Vilket hundliv

Ovanstående snygga nuna lär medarbetarna på Kulturhuset få se mer av. Det är min käre följeslagare Love, 3 år. Han hävdar att han är kungspudel i första hand och kulturarbetare i andra hand. Idag fick Love dock vara med på jobbet redan efter lunch, istället för att vara på dagis hela dagen. Slitigt som det var att hänga med i alla möten, telefonsamtal och mejlande, så var hantvungen att ta igen sig ordentligt mellan aktiviterna och somnade in med jämna mellanrum.

Han har bara arbetat på Kulturhuset vid ett par tillfällen än så länge, men inte bara jag verkar tycka att det är bra ifall han ställer upp lite mer som volontär. En strid ström av medarbetare kom nämligen förbi mitt rum och hade bara ögon för honom...

Ingrid K på Rum för Barn stoppade Barbro Lindgrens "Rosa på dagis" i handen på mig, som en inblick i Loves ordinarie dagisvardag. Jag tror dock att han tycker att det är ett kliv uppåt på karriärstegen att få ha snyggaste utsikten vid Sergels torg.

Tokyo, jag tänker på dig nu

Jag och utställningschefen Margareta åker om några veckor till Tokyo. Vi håller på som bäst och får ihop möten med intressanta personer och studiebesök på olika håll och kanter. Det är första gången någon av oss är där, så nu skickar jag härmed ut en stilla efterlysning: Har du, bloggfluktare, tips var i Tokyo man kan se det bästa och nyaste inom olika kulturuttryck för alla åldrar - hör av dig!

Förlåt, Annika!

Grämer mig fortfarande att jag missade när min stora radiofavorit äntligen var i Kulturhuset - då förstår ni att det var en hektisk dag. Annika Lantz premiärsände idag "Lantz i P1" från vårt World News Café på våning 2. Och jag hann bara skymta henne och bisittaren Roger Wilson när jag åkte runt i rulltrapporna mellan möten.

Det är första gången hon lämnar radio- eller tv-studion, så det känns ju fantastiskt roligt att hon gör det hos oss. Programmet går dock att lyssna på i efterhand här. Nästa, nästnästa och nästnästnästa tisdag kl 15.03 är hon åter på Kulturhuset. Nån av gångerna måste jag absolut kunna pricka in en date med henne.

Klassikerteater

Avslutade dagens arbetspass med att gå på teater för andra kvällen i rad. Idag var det hos Kulturhusets närmaste granne, Stockholms stadsteater. Ville se Thommy Berggrens hyllade iscensättning av Ibsens "Vildanden", som har gått för utsålda hus ett bra tag. Och det var kul att se stående ovationer en vanlig tisdag i teaterstockholm. Och som föreställningen var värd det!

Att få se hur "sanningsägaren" Gregers Werle (Peter Andersson) krossar den ekdahlska familjelycka som Hjalmar (Johan Rabaeus - har aldrig sett Johan bättre!!!) har byggt upp för sig själv och frun Gina (Marie Richardson) och dottern Hedvig (Josefin Ljungman - helt fenomalt känslig) var stor, hederlig, klassisk teaterupplevelse. Lägg därtill lyxen att få ha med Ingvar Hirdwall i rollistan.

Coolt att Henrik Ibsen (född 1828) och Marcus Lindeen (född 1980 - se föregående blogginlägg) är några som bidrar till stor dramatik i våra liv.

Dokuteater

För att vara en måndag - den enda dag i veckan då Kulturhuset är stängt - var det ovanligt aktivitetsspäckat idag. Dels invigde vi en av Europas mest moderna, högteknologiska - och minsta biografer med sina 78 platser: Klarabiografen på våning 2. Dels hade vi konsertbesök av beatpoeten och Bushfienden Ed Sanders i Hörsalen.

Själv var jag på dokuteater i Kilen och såg dramatikern och regissören Marcus Lindeens pjäs "En annan kamp". Eftersom jag missade urpremiären i helgen passade jag på att se den ikväll. Och det var verkligen så gripande och så tänkvärt som bra scenkonst ska vara. Marcus har dramatiserat tre verkliga personöden: en pappas förtvivlade kamp för att få träffa sin dotter, en syster till en skolmassakermördare, som försöker förstå sin brors handlande, och så döve Lars-Åke Wikström, som berättar om sitt eget liv, som stridbar kämpe för dövas rättigheter.

Lars-Åkes berättelse låter helt ofattbar för en oinvigd som mig. Hur han startade "deaf power"-rörelsen i Sverige på 70-talet med huvudsyfte att få en sån självklar sak som att teckenspråk skulle bli accepterat i hörselundervisningen, istället för att man skulle tvingas på hörapparat. Så sent som 1981 blev det äntligen så i Sverige. Och då var vi första land i världen! Skönaste kommentaren från Lars-Åke: "Vi vill inte blir normala!" Vackraste kommentaren (på frågan vilket ljud han saknar mest att inte ha hört): "Min sons röst".

En timmes knock out-teater, när det är som bäst. Tänk att verkligheten ofta överträffar dikten. Det är bara två föreställningar kvar av "En annan kamp", tisdag och onsdag. Rusa och beställ biljetter, det lär bli knökfullt. Så här skrev SvD och så här blev intervjun med Marcus i förra veckans På Stan.

Norénreserv

Tydligen hoppade Lars Norén av i sista stund, så därför blev jag (!) måndagsgäst på www.bokhora.se, som är extremt flitiga bokälskarbloggare. Mina svar lyder så här.

Come on, Lena!

I dagens DN Debatt-inlägg kommer moderata rikdsdagsledamöter med tre konstruktiva förslag: Låt en särskild spelavgift för spelbolag gå till kulturlivet (lotteripengar bekostade för hundra år sedan ett nytt operahus i Stockholm), låt privat kultursponsring (varför inte företagsdito???) bli avdragsgill och släpp till miljoner från Allmäna arvsfonden till kulturen. I princip bra, vettiga och - tycker man - lättordnade beslut för en folkvald församling.

Men. Varför går m-gänget till DN Debatt och inte till sin egen minister, som ansvarar för kulturpolitiken? Är det månne så att Debattsidan är ett forum för en trevare från kulturdepartementet? Släppar man fram de här idéerna från riksdagsledamöterna för att se om det blir vilda protester?

Man kan bara spekulera över gången i det hela. Jag blir dessutom väldigt nervös när rykten på stan säger att den kommande kulturutredningen inte, jag upprepar: inte, kommer att förorda att företagssponsring av kultur inte kommer att bli avdragsgill heller i framtiden...

Trösttittning

Det kommer inte att finnas så mycket att titta på eller läsa här på ett par dagar framöver, därav erbjudandet om att se på senaste avsnittet av Sveriges Televisions "Arty". I gårdagens avsnitt hade man chans att se den schweiziske konstnären Thomas Hirschhorn i action, där han också ger en skön definition av vad konst är: "Ett konstverk har energi". Man får också se Lova Hamiltons videoverk "Red nails" från 90-talet, som Carl Johan de Geer tipsar om.

(Jag själv återkommer i bild- alternativt textform efter några dagars korsordlösande, Richard Ford-läsande och trädgårdspåtning.)

Dagsschema i telegramform

Det är ett gott tecken ifall mina inlägg här blir korta och koncisa. Det betyder att all energi läggs på arbete. Så här, kära läsare, kommer ett koncist - och kort sammandrag av dagen.

• Ledningsgruppsmöte i tre timmar,

• Lunch för att prata webbstrategi,
• Lönesamtal med en medarbetare,
• Möte med stadens IT-ansvariga (vi kanske kan ha en mer tjugohundratalsaktig hemsida så småningom...),
• Två timmars utvärdering av chefsenkäten (får återkomma ifall jag vågar avslöja vad som kom fram...),
• Smygläsning av Svensk Bokhandels stora barnboksnummer (måste läsa igenom den digra katalogen),
  
• Vernissage på Bonniers Konsthall av utställningen "Tipsa en vän" (måste se den någon annan dag för att kunna se konsten på grund av det stora antalet besökare).
• Nu: utloggning.

Återsamling

Idag väntar en heldag med samtal, möten, diskussioner, idékläckning och framtidstitt - med andra ord en vanlig dag för mig, på pappret. Skillnaden är att alla Kulturhusmedarbetare, närmare 100 till antalet, ska göra detta tillsammans. Vi ska ha den andra av tre utvecklingsdagar (här var den första, och i slutet av maj äger den tredje dagen rum).

Alla delas in i olika tvärgrupper, då man sitter med kamrater från andra enheter än sin egen, och diskuterar. Rubriker på dagordningen är Verksamhetsidé och innehåll, Omvärldens betydelse och Bilden av Kulturhuset. Förutom att själva sakinnhållet är högt prioriterat, så är det också ett jättebra tillfälle för alla att träffa och lära känna arbetskamrater från andra verksamheter i vårt stora hus.

Så om ni undrar varför ingen svarar i telefon eller är snabb med mejlsvar här idag, så är det för att vi pratar Framtid och Utveckling.

Seriefrossa

Ska nu ägna mig en stund att finslipa mitt tal inför invigningen av helgens stora seriefestival SPX08, som äger rum i morgon lördag klockan 12 i Hörsalen på Kulturhuset. Mycket folk (vi får hoppas på snäppet mindre soligt än idag) från när och fjärran väntas. Se här vad som händer och kom dit! I bästa Kulturhusanda är det fri entré till hela festivalen.

Vårsolssnack i vårsolen

Idag blev lunchen osedvanligt trevlig och solig. Den spenderades nämligen på vackra Såstaholms Konferens i Täby i osedvanligt trevligt sällskap: Teaterförbundets ordförande Anna Carlson (som också är lysande skådespelerska i nu aktuella "Tjuven" på Uppsala Stadsteater), DN:s teaterkritikerguru Leif Zern (ni läste väl hans smocka mot Norén i dagens DN) och producenten Birgitta Ström (som arbetar med Bounce och Virpi Pahkinen).

Vi fyra sitter i stipendiekommittén för det nyinstiftade "Vårsolsstipendiet till Höstsols minne". Tanken är att det ska gå till en ung skådespelare, dansare eller sångare. Och det är inte mindre än 50.000 (skattefria...) kronor. Det kommer att delas ut nu i september för första gången. Och den givmilda givaren är just ägarna bakom Såstaholms gård, som var hem för pensionerade scenkonstartister i över sextio år fram till slutet av 70-talet och hette just Höstsol. Vi fick en guidning av den stora anläggningen där rummen heter "Åke Söderblom", "Julia Caesar", "Inga Tidblad" och liknande och är väldigt personligt och omsorgsfullt inredda. Och den nyinredda bröllopssviten är väldigt romantisk med stjärnhimmel i taket.

En av anledningarna till att Såstaholm instiftar stipendiet är att sprida budskapet om sin verksamhet, vilket jag med glädje gör här på bloggen genom att länka till deras hemsida. Givmildhet ska premieras. (Stipendiaten kommer först att tillkännages i augusti, men var lugna, ni kommer att bli nöjda med beslutet...)

Många steg i rätt riktning

För att ni inte bara ska tro att jag tänker på mig själv hela tiden (se de senaste blogginläggen), så kan jag stolt meddela att jag även tänker på Kulturhusmedarbetarna.

Över hälften av dom, 56 personer, har till dags dato anmält sig till vår Stegtävling. Det gäller helt enkelt att gå så långt som möjligt. Alla delas alla in i lag och varje deltagare får en stegräknare som man sedan får behålla. Alla steg räknas, både dem man tar i tjänsten och dem man tar på fritiden. Både lagpris och individuellt pris till den som har gått längst utlovas. Vinnarna kommer att presenteras när vi har vår sommarfest före midsommar.

Jag anmälde mig ögonabums, man vill ju föregå med gott exempel. Oj, nu blev det visst Självcentrerad bevis nr 7...

Självcentrerad bevis nr 6

Eric Sjöström lutar sig mot glasfasaden.
Jo, jag vet att det är förmätet, men jag är uppriktigt väldigt nöjd med bilderna.
Mästerfotografen heter Thron Ullberg, www.thronullberg.com.

Självcentrerad bevis nr 5

Eric Sjöström dricker ett glas vatten.

Självcentrerad bevis nr 4

Eric Sjöström, porträtt, på Kulturhustaket.

Självcentrerad bevis nr 3

Eric Sjöström på Kulturhustaket, framför hötorgsskrapan.

Självcentrerad bevis nr 2

Eric Sjöström på Kulturhustaket.

Självcentrerad bevis nr 1

Eric Sjöström framför hötorgsskrapan.

Skönsång

Det finns tre svenska sångerskor som jag är väldigt förtjust i. Eva Dahlgren har varit en favvo sedan gymnasietiden. Helen Sjöholm ända sedan "Kristina från Duvemåla" (Helens skiva "Visor" som är några år gammal går het i Ipoden). Och sen ett par år: Sara Isaksson. Alla tre röster är sorgsna, veka, starka, ärliga och personliga. Ren magi.

I afton stod Sara Isaksson i Kulturhusets Hörsalen. Tillsammans med supermusikanten Anders Widmark och ett tajt kompgäng. Extremt känsligt och stämningsfullt. Morgondagens repriskonsert i Hörsalen är - tyvärr - redan utsåld. Men Gävle, Uppsala, Linköping och Göteborg är att gratulera. Anders och Sara är på väg dit, se här.

Läsesalongen goes quiz

Dagens after work-tips för Kulturhussugna: Litteraturquiz, bokloppis och våra Läsesalongsbibliotikarier som spisar plattor. Från klockan 17 i World News Café på plan 2, se här. Allt för att fira Världsbokdagen, som är just idag.

