En av de fantastiska fördelarna är att man kan ta del av information och synpunkter om ämnen från olika aktörer, som jag normalt inte tar del av dagligdags. Några av alla jag följde under intensiva dagar var:
- TU arrangerar en debatt under rubriken "Får Sverigedemokraterna en rättvis behandling i medierna?". Inget riksdagsparti anser att man blir rättvist bedömt, enligt Aftonbladets Lena Melin. Hon sa det med anledning av att Sverigedemokraternas Björn Söders åsikt att medierna inte skriver om hans partis politik.
- Ska välfärden hänvisas till välgörenhet, frågar sig Sveriges Stadsmissioner. Där för att diskutera var socialförsäkringsminister Ulf Kristersson tillsammans med ett gäng andra. Hur stor del av det sociala arbetet ska de frivilliga aktörerna ska ta ansvar för? Var går gränsen mellan det offentliga och frivilligorganisationernas uppgift?
En äldre dam som får hjälp av Stadsmissionen i Uppsala efter att livet kraschade på gå grund av spelmissbruk, vittnade om att hon inte känner sig som fullvärdig medborgare i Sverige, i egenskap av socialbidragstagare och mottagare av Stadsmissionens hjälp.
Ministern påpekade också att det finns människor, till exempel många hemlösa, som socialtjänsten borde ha kontakt med, men där flera inte ville ha hjälp från det offentliga.
Flera kommunalpolitiker höll med om att frivilligorganisationerna ofta är bättre på att bemöta utsatta och få dem att känna sig sedda som medborgare.
Stockholm Stadsmissions Marika Markovits påpekar att det offentliga bör sörja för basala behov hos alla. Och Stadsmissionen kan bistå med åtgärder för meningsfullhet och delaktighet.
- Unicef och många andra försöker på alla sätt att få FN:s barnkonvention att bli lag i Sverige. Elin Saga Kjörholt, norsk jurist, intygade hur mycket det har betytt för norska barns rättssäkerhet i Norge, där den är lag, efter hård lobbying från olika människorättsorganisationer.
Statsvetaren Ulf Bjereld påpekar att partierna, inklusive även socialdemokraterna nu - dock ej Moderaterna och Sverigedemokraterna - är för att den ska bli lag.
Det konstateras att den stora allmänheten antingen tror att barnkoventionen redan är lag, alternativt att man inte alls känner till den.
Hur man kan skapa starkare opinion genom digitala medier, till exempel genom twitter eller olika bloggare, var en fråga som diskuterades.
- Är kulturdriven tillväxt lösningen på Europas problem? Umeå som har satsat mycket på kultur och dessutom är europeisk kulturhuvudstad 2014 ordnade ett seminarium för att berätta hur Umeå gör och varför.
Marika Lagercrantz, kulturråd i Berlin, hävdade att det inte är natur och sport som lockar tyskar till Sverige. Det är kultur.
- Svenska Filminstitutet visade dokumentärfilmen "Big boys gone bananas" om hur filmaren Fredrik Gertten hotades och motarbetades av Dole, världens största fruktbolag.
I efterföljande diskussion, "När David utmanar Goliat", diskuterade ett gäng erfarna utmanare sina erfarenheter. Mona Sahlin talade apropå om mod om den så viktiga inre kompassen och att man måste finns stöd runt omkring. Mod i politiken kan också vara att kompromissa och vara tålmodig. Och hitta sina egna gränser för hur långt man vill gå i olika frågor.
RFSU:s Åsa Regnér möter ett stort motstånd internationellt både när det gäller HBT-frågor och frågan om säkra aborter.
Tidningskoncernen Stampens avgående vd, Tomas Brunegård, som också arbetar internationellt, pratar om de egna, individuella ställningstaganden. Att det hänger på alla att göra självständiga val.
- Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth frågades ut av Gunilla Kindstrand i Kulturrådets regi. Ministern kommer framöver trycka ännu hårdare på arbetet med kultur för barn och unga. Fler kulturarbetare borde engagera sig politiskt. Och på frågan om kulturen har tagit större plats under hennes tid vid makten, så har nu kulturen en större koppling till andra politikområden, som skola, hälsa, bistånd och näringsliv, enligt ministern.
Under måndagen medverkade jag själv som föreläsare i ett heldagsseminarium i Riksutställningars regi. Det handlade om ansvarigt utgivarskap för musei- och konsthallschefer. Var går gränserna för vad du får, bör och kan visa? Hur väger man konstnärlig frihet mot etik och säkerhetsapekten?
Journalisten Adam Svanell inledde på morgonen med att göra en summering över kontroversiella händelser, som målningen av Sydafrikas president Zuma, Kinas behandling av Ai Weiwei, Makode Lindes tårta på Moderna museet med flera.
Kulturrådets styrelseordförande Kerstin Brunnberg jämförde med journalistiken som har klara tydliga regler, med ett tydligt ansvarigt utgivarskap. Och nu arbetar Kulturrådet för att arbetet med fristadsförfattare också ska gälla fler konstformer än litteratur för att värna yttrandefriheten.
Nils Funcke, förste sekreterare i yttrandefrihetskommittén, redogjorde för hur tryck- och yttrandefriheten har fungerat och fungerar i Sverige. Och tipsar oss kulturinstitutionschefer att lära oss brottsbalken, som berör förolämpning, upplåtande av plats för skadegörelse, uppvigling och ohörsamhet mot myndighet, bland mycket annat. Han betonade också att chefer är ansvariga för att beivra brott, annars kan vi dömas till medhjälp.
Jag själv föreläste om min egen erfarenhet från förra våren när jag ställde in en dansföreställning på Kulturhuset med ett par timmars varsel, eftersom jag då inte kunde utesluta att det inte förelåg en säkerhetsrisk. Jag redogjorde för hur jag tänkte och vad jag har lärt mig av processen och debatten som följde.
Nu har jag lämnat en fullmatad Almedalsvecka. Och tar nu några veckors semester, härligt påfylld med nya tankar och insikter. Trevlig sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar