måndag 18 februari 2008

Blogghuvudbry

När jag fick jobbet som Kulturhuschef bestämde jag mig bums att jag skulle börja blogga första dagen. Jag tycker att Kulturhuschefen anno 2008 ska göra det - för att öka insynen, ge institutionen "ett ansikte" och för att bloggeri är ETT sätt för att nå nya målgrupper. Men vojne, vojne, vad svårt det är... Om ni bara visste hur mycket intressanta tankar och idéer, häpnadsväckande fakta, illsinniga framtidsplaner från krafter utifrån, inspirerande människor som jag möter och får ta del av. Men det kan jag naturligtvis inte avslöja här...!

Så det är inte så himla lätt att avgöra vad som går att skriva här. Därför tyckte jag att jag var ganska smart när jag kallade bloggen "Mina första 100 dagar" och att jag berättar om "möten, människor och upplevelser". Jag vore mer än tacksam för återkoppling om flipp- respektive floppstatus, antingen direkt här på bloggen via kommentatorsfunktionen, eller till eric.sjostrom@kulturhuset.stockholm.se.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Flip! Fortsätt skriv!

Anonym sa...

Håller med…
Flipp!
Vi läser!
Och det är intressant.
Inläggen kunde kanske vara
lite mer personliga dock, om vad och vilka du möter här och om husets visioner och brinnande engagemang bl.a.

happy sally sa...

Flip! Du vet dom där powerpauserna man tar nån treminutare då och då på jobbet för att kunna fokusera bättre under dagen? Mina powerpauser har blivit betydligt roligare sen du började blogga. Spännande att höra om jobbet som chef på Kulturhuset och få en bättre inblick i vad som händer där och i svängarna runtomkring. Det är ett väldigt oelitistiskt demokratiskt sätt att vara kulturelit på, att blogga och dela med sig av sina upplevelser och bjuda in andra att tycka till eller kommentera. Jag håller med. En kulturchef 2008 ska blogga.

Eric sa...

Tack, ni anonyma och happy sally! Skönt att veta att ni är några i cyberrymden som uppskattar mina modesta försök att dela med mig av snuttar av min vardag. Och sally, tack för tips om powerpaus - jag ska nog börja med det själv... så jag orkar blogga ännu mer:-)

Anonym sa...

jag älskar Kulturhuset och efter att ha haft Kulturhuset som tillflyktsställe till och från sedan flytt till stockholm -79 är det biblioteket jag besöker mest nuförtiden nån gång varannan vecka.
Häromkvällen när jag promenerade hem utefter drottninggatan och såg de gula hötorgsskraporna spegla sig på byggnade fick jag en "pompidou-känsla"

Hanna sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hanna sa...

Lätt flip! Underbart att få se vad som rör sig i huvudet hos bossen på vårt käre kulturhus. Publiken är den närmsta fienden och bästa vännen- underbart med någon som säger "hey- här är jag, var är ni? och är ni vän eller fiende..?". Love it! Följer med spänning!

Sara sa...

Hej Erik och än en gång grattis till jobbet!

Kul att någon gammal kulturrist och dito vetare kommit så här långt i kulturvärlden!!!

Det var verkligen ett läsvärt och intressant reportage om dig i På Stan! Där jag också fick tips om den här bloggen. Det du sa om sponsring och att ¨de största sponsorerna är kulturarbetarna som håller allt flytande med eftergift i allt från löner till anställningsvillkor¨ - så sant, du har verkligen hjärtat på rätt ställe och jag är så glad att du hamnat där du har! Grattis Stockholm!

Kramar från Anna Magnfors

Richard Gatarski sa...

Hej Eric,
Jag har först nyligen fått pejl på din blogg och håller på att läsa ikapp. Tycker det är kanon och dubbelflippar. Några råd/önskemål från min sida är:
- tänj på transparansen
- utgå gärna mer från vad som händer inne i Kulturhuset och dina möten utanför (och mindre från vad massmedia tar upp).
- komplettera gärna med poddradio/video. Spela tex in din visning nu i november och lägg ut den som ett första avsnitt.

Men, oavsett detta så gillar jag det du gör. Tack!