Hem ljuva hem?

Nu vet jag vad jag vill bli när jag har varit Kulturhuschef i x antal år: landshövding. Det är nog bara det som bräcker mitt nuvarande jobb. Har nämligen fått se var man är tvungen att bo när man innehar ämbetet. Min rival Per Unckel bjöd ikväll in en massa fint folk hem till sig, Tessinska palatset, mitt emot Slottet. Och oj vad det var tjusigt. Och sjysst innergård har han, med Stockholms snyggaste barockträdgård.

Landshövding Unckel ville inte bara visa upp sitt hem, utan också att det skulle knytas nyttiga kontakter med anledning av nästa års evenemang, då det är 200 år sedan Sverige och Finland blev två skilda nationer. Evenemanget heter Märkesåret 1809.

Vill du med egna ögon se min (möjligen) blivande bostad, så bjuds allmänheten in till Tessinska palatset den 24 maj, se här.

Tröstläsning

Jag kommer inte att blogga på några dagar, men hav tröst. Jag rekommenderar istället läsning av Språktidningen, som är fylld av aha-upplevelser. Språktidningen gjordes om förra året och är nu upphottad och fyrfärgsglättig (kanske lite väl glättigt Glamourliknande omslag, även för min del...).

I senaste numret får du till exempel veta att inte en enda människa längre talar språket eyak, att eleverna på Abrahamsbergsskolan kan välja kinesiska som B-språk redan i sjätte klass, att "minnig" är väl ett bra motsatsord till glömsk och att Fredrik Lindström inte tycker att man behöver förfasa sig över folk som uttalar egentligen "ejenklien".

Delar av innehållet finns också här.

(Medans ni läser Språktidningen, så ska jag själv ägna mig åt ett gäng paraplydrinkar och "Myggor och tigrar" under Medelhavets sol några dagar.)

Matkultur

Eftersom Kristina Axén Olin ställde in (se här) kvällens framträdande på Kulturhuset i Christoffer Barnekows samtalsserie så valde jag att äta middag på tu man hand med min käre sambo på en nyöppnad bistro på Biblioteksgatan. Och eftersom den delen av staden inte är översvämmad av väldigt mysiga, trevliga, avspända, personliga och prisvärda restauranger så vill jag utropa ett stort Tack! för nyöppnade Zink Grill.

De öppnar redan 08.30 på morgongen och har öppet till sen kväll. Vi hade turen att allt var fullbokat i matsalen, så vi fick sitta vid disken precis vid kockarna och fick se matlagning i närbild - bra underhållning, kan jag meddela. Det är lite läckert att se kocken lägga på riktig kol på grillen, få se rosmarinkvistarna till lammracksen och risotton röras runt i. Och Steaktartar och ricottaplättar är jättegott, kan jag meddela.

Ögonblicksbild

Vill inte undanhålla er den syn som mötte mig i morse. Jag gick förbi vår administrativa chef Anneli Fällman och såg henne omgärdad av papper, papper och papper. Att kulturverksamhet, inte minst kommunal sådan, genererar administrativa sysslor är ju självklart. Men även jag, den luttrade, blev förvånad över den mängd papper som Anneli har lyckats samla. Ett gott tecken var dock att hon sysslade med vårrensning - allt ni ser på bilden kunde gå till återvinning.

Hemlig konstskatt

Idag på lunchen smet vi iväg och fick upptäcka Sveriges bäst bevarade konsthemlighet. Känner du till Jarla Partihall? Nej, jag trodde inte det. Bakom det namnet döljer sig en konsthall, på Karlavägen 9. Den hemlighetsfulle finansmannen Gerhard de Geer visar delar av sin enorma konstsamling. Just nu ställs den flitige och mångfacetterade dansken Olafur Eliasson ut - foton, skulpturer, "maskiner".

Och vem som helst får komma in, bara man ringer och bokar visning - gratis. Tack och lov finns det kulturella rikingar som Gerhard de Geer, Eva Bonnier och Robert Weil... Vi hade tur att få curatorn själv, Bettina Pehrsson, att visa oss utställningen. Trots idogt letande hittar jag inte Jarla Partihalls hemsida, däremot Clemens Poellingers artikel i SvD för en tid sedan.

Otåliga vuxna - coola barn

På ledningsgruppen i förmiddags tog Katti upp ett växande problem - eller utmaning, som vi chefer brukar säga - för Rum för Barn. Nämligen otåliga vuxna. Suget hos barnen (och vuxna) att få komma in i vårt fantastiska barnbibliotek och bildverkstad är så stort att köbildning uppstår. En hjälp har varit det trafikljus vi har satt upp i fasaden, så att man redan på Sergels torg kan se om det är fullt (då lyser det rött, förstås).

Men på sistone har vi kunnat märka en otrolig otålighet hos barnens vuxna följeslagare. Vi har värdar vid entrédörren till Rum för Barn, som har fått ta emot både okvädningsord och i något fall också fysiska slag om man som vuxen ombeds att vänta med att gå in. Barnen däremot är hur coola som helst.

Hela verksamhetsidén bygger ju på att ge barnen högkvalitativa kulturupplevelser via litteraturens och konstens värld, och då kan det ju inte vara hur många som helst inne samtidigt.

Se där en utmaning för oss att lösa.

Bloggfavorit rasar

En av mina favoriter bland kulturkritiker är Gunilla Brodrej, som skriver (framför allt) om musik och barnkultur på Expressens kultursidor. Hon skriver extremt rappt, enkelt och smart. Hon är en långvarig bloggare, som nu ryter till om den låga nivån på ett artistporträtt i Sveriges Television, nämligen om Loa Falkman. Kolla här. (Att hon inte brukar skräda orden fick jag ofta uppleva som chef för ett operahus. Mot Kulturhuset har hon tack och lov än så länge hållt sig lugn...)

Levande Lava

Du som är under 13 år och äldre än 26 känner kanske inte till Kulturhusets specialavdelning Lava, de ungas alldeles egna hemvist, precis vid fontänen, innan Gallerian? Och du känner säkert inte till att Stefan & co har arbetat hårt sista tiden på att få klart omgörningen av sajten Lavaland, som nu är uppe i luften.

Spana in nya lavaland.se här (öppen för alla åldrar...).
Och Lavas hela aktivitetsfyllda vår med modeworkshop, filmvisningar, utställningar, teater, fanzineverkstad, syskola, Fritz Corner-konserter med mera här.

Brandorsak

Brand i grannfastigheten (se här) som slog ut internetuppkoppling i bostaden och lövbränning på landet orsakade några dagars bloggtystnad från mig. Återkommer inom kort med full kraft.

Zenit i fokus

På DN.se uppmärksammas att Sida kommer att lägga ner ungdomsverksamheten Zenit, som huserar hos oss längst ner i Kulturhuset, bredvid Designtorget. Under hösten går Kulturhuset därmed miste om en oerhört viktig och framgångsrik verksamhet.
Läs DN-artikeln här och om Zenit här.

Kumlin, Till, Lund

Träffade idag två för mig nya bekantskaper, som båda visade sig vara rasande trevliga - och förhoppningsvis givande för Kulturhusframtiden:
- Eva Kumlin, som jag bara känner till via omvägar och media, och länge har velat träffa. Så jag var så nöjd att hon ville komma på artighetsvisit. Hon är VD för Svensk Form och berättade om den stora satsningen Saving the planet in style. Eva är för övrigt själv en ivrig bloggare.
- Sydafrikanen Christopher Till var en helt ny bekantskap. Och så spännande. Han är chef för två museer: Apartheid Museum i Johannesburg (se bild!) och Gold of Africa i Kapstaden. Han är på genomresa i Europa och har alltid varit ett stort fan av Kulturhuset.

Och så innehöll dagen även en trevlig lunch i sällskap av Ann Lund, som just har blivit ny planeringschef på Stockholms stadsteater (efter att ha jobbat på Riksteatern i en herrans massa år). Jag har känt Ann sedan evigheter och hon är en av de trevligaste och klokaste personerna som jag känner i teaterbranschen. Ser fram emot återkommande luncher med henne framöver, nu när vi håller till i samma hus.

I tiden

Jag är 41 år och har inget körkort. Det är tydligen provocerande. Senast i helgen var det två personer som vid skilda tillfällen frågade om/när jag ska ta körkort. Blev därför glad när jag ramlade över ett nummer av Bon och framtidsspanaren Anders Rydell hade satt bilar på sin utelista.

Som Anders säger: "I hela mitt liv har folk tjatat på mig att jag ska ta körkort. Tanken har aldrig slagit mig. Bilism är dyrt, farligt och omodernt färdsätt. För ett tag sedan tystnade tjatet i ett slag. Tack gud för växthuseffekten." Håller kanske inte med om slutsatsen, däremot andemeningen. Jag är tydligen inte ensam.

Ljus i mörkret

Jag kan skåda ett ljus i (bio-)mörkret. Mitt i den svenska biodöden så inviger Kulturhuset en helt ny, superhögteknologisk digital biograf - Klarabiografen, på plan 2, precis vid rulltrappan och ingången till Läsesalongen. (Som vakna kulturkonsumenter vet, så har vi visat film ett bra tag, vi smög igång redan i höstas, men har väntat på de snygga biofåtöljerna, som nu är på väg hit från Malaysia.) Och de 78 platserna säljs slut väldigt fort, till exempel när vi har våra serier "Psykologer ser film" och kortfilmsserien "Open Screen Stockholm".

Jag började måndagsmorgonen att tillsammans med två kloka Kulturhushjärnor, Helena Gomér och Madelin Ahnlund Downey, planera den högtidliga invigningen om en månad, som ska förrättas av kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt. Vi kommer att bjuda på popcorn, kan jag avslöja. Och det kommer kännas väldigt lyxigt att få stå som chef och hälsa filmfolk välkomna till invigningen av biografprojektet, som min företrädare Uwe och en bunt människor har slitit hårt och länge för att förverkliga. Ibland är det lätt att vara chef.

Bilden föreställer Sir Laurence Olivier som "Hamlet" som Cinemateket visar hos oss i morgon kväll.
Läs mer om Klarabiografen här och om det aktuella filmprogrammet här.

Rufusrus

Rufus Wainwright på Dramatens stora scen. Biljetterna tog slut på en halv timme till gårdagens och kvällens konserter. Jag var en av de lyckliga biljettinnehavarna. Han sjunger så ömt, sorgligt, känlosamt, teatralt, med väldigt stort röstomfång. Även de låtar han presenterar som glada och lättsamma får något vemodigt över sig. Han tappar ibland text och spelar ibland fel. Och publiken jublar. Han är en väldigt älskvärd artist.

Publiken är typisk lugn Dramatenpublik. Förutom min bänkgranne. Hon spelar luftpiano, dansar i stolen, svänger med sin stora sjal, kommenterar med glada tillrop på både engelska och franska. Efter konserten är det bar i Marmorfoajén med Jenny Wilson som DJ. Vinet som säljs är bland det suraste och äckligaste jag har druckit - och det är Dramatens 100-årsjubileums-vin...

Här är bloggbonusmaterial gällande Rufus:
Läs DN:s recension från gårdagens konsert.
Hans hemsida.
Svensk wikipediasida.
Bo Löfvendahls intervju med Rufus i SvD i somras.
Rufus sjunger Leonard Cohens "Hallelujah" och "Release the stars".
Skivtips: Rufus sjunger Judy Garland.

Idolfoto

Kungen, Mona Sahlin, Magnus Uggla, Torgny Lindgren (se ovan), Robyn och Eric Sjöström. Vi har alla blivit fotograferade av Thron Ullberg, porträttfotografguru. I fredags var Thron och hans assistent Frida här i ett par timmar och styrde och ställde med mig runt i hela huset. Hur bilderna blev får jag återkomma om. Spana in Throns snygga hemsida tills dess.

Intryck På stan

Jag höll på att skicka ett Staffan Valdemar Holm-mejl (innebär att man sitter mitt i natten/tidigt på morgonen, blir upprörd över något och skickar ett mejl lite för snabbt) till Thorbjörn Larsson på Dagens Nyheter när jag skannade igenom nya tappningen av På stan-bilagan.

En ny avdelning är införd, nämligen Sport. Varför måste sport vara kultur och kultur sport? Men, så konstaterar jag att På Stan kallar sig själv en Stockholmsguide och då ingår förstås sport lika väl som shopping och restauranger. Som tur är Bengt Ohlsson kvar, säger vi Bengt Ohlsson-läsare. Så jag lugnade ner mig och somnade om. Fast, känns sida upp och sida ner med tryckt kalendarieinformation helt rätt i en tidning 2008...? Räcker det inte med att ha det på sajten?

Lantz i Kulturhuset

En av mina favoritradioröster flyttar in i Kulturhuset. Det blev klart i eftermiddags när vi kom överens med P1:s talkshowchef Anders Backlund om praktikaliteter.

Den omtalade (=av många kritiserade och av många omtyckta) Annika Lantz kommer att gästa Kulturhuset fyra tisdagar i maj och sända sitt program i direktsändning med sitt program "Lantz i P1" med aktuella gäster. Och det är faktiskt första gången hon lämnar radio- eller tv-studion. Premiärsändning sker tisdag 6 maj kl 15 i World News Café på plan 2 i Kulturhuset.

Du känner väl till Annikas och Carina Bergs bloggvariant?

Nya polare

Jag kan stolt meddela att Kulturhuset har hittat nya vänner! Polarn och Pyret går in som sponsor för vår redan så superbra barnverksamhet Rum för Barn. Så nu kan den bara bli ännu bättre. Läs hela det färska pressmeddelandet:

Barn har rätt till lek, vila och fritid -

Rum för Barn och Polarn O. Pyret i nytt samarbete
I mars inleddes ett treårigt samarbete mellan Kulturhusets Rum för Barn och Polarn O. Pyret. Samarbetet kommer att omfatta både utställningar och mer övergripande projekt med aktiviteter i Rum för Barns lokaler och Kulturhuset. Under 2008 står miljö- och klimatperspektivet på agendan.
Rum för Barn är ett barnkulturcentrum mitt i stan, med kreativa verksamheter för barn i åldern 0-11 år. Samarbetet med Polarn O. Pyret grundar sig i en gemensam syn på barn och deras behov, och målsättningen kan sammanfattas i FN:s Barnkonventions trettioförsta artikel: Barn har rätt till lek, vila och fritid.
En rad nyheter kommer att presenteras under året. Allt ifrån Bio för de små i Kulturhusets biograf, Klarabiografen, till aktiviteter inom årets miljötema "Rädda världen idag".
- I Rum för Barn vill vi lyfta barnets roll i samhället, skapa förutsättningar för deras eget skapande och ge frågor som rör barnens situation en egen agenda. Vi är glada över att samarbeta med en partner som har många beröringspunkter med våra egna, säger Katti Hoflin, chef i Rum för Barn.
- Vårt samarbete kommer att fokusera på att lyfta viktiga frågor ur ett barnperspektiv. Rum för barn känns som helt rätt samarbetspartner för oss och vi ser fram emot att göra en gemensam kraftsamling för barn i Sverige, säger Reine Walfridsson, marknadschef på Polarn O. Pyret.
- Jag är väldigt stolt över att Kulturhusets redan så framgångsrika barnverksamhet attraherar en kvalitetsmedveten samarbetspartner som Polarn O. Pyret. Det möjliggör att vi kan erbjuda Kulturhusets yngsta besökare en ännu mer omfattande kulturupplevelse, säger Eric Sjöström, Kulturhuschef.

Framåtblickande åttioåring

Oj, vad manglad man kan känna sig efter en hel utvecklingsdag. Vi hade en väldigt bra dag, men mot slutet började man känna sig lite mör, minst sagt. Men vi kom fram till väldigt pigga, roliga och konstruktiva idéer, den här första dagen, så det ska bli skoj att ta vid igen när vi ses om en månad i samma sammanhang.

Jag ville gratulera den så aktuella, just nu så omskrivna åttioåringen Stockholms stadsbiblioteks födelsdedagskalas, så jag sprang förbi där som hastigast. Hann bland annat höra vår alldeles egna Katti Hoflin, chef vårt livaktiga Rum för Barn.

Katti deltog i en paneldebatt om biblioteket i framtiden. Hur ser barnens plats i biblioteket ut om tjugo år? Fler rutschbanor än rulltrappor, utbrända vuxna, som jobbar mindre och ägnar mer tid åt sina barn och så är det prestigefyllt (och välbetalt?) att jobba med barn, eftersom vi har så kloka politiker, som värdesätter barns skapande. Det var Kattis framtidsbild. Några andra i panelen siade om att vi har luktböcker så att fler sinnen aktiveras, och att ny teknik gör att vi läser när vi simmar.

Samlande dag

Idag ska hela personalen sitta tillsammans hela dagen och se inåt, utåt och framåt. Vad vill Kulturhuset? Vad ska vi göra? Hur ska vi göra det? För vem? Vi ska alltså prata mål, strategier, samverkan, kommunikation. Det här är första dagen av flera under våren. Jag är väldigt mån om att vi lyckas med detta och att vi under de här dagarna har en generös, kreativ och framåtblickande stämning emellan oss.

Uppåt i Uppsala

Jag har sett en hel del nya, stora teateruppsättningar i stan på sistone och inte riktigt haft någon stor aha-upplevelse (förutom "Orphée" på Kungliga Operan, som tyvärr har gått för sista gången den här säsongen). Men just ikväll är jag väldigt nöjd när det gäller bra-scenkonst-kvoten. Är just hemkommen från Uppsala stadsteater och urpremiären av "Tjuven".

"Tjuven" är från början Göran Tunströms roman (från 1986) och är nu iscensatt i Uppsala av sonen Linus Tunström. Och för mig som inte hade läst boken, så var det en stark upplevelse. Historien handlar om Johan (väldigt känsligt spelad av Bengt Nilsson) som är fosterbarn i en tolvbarnsfamilj styrd av en alkoholiserad, tyranniserande far, och hans livsresa. Föreställningen är enormt fantasifull, sorglig, rolig och omtumlande. Linus är ju en väldigt spännande, fysisk och sökande regissör och det känns som en stor seger för honom, eftersom det är hans första produktion som ny chef i Uppsala. Åk och se!! Själv blir jag väldigt sugen att läsa romanen.

Nationalscen till salu?

Det finns spekulanter, som gärna vill ta över Dramaten. Och då menar jag inte teaterchefskandidater, som blev snuvade av Marie-Louise Ekman. Se här.

Uppe före tuppen

Har alltid vaknat tidigt. Jag tycker det är en enorm lyx att vakna tidigt, långt innan sambo och hund går upp, läsa två eller tre tidningar och äta långfrukost med radio på i bakgrunden mol allena på vardagarna.

Visserligen har jag ganska många Kulturhusfrågor och -tankar som far runt i huvudet på mig just nu, så det är inte så konstigt att jag med lätthet vaknar tidigt. Men jag vet inte om det är jättecharmigt att en i övrigt ledig lördag vakna 05.20... Så var det i morse. Här i veckan slog jag nog personbästa när jag var uppe 04.15.

Gör din stämma hörd

Stockholms stad har ju satt i gång ett arbete som heter "Vision 2030", med målet att bli en "stad i världsklass". Kulturförvaltningen har hakat på idén, och ska formulera en "Kulturvision 2030". Många är och kommer bli inblandade i detta, däribland undertecknad. Men nu finns det också en möjlighet för stadens medborgare att komma med synpunkter, funderingar och frågor. Förvaltningen har så smått börjat lansera kulturvisionsarbetet, bland annat med affischtavlor på stan där man uppmanar: "Tyck till!". Gör det! Här finns all info.

Torsdagsfix

Idag ser ut att bli en fullmatad dag. Precis som det ska vara, med andra ord. På förmiddagen sitter jag i kultur- och nöjesspanarpanelen i P4 Radio Stockholm (är alltid sista torsdagen i månaden, mellan kl 10-11). Ska försöka mig på en liten kupp idag, får se om jag lyckas.

Detta följs av "chefslunch", en ny idé som vi precis har börjat praktisera. Den går ut på att vi i Kultuhusets ledningsgrupp en dag i veckan försöker att äta lunch tillsammans. (Nästa vecka ska vi börja med "drop in-frukost" för hela personalen, då en enhet står som värd och får bjuda sina kollegor på morgonfika.) I ett Kulturhus på 10.000 kvadratmeter och sju våningar så finns det all anledning att försöka organisera de gemensamma umgängestillfällena så mycket det bara går...

Sen blir det personalsamtal (har inte hunnit träffa alla hundra medarbetare än, se här), möte med Umeås nye kulturchef och ett-väldigt-spännande-men-än-så-länge-hemligt-möte, som förhoppningsvis kommer få Kulturhuset att blomstra ännu mer!

Nördtest

Jag är tydligen 61% boknörd. Testa dig själv här!

Tack för tips, 68%-nörden och 100%-författaren Mats Strandberg.

Rapellerande såpoperacirkus

Jag kommer precis från ett möte om något som kan bli en av de många höjdpunkterna under Kulturfestivalen i augusti. Om jag säger att det handlar om en "rapellerande såpoperacirkus", så blir du väl lockad? Repartister inom cirkus håller på med att rapellera fick jag lära mig idag. Förhoppningsvis kommer Kulturhusets fasad och även Plattan vara scen för en internationell grupp nycirkusartister i en följetongsföreställning under hela festivalen. Allt hänger nu bara på att finansieringsfrågan löser sig.

Fördomar, kvalitet och Stig Larsson

Varje tisdag förmiddag är det ledningsgruppsdags för mig. Varannan vecka är det Kulturhusets egna ledningsgrupp, och varannan Kulturförvaltningens dito. Idag var det den sistnämnda. Som vanligt var de tre timmarna fyllda med aktuella frågor, idag bland annat prat om befattnings- och arbetsvärderingssystem, löneöversynsdags för all personal, strategier för Kulturvision 2030 (ni trogna bloggläsare känner igen flera av begreppen), men så tog vi oss också tid att prata om något så viktigt om Kvalitet och Konst.

Både Sokrates, Stig Larsson och Thomas Torild var med på ett hörn, och livfullt diskuterade vi: Vad är kvalitet?, Vi måste våga tala om kvalitet!, Vi måste vara medvetna om våra egna fördomar och vår egna begränsade uppfattningshorisont! och så vikten av delaktighet, angelägenhetsgrad och bedömningskompetens. Fler såna diskussioner hoppas jag på!

Postpåskpost

Hemkommen till stan efter flera dagars ljuvlig lantvistelse. I kulturväg sträckläste jag - sent omsider - Åsa Linderborgs med rätta ihjälhyllade "Mig äger ingen" och påbörjade den hajpade amerikanska debutanten Marisha Pessls otroligt fascinerande roman "Fördjupade studier i katastroffysik", om en tonårsflickas uppväxt. Lyssnade som vanligt även mycket på radio, givna höjdpunkter var två direktständningar: Bachs "Matteuspassionen" från Engelbrektskyrkan och Wagners "Tristan och Isolde" från Metropolitan. Hann också med snöstormspromenader vid havet, mycket umgänge och matlagning. Så nu är jag laddad för en ny arbetsvecka. Heja!

Utvecklande mentorsskap

Jag har blivit tillfrågad ifall jag har lust och möjlighet att vara mentor - och det erbjudandet kan jag ju inte tacka nej till, förstås! Jag har själv haft flera mentorer under åren och vet hur givande det kan vara att få sätta sig ner och ventilera frågor och tankar. I eftermiddags mötte jag för första gången min adept. Hon heter Ann Blomqvist och är verksamhetsledare i Kulturskolan i grannkommunen Järfälla.

Ann har en väldigt spännande bakgrund med bland annat 18 år i Frankrike bakom sig och ett chefsskap för ett litet kulturcentrum utanför Paris. För ett år sedan flyttade hon hem till Sverige och är nu då ansvarig för Kulturskolans utvecklingsfrågor och nya undervisningsämnen. Vi har redan bokat in kommande träffar under våren och det känns som att det kommer bli bra, spännande och utvecklande samtal för oss båda.

Gladpop till folket

Och här kommer musiktips! För dig som gillar Mika och den typen av gladpop, måste jag rekommendera David Jordan, som har gått varm i mina hörlurar. Här är en av hans hitar, "Sun goes down".

Lekfull papperskonst

Av de senaste dagarnas digra kulturkonsumtion utanför Kulturhuset ("Edward den andre" på Stadsteatern, "Orphée" på Kungliga Operan och "Hamlet" på Dramaten) var nog ändå den mest anslående upplevelsen tysken Michael Beutlers utställning på Bonniers Konsthall. En otroligt lekfull, rolig och storslagen megainstallation, som upptar varje kvadratmeteryta. Han har som huskonstnär fått rumstrera fritt och fyllt salarna med stora pelare och rör gjorda av kartong och ståltråd. Extra roligt var att min kamrat Lisa Boström, som extraknäcker på konsthallen, råkade vara där och kunde ge oss en extra initierad guidning.

Morgonbön

Jag kommer precis från ett morgonmöte med hela personalen, som jag hade kallat till. Jag tyckte att det var viktigt att efter mina nu 1,5 månader samla alla och ge en lägesrapport från min horisont, tankar om framtiden och så specifikt berätta om det interna, stora arbete som vi alla behöver göra nu under våren. Vi ska nämligen samlas tre heldagar utspritt under våren och prata om mål, strategier och värderingar. Jag hoppas att vi redan före sommaren ska ha en samlad och gemensam bild vart vi är på väg.

Äggande bra reklam

Marknadsföring för en kulturinstitution är, precis som för vilket företag som helst, helt livsviktigt. Om vi som arbetar med kultur tycker att vi gör bra och viktiga saker, så måste vi förstås kunna informera och locka gamla och nya besökare på bästa och mesta möjliga vis. Min tidigare arbetsplats Folkoperan har, mycket tack vare mångårigt samarbete med reklambyrån Lowe Brindfors, legat i framkant när det gäller marknadskommunikation.

Och igår blev det klart att Folkoperan och Lowe Brindfors inte fått mindre än fyra nomineringar i Sveriges största reklamtävling Guldägget. Allt tack vare "Zarah", den nyskrivna operan i höstas, där vi satte en mustasch på en idolbild av Zarah Leander. Så här i efterhand kan jag avslöja att jag tog in flera jurister innan jag godkände bilden för att vi skulle kunna klara oss i eventuell rättslig tvist om nu någon hade tyckt att det till exempel skulle betraktas som ärekränkning. Och trots någon procents risk för domstolsinställe, så tyckte vi att det var för bra idé för att stoppa. Stort grattis till både Folkoperan och genierna på Lowe Brindfors!

