska nervigt men det visade sig att det var många som kände igen vilken låt vi spelade trots allt.
- Min mässingssextett Sextetten Omeletten fick en påringning för många år sedan av storbandsledaren Leif Kronlund där han frågade om vi kunde spela "Ja må han leva" klockan 7 på morgonen. Inga problem. Väl framme visade det sig att det var cirkusdirektören Francois Bronetts fru som skulle överraskas och vi trängde oss smygande in sex mässingsblåsare och trumset i hennes sovrum och väckte henne med buller och brak. Sedan åt vi tårta och hade en riktigt trevlig stund innan nästa jobb startade. Ett annorlunda gerillagig.
- På en turné med en stor orkester spelade vi "The final countdown" på världsutställningen i Sevilla i Spanien, och hela folkhavet sjöng med. Alla älskade den låten i hela Europa. Det var en stor upplevelse.

När du är helt ensam, vad lyssnar du på för musik då?
-Metallica (starkt), Beethovens violinkonsert (också ganska starkt), Miles Davis och Monica Zetterlund.

Om jag skulle fråga dina barn hur skulle dom beskriva dig som person?
- Lekfull och ganska pinsam.

Vilken personlighet har Kulturhuset, tycker du?
- Öppen, vänlig och vidsynt. Hoppas också temperamentsfull.

Varje gång jag har ringt dig i samband med rekryteringen, så har du alltid hållt på att bygga om något hemma. Är det din hemliga hobby?
- Jag har just byggt om mitt badrum hemma själv. Det roar mig att skapa med händerna. Det tog ett och ett halvt år - så någon expert kan jag inte säga att jag är, men nu är det äntligen klart och jag och min fru är vänner igen.

Inga kommentarer: