Rufusrus

Rufus Wainwright på Dramatens stora scen. Biljetterna tog slut på en halv timme till gårdagens och kvällens konserter. Jag var en av de lyckliga biljettinnehavarna. Han sjunger så ömt, sorgligt, känlosamt, teatralt, med väldigt stort röstomfång. Även de låtar han presenterar som glada och lättsamma får något vemodigt över sig. Han tappar ibland text och spelar ibland fel. Och publiken jublar. Han är en väldigt älskvärd artist.

Publiken är typisk lugn Dramatenpublik. Förutom min bänkgranne. Hon spelar luftpiano, dansar i stolen, svänger med sin stora sjal, kommenterar med glada tillrop på både engelska och franska. Efter konserten är det bar i Marmorfoajén med Jenny Wilson som DJ. Vinet som säljs är bland det suraste och äckligaste jag har druckit - och det är Dramatens 100-årsjubileums-vin...

Här är bloggbonusmaterial gällande Rufus:
Läs DN:s recension från gårdagens konsert.
Hans hemsida.
Svensk wikipediasida.
Bo Löfvendahls intervju med Rufus i SvD i somras.
Rufus sjunger Leonard Cohens "Hallelujah" och "Release the stars".
Skivtips: Rufus sjunger Judy Garland.