Gratis för giraffälskare

Jag behövde inte ens göra något för att rätta till missförhållandet med Lisa Bodas toalettbesök i samband med "En giraff i fjällen"-besöket på Kilen. Det är nämligen så - visar det sig - att man som Kilenbesökare absolut har fri tillgång till toaletterna på Plattanplanet. Så har det varit och så är det. Så vifta stolt med teaterbiljetten, så slinker du in gratis!

Populärmusikalisk firmafest

Det var inte så mycket snack om fildelning, upphovsrätt och nätet, mer hyllningar. Som sig bör på en firmafest. Ikväll hade nämligen Sveriges kompositörer av populärmusik sin årliga vårfest på Grand Hotel.

Prisbelönade blev: José González (med motiveringen: "Du är inte bara bra, du är bäst"), Annika Norlin/Säkert!, Andreas Mattsson, Stefan Sundström, Kajsa Grytt, Michael B Tretow, Kristina Lugn, Marie Fredriksson och massa andra begåvade människor.
Bästa uppträdanden: Jenny Wilson och Salem Al Fakir. Men frågan är om inte Gullan Bornemark sjöng skjortan av allihop?
Snyggast klädd: Lennart Hellsing, 89, i solgul kostym.
Bäst som alltid: Lill Lindfors, konferencier.

Pudel x 2

Som chef för en stor kulturinstitution har jag förstås ansvar för allt. Jag brukar säga att "allt är mitt fel", ifall någon har en åsikt om något vi gör. Och tänk att det vissa återkommande basfunktioner, som vi människor har behov av att de funkar. Till exempel toaletter och personförflyttningsstrukturer.

Igår skrev Lisa Boda i DN På Stan om vår toalettsituation på Plattanplanet:
"Snart har jag spenderat en liten förmögenhet på Kilens toalett. Fem spänn innan, fem i pausen, fem efter. Knipövningar? My arse – teater inklusive toalett är inte för mycket begärt, Kulturhuset!"

Och i går kväll konfronterade mig Expressens Gunilla Brodrej - uppbackad av sin syster - om Kulturhusets hissar. De hade synpunkter på att det var väldigt svårt att hitta information var man skulle när man väl stigit in i hissen. (Som tur var fungerade i alla fall deras hiss!)

Jag lägger mig platt. Pressen har rätt. Så har kan vi inte ha det. Vi tar detta till oss. Som jag visserligen brukar säga, men det låter som en utmaning som en chef ska klara av att hantera.

Miljömiljoner till Kulturhuset!

Vi har bitit på naglarna de senaste veckorna. Men idag blev det klart. Vi får en rejäl summa pengar för att satsa på att öka medvetenheten kring miljöfrågor. Så här lyder pressmeddelandet som gick ut i eftermiddags:

Idag tillkännagavs att Kulturhuset har tilldelats ett bidrag om 3,5 miljoner kronor inom ramen för Sveriges Riksdags satsning på klimatinvesteringsprogram, KLIMP. Bidraget möjliggör Kulturhusets största satsning i miljö- och klimatfrågan hittills -Kulturhusets ekologiska showroom!

Med utställningar, debatter, provsmakningar och prova-på-aktiviteter, teman som energi, mat, staden, design och arkitektur planeras ett ekologiskt showroom mitt i city, mitt i Kulturhuset. En plats som ska inspirera människor att leva ett mer miljövänligt liv och erbjuda hjälp till att göra klimatriktiga val.

- "Det här är ett starkt betyg för Kulturhusets fleråriga arbete med ekologi och miljö. Och ett ännu starkare betyg för våra planer att bygga upp ett ekologiskt showroom. Jag ser framför mig att vårt framtida ekologiska showroom blir en viktig arena för organisationer och företag som arbetar med ekologi som ledstjärna", säger Kulturhuschef Eric Sjöström.

Tidning ger mer eko

Har varit väldigt nyfiken på den nya ekolivstidningen, som det har pratats om ett tag, och idag hittade jag den i pressbyrån: EcoQueen. Tänk Damernas värld- och Elle-kvinnor 30 +, så känns tidningen. Mycket mat, mode, inredning. Lite bil och lite kultur.

Och jag gillar den, måste jag säga! Kan bero på att det inte finns några jämförbara konkurrenter än... Man är liksom glad för det lilla. Det är tydligen inget annat tidskriftsförlag än LRF Media som har förstått att det finns pengar att hämta i den ekologiska trenden.

Snygg form och intressanta artiklar (visste du att Leonardo di Caprio är miljökämpe, att italienskt vin alltid transporteras med tåg och eller att designern och entreprenören Johanna Hofring har lanserat en helekologisk kollektion i New York och startat Ekovaruhuset i Stockholm?).

Lite tjejig för min smak, med mycket rysch och pysch. Men också tänkvärda saker, som:
- Kristofer Lundström, som utnämner Dan Wolgers till kretsloppskonstnär när han snodde Liljevalchs bänkar och sålde dom.
- Modedesigern och gästprofessorn på Beckmans Mathilda Tham, som vill ha "klädbibliotek", där man låna kläder regelbundet, som en prenumeration. Finns tydligen i England.
- Att det går åt 6.600 liter vatten och 103 bekämpningsmedel för att tillverka ett par jeans.

EcoQueen ger mersmak för en Kulturhuschef som gärna vill ha ett ännu mer Ekologiskt Kulturhus. Men namnet, hörni! Är inte det det absolut töntigaste på en tidskrift för 2000-talet? (Däremot är jag väldigt nöjd med redaktionens dissande av restaurangvärlden, "där det fortfarande är roligare att bygga torn av maten än att tänka eco-reko. Grow up, boys.")

Årets bästa ledarskapsbok utsedd

Jag läser i princip inga ledarskapsböcker. Jag tillhör den falangen som anser att "skönlitteratur är facklitteratur för oss människor". Men nu har jag ägnat mig åt koncentrerad läsning av "Cesar och hans hundar" av Cesar Millan, också känd från tv som "mannen som talar med hundar". Hans grundinställning är att det inte finns några problemhundar, bara problemägare. Hans nya bok är ett halleluja- och voff-moment.

Cesar beskriver hur hundar tänker och hur man kan bygga upp en sund relation till sin hund. Han hävdar att en hund behöver Motion, Regler och Kärlek. I just den ordningen. Och Motion ska utgöra den största delen.

Kan man översätta det till ledarskap, månne? Tänk om det är Meningsfullt arbete, Struktur och Uppmuntran - i den ordningen, och med tyngdpunkt på Meningsfullt arbete som är nyckeln till lyckat ledarskap och tillfredställda medarbetare?

Betyg: 5 av 5 hundben.

Falun på gång

Sätter mig på tåget om nån timme för att spendera resten av eftermiddag, kväll och natt i Falun. De har nämligen planer på att bygga ett Kulturhus! Läs mer här. Hela Faluns kulturelit är inbjudna till en informationskväll om planerna och jag är inbjudan för att berätta om vår verksamhet. Jag hoppas att jag kan vara så inspirerande och entusiasmerande så att politikerna bestämmer sig bums för att satsa nödvändiga kulturpengar.

Stockholms hetaste kulturjobb ledigt

Nu är Stockholms viktigaste jobb i kulturlivet ledigt. Du kan nämligen bli chef för Kulturskolan. Mer än 150.000 barn och ungdomar behöver dig. (Jag själv som har harvat med blockflöjt och "Köp varm korv" vet vad duktiga lärare kan innebära.) Här kan du läsa mer om jobbet. Vad som inte framgår så tydligt är att du får mig som trevlig kollega i kulturförvaltningens ledningsgrupp!

Dagens dikt: "100 dagar"

100 dagar är det idag
Som jag nu har chefat på Kulturhuset
Vi alla börjar kännas som ett lag
Och jag själv är fortfarande fast i nybörjarlyckoruset

Omorganisationsplaner och flera nya samarbetsvänner
Strategier och idéer arbetas fram
Oj, vad glad jag mig känner
Som har hamnat i denna glada famn

100 dagar har nu gått
Och här har bloggats om ditt och datt
Jag varm respons på denna blogg har fått
Den handlar en hel del om hund, dock ej ännu om katt

100 och åter 100 dagar fortsätter att gå
Denna blogg kommer att bestå!

//Eric

En glädjens dag

Nu gör jag som Lars N0rén, Anne Sofie von Otter och ja, faktiskt hela Europa - firar födelsedag. Hepp!

Undergången är nära - kommer redan ikväll

Om ett par timmar får jag avsluta arbetsveckan med att dricka (ekologiskt och sponsrat, förstås!) vin och se på världens coolaste 3-D-animerade film. Det du! Vi ska ha vernissage i Galleri 3 för verket "Last Riot", och det är rena undergångsstämningen - sista striden, bokstavligen - som gestaltas i en otroligt vacker form och allt till Wagners Ragnarökmusik på hög volym. (Tyvärr funkar inte bildpubliceringen på bloggen just nu, så spana in bilderna på länken nedan, så ser du hur läckert det ser ut!)

Verket var den stora snackisen på förra årets Venedigbiennal, så vi är extremt stolta över att få visa det här hos oss nu. Det är ett gäng ryska konstnärer som kallar sig AES+F som är upphovsmakare, och de är så heta i konstvärlden just nu så att de tyvärr inte kan vara på plats hos oss (istället är de i Beijing och förbereder en stor utställning). "Last Riot" är tjugo minuter långt och i god Kulturhustradition är entrén fri. Från och med i morgon är alla välkomna.

Läs mer om verket och konstnärerna här.

Har jag gjort bort mig nu igen?

Det värsta man som Kulturhuschef kan göra är nog att berätta för kulturjournalister hur bra dom är. Man ska ju per se ha en avvaktande, kritisk inställning till varandra. Men i det här fallet kan jag inte hejda mig. Verkar inte Aftonbladets två nya kultursideschefer vara hur sköna som helst? Läs med egna ögon här och här.

Så nu gör jag säkert bort mig totalt, men jag måste säga att jag tycker att det verkar vara fantastiskt vettigt att kombinera Karin Magnusson och Åsa Linderborg. (Att den ena, Linderborg, dessutom skrivit en av de mest personliga och allmängiltiga sträckläsarböckerna i år, "Mig äger ingen", gör inte saken sämre.)

Käre John, grattis!

Kvällens grattis går till en extremt bra berättare som får pris i en lika extremt bra berättares namn: John Ajvide Lindqvist får Selma Lagerlöf-priset. Lindqvists "Låt den rätte komma in" eller "Hanteringen av odöda" lyckas att precis som Lagerlöfs "Kejsaren av Portugallien" (en bland många av hennes Mästerverk) kombinera mänsklighet, sorglighet och läskighet.

Vilket hundliv

Ovanstående snygga nuna lär medarbetarna på Kulturhuset få se mer av. Det är min käre följeslagare Love, 3 år. Han hävdar att han är kungspudel i första hand och kulturarbetare i andra hand. Idag fick Love dock vara med på jobbet redan efter lunch, istället för att vara på dagis hela dagen. Slitigt som det var att hänga med i alla möten, telefonsamtal och mejlande, så var hantvungen att ta igen sig ordentligt mellan aktiviterna och somnade in med jämna mellanrum.

Han har bara arbetat på Kulturhuset vid ett par tillfällen än så länge, men inte bara jag verkar tycka att det är bra ifall han ställer upp lite mer som volontär. En strid ström av medarbetare kom nämligen förbi mitt rum och hade bara ögon för honom...

Ingrid K på Rum för Barn stoppade Barbro Lindgrens "Rosa på dagis" i handen på mig, som en inblick i Loves ordinarie dagisvardag. Jag tror dock att han tycker att det är ett kliv uppåt på karriärstegen att få ha snyggaste utsikten vid Sergels torg.

Tokyo, jag tänker på dig nu

Jag och utställningschefen Margareta åker om några veckor till Tokyo. Vi håller på som bäst och får ihop möten med intressanta personer och studiebesök på olika håll och kanter. Det är första gången någon av oss är där, så nu skickar jag härmed ut en stilla efterlysning: Har du, bloggfluktare, tips var i Tokyo man kan se det bästa och nyaste inom olika kulturuttryck för alla åldrar - hör av dig!

Förlåt, Annika!

Grämer mig fortfarande att jag missade när min stora radiofavorit äntligen var i Kulturhuset - då förstår ni att det var en hektisk dag. Annika Lantz premiärsände idag "Lantz i P1" från vårt World News Café på våning 2. Och jag hann bara skymta henne och bisittaren Roger Wilson när jag åkte runt i rulltrapporna mellan möten.

Det är första gången hon lämnar radio- eller tv-studion, så det känns ju fantastiskt roligt att hon gör det hos oss. Programmet går dock att lyssna på i efterhand här. Nästa, nästnästa och nästnästnästa tisdag kl 15.03 är hon åter på Kulturhuset. Nån av gångerna måste jag absolut kunna pricka in en date med henne.

