Semestertider

Om några timmar väntar skärgård, korsord och gräsklippning. Jag har semester från och med nu och tänker gå ner på lågvarv ända till den 28 juli. Bloggen tar även den semester till dess, men om det spritter till i fingrarna för mycket så kan det hända att det blir någon enstaka digital kulturrapportering från mig. Under tiden får ni inte missa allt fantastiskt som händer på KulturhusTaket och i resten av Kulturhuset hela sommaren och förstås ladda för när Kulturhuset goes Pride.

På KulturhusTaket kan ni också njuta av våra vindsnurror, som också syns från Plattan. De sänker inte bara våra elkostnader, de är extremt vackra konstverk också.

Trevlig sommar!

Prinsen och jag

Prins Manvendra Singh Gohil ska inviga EuroPride den 25 juli. Och jag fick idag förfrågan från Jennifer på Lava ifall jag ville inviga Pride Ung på Lava några dagar senare. Det var ju ett sånt flott erbjudande, så det kunde jag förstås inte tacka nej till. Förutom jag, så bjuder Lava den kvällen på glammig performance med dragkingen Sexy Galexy, smörig pop med Brendan Velasquez, stjärnskottet från USA och tung hiphop med queerrapparen Q-boy från London. Jag hamnar i gott sällskap med andra ord. Fast jag ser det som sådant hedersuppdrag att jag redan nu börjar bli nervös för hur det ska gå. Nåja, jag har ett antal semesterveckor att fila på formuleringarna. Hela Kulturhuset bjuder ju förresten i år för första gången på en rasande massa Prideevenemang, för alla från 0 år och uppåt.

Fru Form i högform

Igår kväll öppnade Svensk Form-chefen Eva Kumlin upp sitt hem för ett femtontal kulturarbetare inom design, form, mode - och så mig då. Evas tanke var att samla ihop människor som är vettiga och trevliga och ha ett idé- och spånmöte kring hur vi alla kan hjälpa varandra med att arbeta med hållbarhet och ekologi i allmänhet, och Saving the planet in style-idén i synnerhet. Med tanke på Evas generösa (även i mat- och dryckväg) och inbjudande natur så knöts kontakter, idéer spånades och jag fick träffa en bunt trevliga nya bekantskaper.

På bilden anas värdinnan själv, hennes medarbetare Annika Björkman (som krävde att få vara med på bild, eftersom hon är en hängiven Kulturhusbloggläsare) och så Magnus Jonsson på Interactive Institiute, som berättade om deras väldigt spännande utställning Visual Voltage som bland annat ska visas i Shanghai och Beijing tack vare Svenska Institutet.

Spring i benen

Idag hade vi inte bara sommarfest på KulturhusTaket. Idag var även dagen D för stegräknartävlingen. Längst gången alla kategorier bland alla Kulturhusanställda var Ingrid Rådmark på Rum för Barn. Den högsta dagsnoteringen för henne låg på drygt 32.000 steg... Jag själv kom upp till hälften en bra dag. Nästa tävlingstillfälle kräver jag att få vara i Ingrids lag.

Kulturbloggsskymning

Hinner fundera en hel del här på båten. En sak som jag länge har funderat på är: Varför är vi så få kulturarbetande personer som bloggar? Borde inte alla chefer på alla våra kulturinstitutioner blogga anno 2008? Jag tycker själv att det är väldigt svårt att göra avvägningar om vad jag kan skriva. Allt det riktigt smaskiga och alla riktigt intressanta nya idéer och framtidsprojekt kommer förstås inte på pränt här på bloggen. Mina belackare kan förstås hävda att det är okvalificerat trams det jag skriver. Men – jag tycker att vi som är företrädare för offentliga institutioner är skyldiga att göra allt för att öka transparensen och publikkontakten. Min blogg är ett litet trevande försök. Kommer på rak arm bara på Eva Kumlin på Svensk Form. Nu när Lars Norén ska bli chef för Folkteatern kanske han börjar skriva dagbok i bloggform?

Till havs

Sitter och ser ut över ett glittrande skärgårdshav och tack vare Waxholmsbolagets utmärkta internetservice kan jag uppdatera min blogg. Är på väg till landet för en stilla helgtillvaro och passar på att läsa det purfärska numret av vår Kulturhustidningen. Och den måste jag ju tipsa om! Sextiofyra sprängkulturella tidningssidor om allt som händer i sommar och höst. Redaktör Leo och formgivare Bea har säkerställt att tidningen är både läs- och tittvärd. Och den är förstås helt gratis att hämta runt om i vårt stora hus. Passa på nu. Under senhösten kommer den oftare och i helt nytt utseende.

Samtidigt, i en annan del av stan

Medans jag satt och smörjde kråset (se föregående blogginlägg), var det samtidigt premiär på Indiegympa på KulturhusTaket. Ni ser på bilden ovan hur kul folk verkar ha haft det. Nästa torsdagkväll har jag och ni chansen att vara med. Fri entré, förstås. Läs mer här.

Tacksägelsemiddag

Har just skjutsat iväg de sista middagsgästerna. Jag hade nämligen bjudit in Kulturhusets ledningsgrupp på middag hemma i kväll för att jag ville verkligen tacka för en fantastiskt trevlig och spännande första period på jobbet. Och jag är så glad att jobba tillsammans med Anneli, Margareta, Elisabeth, Katti, Nina, Eva, Charlotte och Marianne - de är verkligen ett toppengäng. Och så var det också en första avtackning för vikarierande marknadschefen Charlotte Gateau, som snart ska sluta hos oss. Men Uppsala Stadsteater är att gratulera, hon börjar där i augusti och de får verkligen världens toppkraft!!! Ledningsgruppen ikväll var utvidgad med kulturdirektör Berit och min sambo David, som smälte fantastiskt bra in i vårt sammansvetsade gäng. Vi körde gruppövning där alla fick vara med och hacka middagsingredienserna. Receptet på Davids kladdkaka efterfrågades invrigt. Efter undanröjning av disk väntar sömn och därefter möter med facket klockan 08.00 i morgon bitti.

Röster i radio

Nej, jag blev inte tillfrågad i år heller. Att vara sommarpratare, alltså. Det blev däremot en drös andra av mina egna favoriter. Här kan du se hela listan, och till skillnad från många andra bloggare tänker jag inte säga vilka jag tycker är konstiga på listan, däremot vilka som jag ser fram emot att få höra när jag rensar hallonlandet i sommar: författarna Fredrik Lindström, Lena Andersson och Martina Lowden, Margot Wallström, advokaten Elisabeth Massi Fritz (föräras med idolbild här på bloggen), tidningsgeniet Amelia Adamo, näringslivskungen Peter Wallenberg och -drottningen Antonia Ax:son Johnson, Björn Ulvaeus (som ska prata om min egen åkomma, att ha dåligt minne!), psykiatern med mera Åsa Nilsonne (läs hennes och Anna Kåvers "Tillsammans"), popmästaren Robyn, kulturutredningschefen (och snyggast klädda alla kategorier) Eva Swartz, konstnärerna Karin Mamma Andersson och Marie Louise Ekman (ska hon kalla sig själv "pissråtta" i år igen?) och skådisarna Michael Segerström (efter att ha sett honom i "Darling" inser jag hans storhet), Pia Johansson och Hassan Brijany. Och så ska vi inte glömma bort den tuffaste av dom alla: Carin Götblad.

Regntunga skyar - och tomt på skrivbordet

Så är man tillbaka till sitt skrivbord igen, efter en dryg veckas vistelse i Tokyo. Postfacket var överfullt och mejlboxen innehöll mängder av meddelanden från omvärlden. Men nu har jag gått igenom allt, så nu känns det som vardag igen. Skönt med vädret i Stockholm idag - regnmolnen påminner väldigt mycket om vädret i Tokyo, så omställningen känns inte så dramatisk:-)

Tillbaka i Stockholm

Efter ett antal tågbyten och sammanlagt 11 timmars flygresa är vi nu tillbaka i Stockholm. Tiden i luften gick snabbt, inte minst tack vare Finnairs föredömliga filmutbud. Jag såg de väldigt bra "Flyga drake" (otroligt gripande om vänskap och mod) och "Charlie Wilson´s War", som båda utspelas i samband med Sovjets inmarsch i Afghanistan, och även tonårsmamman "Juno" och "Walk the Line", om Johnny Cash.

Nå, oerhört trött som jag är nu, kan jag ändå konstatera att vi får vara väldigt nöjda med vår resa. Otroligt intressanta möten med gallerister, konstnärer och museichefer. Och så var förstås staden och dess invånare oerhört spännande att få bekanta sig med. Vänligare människor än japaner får man leta efter, så hjälpsamma och tillmötesgående. Otrolig häftig metropolisliknande stad, som blandas friskt med parker, urgamla tempel och väldigt varierad stadsbild. Billig och god mat i överdåd - den minsta sylta bjöd på en otrolig smakupplevelse för femtio kronor. Det enda kruxet var att förstå tunnelbanesystemet, och det är väl typiskt att det var först de sista två dagarna som vi började fatta hur det hängde ihop.

Min väldigt positiv bild av Tokyo grumlades dock när jag fick höra att japanerna inte har någon regelrätt semester. De har sammanlagt elva helgdagar under året då de får ledigt - det är allt! Men den som vill avancera till ett högre jobb vågar inte ens ta ut alla lediga dagar, för det räknas som illojalt...

Illustrationen här ovan - i detta sista Tokyoblogginlägg - är en bild tagen av en av de fotograferna vi åt middag med igår kväll. Han heter Ikeda Masanori och har fotot de söta flickorna i en trädgård.

Samtidigt, i en annan del av Tokyo

Sju doda precis i narheten av oss. Igar eftermiddag (lokal Tokyotid) lopte en man, som var "trott pa livet" amok mitt i ett av de centrala stadsdelarna i stan, Akihabara, hemelektronikens mekka. Jag och Margareta befann oss i en helt annan del, namligen Harajuku, vid den tidpunkten som tur var. I Harajuku mots man av en marklig syn, dar ungdomar (bara tjejer, igar i alla fall) , de flesta runt 15, 16 ar, klar ut sig i markliga lolita_ eller kammarjungfruutstyrslar, med mycket smink, accessoirer och speciella frisyrer.

Googla pa Harajuku och leta efter bilder, sa far du se vad jag talar om (funkar saledes fortfarande inte att ladda upp bilder pa lanedatorn). Det markliga var att trots att tjejerna staller sig och poserar, till allmant beskadande och vi ar manga turister dar som vill fotografera dom, sa vander dom sig anda bort fran kamerorna och latsas vara omedvetna/ointresserade av att bli fotograferade. Precis i narheten av Harajuku_tjejerna, i den stora Yoyogiparken, sa sag vi ocksa ett gang rockabillykillar, med tonvis av spray och brylcreme i haret, och aven manga popband, som hade stallt upp sig pa lopande band och forsokte overrosta varandra, genom att spela sa hogt som mojligt.

Eftersom vi flyger hem tidigt i morgon bitti, sa ar detta den sista dagen i Tokyo for oss. Vi har tre moten inbokade, som vanligt i olika delar av stan, sa vi har en hektisk slutspurt framfor oss.

Konsthappening i Metropolis

Igar kvall var vi med om "surreal, but nice"_upplevelse. En av de fantastiskt trevliga manniskor vi har mott har, Nahoko Yamaguchi, som arbetar pa Taka Ishii Gallery, inbjod mig och Margareta att vara med om en konstupplevelse. Vi blev korda till ett ett stort garde, en grasplan, bredvid floden Tama, dar det var utomhusvisning, en "slide show", alltsa en hederlig gammaldags diabildsvisning, pa en stor filmduk. Dar satt vi, mitt i Tokyo, sent pa kvallen, tillsammans med ett par hundra manniskor, med en motorvag bakom oss och jarnvagstag framfor oss, blev bjudna pa vin och mat mitt i en konsthappening _ hur bra som helst!

Det ar konstnaren Hitoshi Toyoda som hade fotograferat sitt liv under narmare tio ar, hans "bilddagbok", som hette "Nazuna" (en enkel vit blomma, som heter Shephards purse pa engelska). Vi fick se nar Hitoshi var i New York i samband med 11 september, hans liv tillsammans med munkar och med ett amishfolk i norra Japan, arstidsvaxlingar, hans hund, hans foraldrar. En jattefin, stillsam skildring. Och sjalva farden till platsen var ocksa en upplevelse utovar det vanliga. Vi blev korda pa nagra av Tokyos motorvagar, som loper manga meter ovanfor gatuniva _ da kandes Tokyo verkligen som Metropolis och att vi var med i Rymdbas Alpha.

Och nej, min egen dator fungerar fortfarande inte, darav brist pa bilder och prickar.

Konst pa hog niva

Dagens hojdpunkt alla kategorier var besok i Mori Tower. Eftersom min egen dator inte funkar i kvall maste jag lana hotellets, som inte tillater prickar over bokstaver eller nedladdning av bilder. Darfor maste du sjalv googla upp Mori Tower for att forsta storheten. Det ar femtiotre vaningar hogt, invigt 2003 och sjukt hogt. Trots min hojdradsla tog jag mig upp pa utkikspunkten, bredvid helikopterplattan, mitt pa taket. Man ser forstas hela mangmiljonstaden Tokyo och man ser hur fantastisk varierad staden ar. Valdigt manga skyskrapor, men minst lika manga lagre hus och manga gronomraden. Eftersom det var molnigt idag sag vi tvarr inte Mount Fuji.

Jag och Margareta fick en privatvisning av Akkiko Miko, curator pa Mori Art Museum (som ligger pa 52a vaningen), och som just nu har en fantastisk utstallning av alla Turnerpristagare, bland annat Damien Hirsts fantastiska kossor. Akkiko var behjalplig nar Kulturhuset gjorde den stora Arakaiutstallningen i vintras, sa hon kanner val till Kulturhuset.

Och i den supersnabba hissen (som tar 45 sekunder pa sig att komma upp till toppen!), motte vi en japansk dam som gratulerade oss svenskar till att ha nationaldag idag! Hur hon kunde ha koll pa det hann vi inte ta reda pa, men Japan verkar vara valdigt intresserade av Sverige. Pa hotellet nu ikvall hittade jag den engelsprakiga tidningen Japan Times, med en stor artikel om Sverige och idolbild pa Fredrik Reinfeldt och ambassadoren Stefan Noreen, dar det framgar hur bra det gar for Ikea (oppnar snart sitt femte varuhus har), HM (oppnar snart sin forsta butik har) och hur langt framme vi ar nar det galler jamstalldhet, bade i det politiska livet och inom barnomsorgen.

Hemlighetsmakeri

Idag lämnade vi hotellet 08.10 och kom tillbaka 22.00. Under den tiden hann vi med att besöka flera superintressanta konstgallerier, där vi blev introducerade till väldigt intressanta konstnärsskap. Men eftersom vi tyckte att vi hittade flera högoddsare, så säger jag inte ett knyst om detta för att ingen annan ska hinna att kapa åt sig dom konstnärerna före oss... Däremot kan jag berätta att vi också hann äta en väldigt trevlig tempuramiddag mitt i Shinjuki-distriktet, där vi fick stränga förmaningar från kocken om vad som fick doppas i tempurasåsen och vad som skulle doppas i de olika salterna.

Dagens bild är typisk för Tokyos taxibilar: alla taxi har nämligen virkade, helvita, stärkta, virkade överdrag på sätena och ryggstöden. Väldigt sött! Just den här taxibilen hade dessutom en tv, där vi fick ta del av en gitarrlektion! Nu har jag haft en stund i det ångande utomhusbadet och läst mina mejl och är därmed färdig för min futonsäng. På återhörande.

Hett avslappande dagsslut

Idag i Tokyo var dagens stora utmaning att åka kommunalt. Igår var vi tvungna på grund av tidspress och allmän nyanländarförvirring ta taxi överallt. Men idag skulle vi på allvar ge oss på Tokyos dokumenterat svåra kommunala transportsystem. Det är ett otal linjer, stationer och operatörer som förser staden med persontransportmöjligheter. Jag kommer inte här med längre utläggningar om vedermödorna, men - det är en prövning, kan jag meddela att hitta rätt i underjorden.

Nåväl, vi kom till slut till Shugoarts, ett galleri som just nu visar en jättefin utställning med skulptören Shiego Toya, som arbetar med furuträd, som han gör barockinspirerade skulptörer av med hjälp av motorsåg! Nästa konstnär är faktiskt svensk, Ylva Ogland, som visades i USA förra året. I samma byggnad som Shugoarts finns en handfull andra unga gallerier, som vi också hann skanna av.

Vi hittade mer svenskanknytning idag. Vi träffade nämligen utställningschefen på Museum of Contemporary Art, madama Yuko Hasegawa. Hon är på väg till Stockholm för Iaspis räkning. Hasegawa ska träffa en mängd svenska konstnärer och konsthallschefer för att ta tempen på svenskt kulturliv. Och man förstår att hon är tung i sammanhanget, hon gör en mängd utställningar även utomlands och verkar känna gud och hela världen. Vi ska träffa henne i Stockholm nästa vecka och då får vi visa henne vårt tjusiga Kulturhus!

Efter en lång dag och lång hemresa slängde jag mig ner i hotellets helt underbara utomhusbad, som är otroligt mysigt. Bilden ovan är faktiskt damernas bad, men mina egna foton blev så mörka, så jag tog den här från hotellets hemsida. Det verkar som om herrarnas bad är mycket trevligare kan jag meddela - vi har stenar, träd och växter. Vattnet är jättevarmt och man ligger och tittar upp på den japanska stjärnhimlen - hur fantastiskt som helst, kommer bli ett standardinslag under min vistelse här.

Pangstart

Efter att taxichauffören snirklat sig fram genom stadsdelar och gränder (även dom har dokumenterat svårt att hitta i storstaden...) kom vi fram till vårt ljuvliga lilla hotell, som är en ryokan - lite enklare, mer traditionell och fantastisk med sin lilla trädgård. Efter tjugo minuters intensivt uppackande, så kastade vi oss iväg till våra första möten. Vi klarade av tre gallerier på två timmar, bland annat Side 2, som är ett av de mest etablerade för unga konstnärer och så det helt purfärska Take Ninagawa, där vi träffade den unge galleristen Kazeuyuki Takezaki som var så stolt (se bara på bilden!) över att han kunde ställa ut den i Japan så populäre collagekonstnären Shinro Ohtake.

Efter det träffade jag och Margareta den person som måste vara en av de trevligaste i den svenska diplomatkåren; Joachim Bergström, pressråd på den svenska ambassaden i Tokyo. Han kan staden väl efter mer än tio år. Vi fick mängder av tips (även shoppingdito...), som vi nu ska försöka pressa in i vårt redan späckade schema. Joachim tog oss med till sitt hemliga sushiställe, som jag inte ens under knivhot kommer avslöja adressen till. Nu vet jag hur sushi kan smaka. Sushikocken berättade stolt att han känd i hela England, eftersom Financial Times korrespondent har gjort ett reportage med idolbild. Joachim ska förresten överge Japan inom kort och börja arbeta på ambassaden i Saudiarabien.

Nu ligger jag äntligen nerbäddad i futonsängen, zappar mellan de få tv-kanalerna (japansk schlager och frågesport) och kommer snart att somna gott efter vår första dag här, som vekligen blev en pangstart på vår resa.

Konnichiwa Tokyo

Och så är vi framme i Tokyo. Hepp! Flygresan gick bra, inte minst tack vare att de visade Jens Jonssons "Ping Pong Kingen" under resan, maten var bättre än vanligt (Tack, Finnair!) och för att vi var så fyllda av förväntan att få komma fram. Innan vi gick ur flygplatsen så fick vi både ta fingeravtryck och låta oss identitetsfotograferas av de många och väldigt leende japanska polistjänstemännen. Tokyo är idag lika regnigt och disigt som Stockholm är soligt, kan jag meddela.

Sayonara, Stockholm

Om ett par timmar är jag och vår utställningschef Margareta Zetterström på väg till Tokyo. Efter mellanlandning i Helsingfors väntar nästan 10 timmars resa till Nagoya Airport, utanför Tokyo. Flygresan ska fördrivas med Haruki Murakamis 607-sidiga "The Wind-up Bird Chronicle", Sonya Hartnetts "The Ghost´s Child" och Quadrapop. Väl framme väntar en dryg veckas digert schema med visiter hos ett antal hemliga och några mindre hemliga kulturattraktioner. Tack vare vår Japanbesatta formgivare Beatrice Nordén, Konstfacks utställningschef Ikko Yokoyama och en mängd andra har vi fått värdefulla tips och kontakter.

Om jag och Margareta med vårt dokumenterat dåliga lokalsinne hittar rätt i 35-miljonersstaden (se bara t-banekartan här ovan...) och om tekniken är med mig så kommer förstås reserapport här på bloggen. I väntan på den kan ni spana in vårt otroligt charmiga hotell här.

Den hedvallska kulturpolitiken

Tänk om Barbro Hedvall får rätt. I egenskap av en av våra tyngsta politiska kommentatorer, så borde väl våra politiker lyssna på henne. Eller? Varför tjafsa så mycket om kultursponsring, när den ger så lite, menar hon här. Se hellre till att den statliga kulturbudgeten växer procentuellt varje år. Och så får sponsring tjäna som grädde på moset. Precis så menar jag också att det borde fungera, istället så är varje kulturinstitution som jag känner till beroende av att jaga sponsorer, även för den löpande verksamheten. Barbro, på vilken partilista kan jag kryssa för ditt namn nästa val?