Almedalens andra kulturdag

Sture Carlsson, förbundsdirektör för Svensk svenskonst, grillade - tillsammans med Kulturrådets ordförande Kerstin Brunnberg - vänsterpartiets talesperson i kulturfrågor Siv Holma (bilden). Siv är också ordförande i riksdagens kulturutskott.

Och Vänstern via Siv lovar att göra sitt yttersta för att stärka kulturen, genom att lagfästa på lokal och regional nivå.
Kulturen ska vara mer tillgänglig bla genom fri entré på museer, men också genom ökad digitalisering.
Kulturskaparna måste få ökad trygghet.

Kulturen ska vara en välfärdsfråga. Maxtaxa ska gälla till Kulturskolan.

På en rak fråga från utfrågaren Kerstin Brunnberg om Vänstern ville ha kulturministerposten om de rödgröna vann, så var Siv lite svävande. Den andra utfrågaren Sture Carlsson hävdade att vänstern var mer aktiva i kulturfrågor tidigare, vilket Siv medgav.

Mer pengar står högst på dagordningen.
Ett gemensamt kulturprogram saknas, och det har tydligen fastnat hos partiledarna för de rödgröna.

Vänstern vill riva upp beslutet om avskaffandet av livstidsgaranti för konstnärer. De vill också återinföra Kultur i arbetslivet och En bok för alla.



TIdningsutgivarnas chef Anna Serner och journalisten och författaren Gellert Tamas är här fångade på bild. Hur granskar medierna integration och invandring? Det var ämnet för ett av TU:s seminarier, som jag var på. En av paneldeltagarna var Gellert Tamas, som har skrivit en av de starkaste böckerna som jag har läst, "De apatiska". Svenska Dagbladet var ju första tidningen, som satte igång misstänkliggörandet av att barnen inte var sjuka.

Medierna har för stark tilltro till myndighetspersoner och har för lite tid till källkritik, enligt Gellert. Mediaföreträdare i panelen höll med, och erkände att tidningsredaktioner såg för homogena ut. Medierna har förstås en väldigt viktig roll i samhällsdebatten och det blir förödande när de hjälper till att stödja åsikter och tendenser som hjälper till att stödja felaktiga bilder.

Flera i publiken och i panelen var helt överens om att begrepp som andra- och tredjegenerationens invandrare är helt förkastliga och borde avskaffas! Etikettsraseriet måste upphöra!

Gellert hävdade att klassperspektivet avseende inkomst och utbildning är viktigare än att prata etnicitet.



Varför pratar vi inte mer ideologi? Varför är allt fokuserat kring ekonomi?Orionteaterns Stina Oscarson efterlyste mer samtal om idéer när det gäller kulturpolitik.

Nn jämför med idrottssverige och saknar att kulturlivet kan enas och tala med en röst. "Kulturaktivisten" Johan Bengt-Påhlson hävdade att kulturen tyvärr aldrig kommer bli en valfråga, jämfört med arbetslöshet och sjukvård. Carl Rudbeck tror att kulturlivet inte ska tro att staten har mer pengar, utan att lösningen heter den nya, billiga, tekniken för att öka tillgängligheten. Panelen var överens om att kulturintresset skulle bli större i samhället ifall skolan tog ett större ansvar.

Stina fick applåder när hon tyckte att Carl har fel när han säger att det måste vara bättre för en konstnär, som kan leva på marknadens villkor. Hon säger att vissa saker, bland annat konst, ska vi alla vara med och betala genom skatt.

Skiljelinjerna och åsiktsskillnaderna var stora för att vara i en kulturdebatt, där alla oftast är väldigt överens. Carl tyckte att stora, privata pengar skulle till kulturen. Varför finns inte H&M Center for Performing Arts eller Ikeas operahus i Sverige frågade han provocerande. Vilket upprörde publiken så att de började bua. Och då undrar jag: är det ett sånt debattklimat vi ska ha? Måste man bua ut någon som tycker annorlunda? Kändes väldigt småttigt och tråkigt, tycker jag.

Sista frågan från modetorn Per Svensson var: Varför har kulturen så låg status bland politiker? Bildningsambitionen, som fanns i alla samhällsklasser förr, finns inte längre. Kulturarbetare är inte intresserade av politik, för att diskussionsnivån är så låg i politiken när det gäller ideologi och kvalitet.

En i publiken tyckte att kulturlivet var för lagom, lite fega och som inte drev kontroversiella frågor. Intressant fråga, som borde diskuteras mer!






Sara Damber, chef för Playing for Change, fick pris av handelsminister Ewa Björling. Priset var Veckans Affärers ""Årets sociala kapitalist" och går till det företag som har gjort det bästa csr-projektet. Playing for Change, som tillhör Kinneviksgruppen, går ut på att hjälpa sociala entreprenörer som vill bidra till barnens rätt till lek.



Dagen avslutades med tal av Vänsterpartiets - eller Välfärdspartiets, som det hette igår - Lars Ohly ...



... och obligatoriskt mingel. Här var det på Länsteatern på Gotland. Och alla var, som det heter, där från kulturlivet. En perfekt avslutning på en låååång dag.

Posted using BlogPress from my iPhone