Klassikerteater

Avslutade dagens arbetspass med att gå på teater för andra kvällen i rad. Idag var det hos Kulturhusets närmaste granne, Stockholms stadsteater. Ville se Thommy Berggrens hyllade iscensättning av Ibsens "Vildanden", som har gått för utsålda hus ett bra tag. Och det var kul att se stående ovationer en vanlig tisdag i teaterstockholm. Och som föreställningen var värd det!

Att få se hur "sanningsägaren" Gregers Werle (Peter Andersson) krossar den ekdahlska familjelycka som Hjalmar (Johan Rabaeus - har aldrig sett Johan bättre!!!) har byggt upp för sig själv och frun Gina (Marie Richardson) och dottern Hedvig (Josefin Ljungman - helt fenomalt känslig) var stor, hederlig, klassisk teaterupplevelse. Lägg därtill lyxen att få ha med Ingvar Hirdwall i rollistan.

Coolt att Henrik Ibsen (född 1828) och Marcus Lindeen (född 1980 - se föregående blogginlägg) är några som bidrar till stor dramatik i våra liv.

Dokuteater

För att vara en måndag - den enda dag i veckan då Kulturhuset är stängt - var det ovanligt aktivitetsspäckat idag. Dels invigde vi en av Europas mest moderna, högteknologiska - och minsta biografer med sina 78 platser: Klarabiografen på våning 2. Dels hade vi konsertbesök av beatpoeten och Bushfienden Ed Sanders i Hörsalen.

Själv var jag på dokuteater i Kilen och såg dramatikern och regissören Marcus Lindeens pjäs "En annan kamp". Eftersom jag missade urpremiären i helgen passade jag på att se den ikväll. Och det var verkligen så gripande och så tänkvärt som bra scenkonst ska vara. Marcus har dramatiserat tre verkliga personöden: en pappas förtvivlade kamp för att få träffa sin dotter, en syster till en skolmassakermördare, som försöker förstå sin brors handlande, och så döve Lars-Åke Wikström, som berättar om sitt eget liv, som stridbar kämpe för dövas rättigheter.

Lars-Åkes berättelse låter helt ofattbar för en oinvigd som mig. Hur han startade "deaf power"-rörelsen i Sverige på 70-talet med huvudsyfte att få en sån självklar sak som att teckenspråk skulle bli accepterat i hörselundervisningen, istället för att man skulle tvingas på hörapparat. Så sent som 1981 blev det äntligen så i Sverige. Och då var vi första land i världen! Skönaste kommentaren från Lars-Åke: "Vi vill inte blir normala!" Vackraste kommentaren (på frågan vilket ljud han saknar mest att inte ha hört): "Min sons röst".

En timmes knock out-teater, när det är som bäst. Tänk att verkligheten ofta överträffar dikten. Det är bara två föreställningar kvar av "En annan kamp", tisdag och onsdag. Rusa och beställ biljetter, det lär bli knökfullt. Så här skrev SvD och så här blev intervjun med Marcus i förra veckans På Stan.

Norénreserv

Tydligen hoppade Lars Norén av i sista stund, så därför blev jag (!) måndagsgäst på www.bokhora.se, som är extremt flitiga bokälskarbloggare. Mina svar lyder så här.

Come on, Lena!

I dagens DN Debatt-inlägg kommer moderata rikdsdagsledamöter med tre konstruktiva förslag: Låt en särskild spelavgift för spelbolag gå till kulturlivet (lotteripengar bekostade för hundra år sedan ett nytt operahus i Stockholm), låt privat kultursponsring (varför inte företagsdito???) bli avdragsgill och släpp till miljoner från Allmäna arvsfonden till kulturen. I princip bra, vettiga och - tycker man - lättordnade beslut för en folkvald församling.

Men. Varför går m-gänget till DN Debatt och inte till sin egen minister, som ansvarar för kulturpolitiken? Är det månne så att Debattsidan är ett forum för en trevare från kulturdepartementet? Släppar man fram de här idéerna från riksdagsledamöterna för att se om det blir vilda protester?

Man kan bara spekulera över gången i det hela. Jag blir dessutom väldigt nervös när rykten på stan säger att den kommande kulturutredningen inte, jag upprepar: inte, kommer att förorda att företagssponsring av kultur inte kommer att bli avdragsgill heller i framtiden...