Hatten av för Elisabeth

Igår var en speciell dag. Vi hade avtackning av en väldigt speciell Kulturhusperson, eller ska jag säga Kulturhuspersonlighet: Elisabeth Weman, som har funnits i Kulturhuset, redan innan Kulturhuset fanns. 1971 blev hon chef för Läsesalongen, och först 1974 stod hela Kulturhuset klart. I 37 års tid har hon varit en klippa, ett föredöme och cool som en filbunke. Mängder av nuvarande och tidigare arbetskamrater samlades för att med sång, dans och tal hylla Elisabeth. Hon hade svårt att ta sig hem, med tanke på alla presenter hon överöstes med.

Av allt som sades om Elisabeth igår, var vi alla överens om att hon utövar allt annat, också var "skitsnygg", vilket framgår av fotot ovan, där hon också är iförd den nya tjusiga hatten, som var en av gåvorna. Men som jag sa: Vi sätter inte punkt, utan ett semikolon. Vi kan inte förmå oss att skiljas från henne riktigt än, så från och med årsskiftet får hon den tjusiga titeln Senior Advisor till ledningen - den första i Kulturhusets historia - så att jag även i fortsättningen får ta del av hennes visdom.