Socialkulturell lunch

Dagens lunch: Tonfisksallad med smarrigt bröd.
Deltagare: Ledningsgruppen i Kulturförvaltningen + ledningsgruppen i Socialtjänstförvaltningen.
Plats: Socialtjänstförvaltningens lokaler på Swedenborgsgatan.
Syfte: Att utröna om det fanns beröringspunkter mellan oss och våra verksamheter. Och det gjorde det, minsann!

Kan vi som arbetar i stadens kulturella tjänst bistå våra kommunala kamrater som försöker förbättra tillvaron för de medborgare som är hemlösa, asylsökande, socialt utslagna? Japp, kom vi fram till. Hur vet vi inte riktigt än, men att det blir av är helt klart. Telefonnummer utbyttes, så nu är det bara upp till oss att komma på bra idéer och genomföra det!

Antisnuvrapport

Gårdagen var så fullspäckad, så jag inte kunde fullfölja min bloggarplikt. För att inte snuva er på daglig rapport kommer här gårdagen i censurerat sammandrag:
- Var debattledare på sponsringsseminaret för Sveriges museifolk (se inlägg 9 mars). Kändes väldigt engagerat, öppenhjärtigt och förhoppningsvis matnyttigt för åhörarna.
- Satt med organisationfrågor (måste var lite hemlighetsfull fortfarande...).
- Möte med fyra företrädare för en organisation, som ville ha permanent verksamhet hos oss. Det fick dom inte.
- Skickade formulering i form av aptitretare till ett väldigt stort företag, med hopp om att de ska vilja samarbeta nära med oss.
- Var tvungen att tacka nej till flott middag i Riksdagshuset, med talmannen som värd. Krockar med kommande utlandsresa.
- Pratade med marknadschefen om utveckling av vissa marknadsföringsverktyg (får återkomma om det också...).
- Firade vår säkerhetschef Maths som fyller 50 år.
- Lyssnade på en helt trollbindande Åsne Seierstad i Internationell författarscen. Hennes "Ängeln i Grozny" hamnade väldigt högt upp på min egen Att läsa snart-listan.
- Somnade väldigt tidigt.

Stolta Kulturhuset

I sommar har Stockholm fått utnämningen EuroPride, tio år sedan den första Pridefestivalen ägde rum i Stockholm. Idag på förmiddagen hade vi ett uppsamlingmöte för att se vad Kulturhuset kan bidra med. Flera kloka Kulturhushjärnor satt med Alexandra Skantz från EuroPride. Och jag tror att det blir en bra medverkan från Kulturhuset! Vi kommer ha utställning, serietidningsförfattarbesök, filmvisningar, sagostunder och förhoppningsvis även artistuppträdanden och debatter. Alexandra skvallrade också om övriga EuroPride-planer och det känns som att det blir en riktig regnbågssommar!

Museala framtidsfrågor

Jag har använt delar av denna disiga söndag för att förbereda mig inför ett seminarum på Armémuseum nästa vecka. Under två dagar samlas Sveriges museifolk i Stockholm på "Vårmötet 2008" för att diskutera aktuella framtids- och branschfrågor. Jag har blivit tillfrågad ifall jag vill leda ett av de många seminarierna som arrangeras, det om sponsring - en högaktuell fråga för kulturlivet. Susan Bolgar från föreningen Kultur och Näringsliv och Ian Wiséhn från Myntkabinettet kommer att berätta om sina erfarenheter och tankar.

Jag vill också att vi tar upp:
- Är kulturlivet fortfarande frågande inför att samarbeta med näringslivet?
- Är alla kulturinstitutioner spronsringsbara?
- Hur avgörande är avdragsrätten?
- Vad tillför sponsringssamarbete förutom pengar?
- Bra och dåliga exempel på kultursponsringsprojekt.
Jag hoppas också på att det blir en livlig frågestund med den hundrahövdade publiken.

Journalistänglar, finns dom?

Nästa vecka har vi i vår Internationella författarscen-serie besök av Åsne Seierstad, aktuell med "Ängeln i Groznyj". Boken handlar om återkomsten till Tjetjenien och vad som har hänt sedan krigsutbrottet 1995, som också innebar hennes stora internationella genombrott. I dagens DN är det en stor intervju med henne, om journalisters roll och ansvar. Hon säger bland annat: "Jag tycker ju att mycket journalistik används till dumheter. Jag vill göra något viktigt, som inte vem som helst kunde ha gjort." Tyvärr finns inte artikeln utlagd på nätet, det gör däremot en intervju med henne i senaste Tidningen Vi. På tisdag återfinns hon live i samtal med Mustafa Can i Hörsalen.

Hedda Gabler i Teheran

Sveriges teaterhopp nummer 1, regissören Farnaz Arbabi, skriver hyperintressant om unga kvinnors vardagsliv, teater och tv i Teheran i Expressen och här.

Äkta källarteater

Det kan inte bli mycket mer underground än så här: Ikväll har vi premiär på en ny föreställning i vårt källarhål K2. Det är Stockholms absolut minsta, ruffigaste och häftigaste teaterlokal. K2 når du via en grå ståldörr på Plattan, direkt vid Kulturhusentrén. Via en spiraltrappa kommer du ner i underjorden, rakt in i teaterlokalen. Limbogänget ger Harold Pinters "Mathissen", missa inte!! Ges till och med 30 mars.

God använd dag

Just hemkommen efter en fullmatad dag. Och jodå, den blev fylld av flitigt antecknande, aha-upplevelser, skratt och god fisksoppa (lunch) och dito köttgryta (middag). Vi i Kulturhusets ledningsgrupp diskuterade flitigt vår roll, vårt ansvar och våra befogenheter, men också "kommunikativt ledarskap", feedback (måste vi absolut bli bättre på!) och hur man får kraft och stöd som chef. Det kändes som en väldigt bra nytändning, gruppbyggande och välbehövlig kraftsamling för framtida utmaningar.

Ledningsgruppering

Idag väntar en ny heldag med inspiraton och antecknande. Skillnaden från igår är storleken på gruppen, och att vi måste jobba mer själva... Det är helt enkelt bara Kulturhusets egen lilla ledningsgrupp som ska ha en dag tillsammans: Anneli från administration, Katti från Rum för barn, Nina från Lava, Charlotte från marknadsenheten, Elisabeth från Läsesalongen, Eva från programenheten och Margareta från utställningsenheten - enbart damer, som ni ser. Åsså, jag då. Eftersom vi i och med mitt inträde i gruppen för drygt en månad sedan blev en ny konstellation, så ska vi gruppera i hop oss, så att vi tillsammans kan bli en bättre ledningsgrupp. Huvudrubriken för dagen är "Kommunikation och samverkan". Om inte kommunikationen fungerar för dåligt och om vi inte blir helt osams, så återkommer jag med bloggrapport:-)

Konstfulla Dramaten

Nu blev det snudd på bloggspamming från min sida. Men jag vill bara å hela Kulturhusets vägnar gratulera Dramaten till att få en sådan spännande, klok och ständigt upprorisk person som Marie-Louise Ekman som chef. Att hon dessutom är en lång och trofast Kulturhusvän gör inte saken det minsta sämre. Jag kan bara stämma in i den långa rad av presshyllningar (här och här) som nu lär komma.

Mörkrets skoningslösa tjänare

Och direkt efter dosen i Globen kom jag till invigningen av dokumentärfilmsfestivalen Tempo. Som firar 10 år i år och är en av de få resterna av mitt kära gamla Kulturhuvudstadsår ´98. Kvällen till ära var det världpremiär på filmen "Necrobusiness" på bio Victoria. Och som man häpnar över människosläktet. En stor härva av ambulansskötare, vårdare, läkare och begravningsentreprenörer geggar i hop sig för att sko sig på pengar. Sjuka människor blir mördade för att man vill komma åt det begravningsbidrag som den polska staten betalar ut. En verklighet i Lodz på 90-talet. De är "mörkrets skoningslösa tjänare", för att citera rättegångsdomaren. Se filmen och häpna. Och följ Tempo, pågår till och med söndag, på bland annat Kulturhusets egen Klarabiograf.

Vägledda ledare

Jodå, vi var ett stort gäng idag. Någon sa att det säkert var elva, tolv hundra personer, som hade hörsammat kallelsen till "Ledardagen 2008". Sveriges största arbetsarbetsgivare Stockholms stad består av en härlig mix av renhållningsarbetare, förskolepersonal, äldreomsorgsvårdare, stadsdelsadministratörer, kulturarbetare och en drös andra. Och cheferna för alla dessa var då samlade för att inspireras till nya stordåd. Skönast idag var nog ledarskapskonsulten Ingrid Tollgerdt-Andersson som hävdar att "det är inte hur jag har det, utan hur jag tar det", som avgör hur väl en chef lyckas. Alltså attityd till sig själv, medarbetare och verksamhet.

Lars-Johan Jarnheimer, som har - tillsammans med medarbetare, förstås, lyckats höja Tele2:s omsättning från 80 miljoner till 45 miljarder, berättade om sina ledarerfarenheter. Han kör med Management by mormor: "Kom i tid, ljug inte och ring tillbaka om någon söker dig". Sunt bondförnuft räcker långt, menar han och är väldigt skeptisk mot managementböcker, ledarskapsutbildning och långa pm.

Det blev en visserligen mastig, men inspirerande heldag med bra föreläsare, kul workshops och goda fruktdrinkar i pausen.

På spaning efter den tid som kommer

I morgon onsdag blir det framtidsspaning för hela slanten. Alla chefer inom Stockholms stad (måste vara väldigt många...) är inbjudna, läs: kallade, till "Ledardagen 2008". I Globens Annex kommer vi att få höra finansborgarrådet Kristina Axén Olin och stadsdirektör Iréne Svenonius berätta bland annat om Vision 2030, som staden har tagit fram. Framtidsspanarföretaget Kairos Future kommer att berätta om en undersökning hur det är att vara chef inom staden och vilka utmaningar som väntar.

Läsesalongsberusad...

...har jag varit sen tidiga tonår. Jag tog pendeltåget in till Plattan, sjönk ner i någon fåtölj (som fortfarande finns kvar, se dagsaktuell bild ovan!), lyssnade på skivor och läste tidningar. Läsesalongen är fortfarande ett av Kulturhusets mest populära platser med närmare en halv miljon besökare per år. Vi har över 20.000 böcker och tidskrifter, mer än 2.000 dvd-filmer (helt gratis att låna!), 25.000 cd- och vinyl(!)-skivor. Härlig kuriosa: vi har samlade tidskriftsårgångar av Rolling Stone ända från 1971 och BLM från 1932. Och läxläsningshjälp och syjunta. Fåtöljerna, utsikten, trådlöst internet och alla böcker, tidskrifter, filmer och skivor - allt väntar bara på dig, käre bloggläsare.

Inspirerande viktoriansk smuts

Tänk vad Kulturhuset kan inspirera. För några år sedan var kulturjournalisten Ulrika Kärnborg och tittade på en utställning hos oss och blev så fascinerad av några foton att hon bestämde sig för att skriva en bok. Nu har hon romandebuterat med "Myrrha" om den - måste man säga - snaskiga, märkliga och otroligt spännande - och verkliga - historien om Hannah Cullwick och Arthur Munby. De levde i det viktorianska England, hon piga, övergiven av sin familj, och han en riktig gentleman. Han dras till smuts och hon låter sig gärna dras. Bildbevis ovan från kvällens releaseparty: en nöjd Ulrika Kärnborg med Johanna Ö från litteratursajten Bokhora.se.

Utställningsinput

Idag kunde vi hälsa två medarbetare välkomna till Den Kulturella Kraftstationen Kulturhuset. Här ser ni - första dagen på nya jobbet - de båda tillskotten, utställningsproducenterna Pia Kristoffersson och Estelle af Malmborg och i mitten en nöjd utställningschef Margareta Zetterström, som ansvarade för rekryteringen. Pia har varit konsthallschef i Gävle och Estelle kommer direkt från intendentskapet på Stockholms Auktionsverk. Och det känns otroligt roligt att de har börjat jobba hos oss. Välkomna!

Mottofeber

I flera intervjuer har jag fått frågan vilket motto jag har. Motto?, säger jag, och stammar, hummar och tvekar. Sen kom jag på det: Jag tror inte på motto. "Livet är för komplext, för att sammanfattas i en snärtig fras." DET är mitt motto.

På en middag i helgen, så frågade just en av middagsdeltagarna, TidningsUtgivarnas nya VD - och ivrig bloggare - Anna Serner, oss runt bordet om motto. Och jag sa då mitt (se ovan), men hon hade själv ett som var så förbluffande bra, som jag eventuellt kommer att sno: "Beslut ska fattas av mod, inte av rädsla".

Ett annat bra stod att läsa i DN idag. Journalisten och "socialdemokratiska feministen" Katrine Kielos säger: "Lita på Gud, men lås din cykel".

Ännu mer Gösta

För er som hade sovmorgon idag; nu finns inslaget med Gösta Ekman som lördagsgäst på TV 4 Nyhetsmorgon utlagt här.

Gösta i högform

Gårdagkvällens vernissageinvigning för Chaplinutställningen blev otroligt lyckad. Jag lyckades komma ihåg nästan allt som jag hade tänkt säga i min välkomsthälsning och Gösta Ekman förgyllde tillställningen för de många hundra gäster, inklusive kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, som hade kommit dit. På bilden ser ni honom strax före klippa band-tillfälle. Gösta var också lördagsgäst i morse på TV 4 Nyhetsmorgon, då han pratade om sin beundran för Chaplin. Här är SvD:s stora artikel om utställningen från dagens tidning.