Hon gör entré i guldgul galaklänning, gnistrande juveler och stort hår. Renée Fleming är Den Stora Internationella Operasopranstjärnan. Ikväll framträdde hon på Konserthuset i samband med Polarprisutdelningen. Jag har faktiskt aldrig varit så överförtjust i henne. Hon är liksom för ... felfri. Allt hon alltid gör är alltid helt perfekt. Men ikväll fick vi en maximerad konsertupplevelse, det är bara att erkänna.Hon sjöng bara tre nummer, bland annat både Videvisan och Desdemonas gripande Ave Maria ur Verdis "Otello" och så Tatjanas febrigt kärlekslängtande brevaria ur Tjajkovskijs "Eugen Onegin". Och det var bara att buga sig, eller rättare sagt, ställa sig upp och applådera. Fleming var verkligen enastående proffsigt bra, precis som man vill ha sin operadiva. Och så fick vi ju återse Alan Gilbert, den så omtyckte dirigenten.
En randanmärkning: Den nya textmaskinen är säkert bra - allt för att öka publikens upplevelse är ju toppen. Men det blev väldigt märkligt när Flemings sångnummer presenterades med titel på textmaskinen, medans verktitlarna på Filharmonikernas instrumentala nummer lyste med sin frånvaro. Precis som om orkesternumren bara var pausmusik mellan divans sångnummer. Konsekvens efterlyses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar